Danviksbron

Danviksbron över Danvikskanalen vy mot norr, december 2006.

Danviksbron är två klaffbroar med en meters avstånd från varann över Danvikskanalen för Saltsjöbanan och Värmdövägen mot Nacka och Värmdö, varav den första stod färdig 1922 och den andra 1956. De förbinder stadsdelarna Södermalm och Södra Hammarbyhamnen.

Den officiella namnformen är Danviksbro och den fastställdes 1926. Den vanligaste talspråksformen är dock Danviksbron. Danviksbrons enorma motvikt i betong har blivit ett välkänt inslag i Stockholms stadsbild.

Historik

Namnet Daneviken förekommer redan 1544 och avleds troligen från danernas vik (danskarnas vik). Innan Hammarbyleden byggdes rann Hammarby sjö vid Danviken i en liten bäck ut i Saltsjön. Över denna bäck fanns en enkel träbro med kort spännvid, som torde ha varit ganska oförändrat ända sedan Gustav Vasas tid. Vid bäckens utlopp till Saltsjön fanns en kvarn och en hammarsmedja. År 1893 tillkom Saltsjöbanans viadukt. Utseendet var i princip oförändrat fram till det stora kanalbygge på 1920-talet.

Första klaffbron

Första klaffbron 1925

Första och andra klaffbron öppna 2005

Bron med belysning på natten.

När Hammarbyleden och Danvikskanalen sprängdes fram i början av 1920-talet byggdes den första av de nuvarande broarna, som ersatte träbron och Saltsjöbanans viadukt. Den nya bron blev en 14 meter bred enkelarmad klaffbro med en enorm motvikt av betong över brobanan och en segelfri höjd av 12,5 meter. Bärarmarna konstruerades som ett fackverk av stål och på östra sidan anslöts bron till en betongviadukt i tre spann. Bron hade redan från början förutom Saltsjöbanans spår ett enda körfält för bilar, bussar, gående och cyklister. Idag används det körfältet som kollektivkörfält över bron.

Fram till 1940-talet anslöt bron på Södermalmssidan till Danviksgatan, det vill säga vid nuvarande Alsnögatans vändplan igenom kvarteret Sommaren. Från 1940-talet ansluter den istället till Folkungagatan, som utbyggdes till motorled 1973.

Andra klaffbron

År 1951 framlades ett förslag till breddning av bron, som innebar att ytterligare en bro skulle uppföras söder om den första, också den en enkelarmad klaffbro. Beslutet fattades 1952, byggarbetena inleddes 1953 och 1 juni 1956 invigdes den nya bron. Den blev 22 meter bred, varav 14 meter körbana och fem meter gång/cykelbana och med samma segelfria höjden som den första klaffbron. Ytterligare breddning av bron gjordes 1973-1977 till att rymma sex körfält.

Under högtrafiktid, vardagar 6.00-9.15 samt 15.30-18.30, sker inga broöppningar, eftersom det då snabbt bildas långa köer både på Värmdövägen och Folkungagatan.

Planer på ny bro eller tunnel

Det finns planer på att bygga en ny dubbelspårig högbro eller tunnel för Saltsjöbanan. Den ska ersätta den första klaffbron. Stigande kostnadsberäkningar (nu cirka 3 miljarder kronor inklusive ny dubbelspårig spårväg till Slussen) har fördröjt byggstarten, vars datum inte är fastställt för närvarande (2011).^{[Uppdatering behövs]}

Danviksbron i film

Den låga segelfria höjden har bland annat utnyttjades till nackdel för en Maxi 909 i filmen S.O.S. – En segelsällskapsresa (1988) som fastnar med masten i just Danviksbron vid broöppningen och till fördel för en liten utombordare med en flaggstång till mast i filmen Varning för Jönssonligan (1981).

Referenser

Tryckta källor

• Dufwa, Arne, red (1985). Trafik, broar, tunnelbanor, gator. Monografier utgivna av Stockholms stad, Stockholms tekniska historia 1. Stockholm: Liber Förlag. Libris 513275. ISBN 91-38-08725-1 
• Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (utgåva 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Danviksbron.
  Bilder & media