Yuandynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
 Liaodynastin 916–1125
 Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Taiwan 1945–
Folkrepubliken Kina 1949–
Mongolväldets utbredning

Den period då Kina koloniserades av mongolerna och landet reducerades till att utgöra en provins i Mongolväldet, kallas i Kina för Yuandynastin (traditionell och förenklad kinesiska: 元朝) och varade från 1271 till 1368.

Mongolerna påbörjade under Djingis Khan sin erövring av Kina, och resten av den för dem kända världen, i början av 1200-talet. Djingis barnbarn och efterträdare Khubilai khan upprättade sin huvudstad Khanbaliq (i dagens Peking), och utropade sig år 1271 till förste kejsare av Yüandynastin.

Under de knappa hundra år som Kina tillhörde det mongoliska väldet, minskade enligt historiska beräkning landets befolkning från ca 120 miljoner vid 1270-talets början till ca 60 miljoner vid 1360-talets slut. Givet att landets befolkning vid en situation av långvarig fred istället hade kunnat förväntas öka i storlek, har historiker beräknat att så pass många som två tredjedelar av Kinas befolkning förmodligen omkom, antingen som en direkt konsekvens av mongolernas hårdföra militaristiska styre, eller genom svält och umbäranden orsakade indirekt genom det.

Khubilai khan skilde sig från tidigare mongoliska härskare genom att vara mycket mer inriktad på jordbruk. Hans idé byggde på att genom snabba och effektiva militära kampanjer överraska sina motståndare, krossa allt militärt och politiskt motstånd, därefter främja jordbruk, infrastruktur och internationell handel.

Det fanns en stor tolerans mot olika religioner så som taoism, lamaism, kristendom och islam. De förbjudna religionerna var maitreya och Vita Lotusen (engelska 'White Lotus'), på grund av deras uttalade aversion mot Yuandynastin. Kända vetenskapsmän verksamma under Yuandynastin var astronomen Guo Shoujing (12311316) och historikern Ma Duanlin (1254 till omkring 1300).

År 1276 erövrade Khubilai khan den Södra Songdynastin. De därefter kommande 18 åren blev Yuandynastins mest lysande. Men redan två år sedan Södra Songdynastin besegrats gör en grupp vid namn Madame Xu (?) uppror. Enligt officiella rapporter från år 1283 utbröt det runt 200 uppror i i stort sett alla delar av imperiet.

Då Khubilai khan dog år 1284 efterträds han året därpå av sitt barnbarn Temür Khan, som regerade under perioden 12951307.

Chengzongs död leder till en maktkamp där Kina har ett flertal kejsare under 25 år. När kejsar Shundi kommer till makten år 1333 är dynastins dagar redan räknade. Dynastin led då av interna motsättningar så som bondeuppror i söder och de röda turbanernas uppror i norr.

Det slutgiltiga dråpslaget mot Yüandynastin kom från Zhu Yuanzhang, som avsatte kejsar Shundi och utnämnde sig själv till kejsar Hongwu (svenska: 'väldig militärmakt') år 1368. Han grundade därmed även Mingdynastin vilken var en inhemskt Han-kinesisk dynasti som kom att härska landet fram till år 1644. Genom Mingdynastins grundande återgick Kina från att ha varit en koloni i ett utländskt imperium, till att styras av kineser.

Folkrepubliken Kinas syn på Yuandynastin[redigera | redigera wikitext]

I den officiella kinesiska historieskrivningen beskrivs historieförloppet kring mongolväldet som att en kinesisk minoritet grep makten i Kina, och sedan utvidgade det kinesiska väldet. Perioden för det mongoliska väldet uppfattas därför i Kina som en kinesisk storhetstid, då Kina sträckte sig från Asien till Europa, snarare än som en tid av kinesisk politisk underkastelse under mongolerna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bai Shouyi (2002). An Outline History of China. Beijing: Foreign Languages Press 
  • John King Fairbank och Merle Goldman (1998). China: A new history. Harvard: Harvard university press