De stridande staterna
|
|---|
| Kinas historia – tidsaxel |
| Förhistorisk tid |
| Xiadynastin 2070–1600 f.Kr. |
| Shangdynastin 1600–1046 f.Kr. |
| Zhoudynastin 1046–256 f.Kr. |
| Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr. |
| Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr. |
| Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr. |
| De stridande staterna 403–221 f.Kr. |
| Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr. |
| Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr. |
| Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr. |
| Östra Handynastin 25–220 |
| De tre kungadömena 220–280 |
| Jindynastin 265–420 |
| De sexton kungadömena 304–439 |
| De sydliga och nordliga dynastierna 420–589 |
| Suidynastin 581–618 |
| Tangdynastin 618–907 |
| Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705 |
| De fem dynastierna och De tio rikena 902–979 |
| Songdynastin 960–1279 |
| Liaodynastin 907–1125 |
| Jindynastin 1115–1234 |
| Västra Xia 1038–1227 |
| Yuandynastin 1271–1368 |
| Mingdynastin 1368–1644 |
| Shundynastin 1644–1645 |
| Qingdynastin 1644–1911 |
| Republiken Kina 1912–1949 |
| Folkrepubliken Kina 1949– |
| Republiken Kina (Taiwan) 1949– |
De stridande staterna (战国, pinyin: Zhànguó)[1] är en period i Kinas historia som omfattar den senare delen (481-221 f.Kr.) av den kinesiska Östra Zhoudynastin. Namnet kommer efter en bok, Records of the Warring States[2] (战国策, pinyin: Zhànguócè).[3]
Zhoudynastins kungamakt hade försvagats kraftigt och Kina var splittrat i en mängd mindre riken styrda av före detta feodalherrar som började kalla sig själva för kungar och var i allt väsentligt självstyrande.[4] Under perioden gjordes stora tekniska framsteg inom krigskonsten. Nytt högkvalitativt stål främjade utvecklingen av pansar, hjälmar och vapen. Försvarsmurar började byggas och infanteriet och kavalleriet utvecklades. Den totala militära kapaciteten ökade kraftigt.[4]
Många riken hade inte ekonomi att upprusta militärt och blev erövrade. Mot slutet av perioden var det sju riken kvar, "de sju starka" (七雄, pinyin: qīxióng)[4] ; Han, Wei, Zhao, Chu, Qi, Yan och Qin.[4][5] Det var stridigheter mellan rikena i ständigt växlande koalitioner.[4] Målet för de flesta av dessa var att åter ena Kina under egen ledning, något som skedde år 221 f.Kr. när den förste kejsaren av Qin besegrat de kvarvarande konkurrenterna och grundade Qindynastin.
Perioden var fertil grogrund för en mängd filosofiska och strategiska skolor. Många olika läror uppkom under perioden och kallas för de hundra skolorna (百家, pinyin: bǎijiā).[4]
Perioden utgör också bakgrund för flera moderna kinesiska filmer som Hero och Kejsaren och mördaren.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör De stridande staterna.
