Shangdynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
 Liaodynastin 916–1125
 Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Taiwan 1945–
Folkrepubliken Kina 1949–

Shangdynastin (商朝), även Yindynastin, var en kinesisk kunglig dynasti som existerade från cirka 1555 f.Kr. till 1045 f.Kr.,[1] och som ska ha utropas av en kung med namnet Shang, efter Xiadynastins fall.

Shang ses som den första säkra dynastin, efter att den tidigare Xia inte nedtecknades förrän efter sitt fall. Länge spekulerade en del forskare att dynastin kanske aldrig existerat, men de fynden av orakelbenen i slutet av 1800-talet har gjort att dynastin idag är allmänt erkänd.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt folktraditionen var den siste Xiakungen en ondskefull regent som undanröjdes av den moraliskt ädla man som skulle grunda Shangdynastin. Antagligen är detta dock en efterkonstruktion, och moderna forskare anser att man inte ska se Xia, Shang och den senare Zhou som efterföljande dynastier, utan de var antagligen till viss del samtida.[1]

Orakelben hittade i Yin Xu.

Mycket vi idag vet om Shangdynastin kommer ur den orakelbensskrift som hittades i slutet av 1800-talet. Kungarna under Shang lät spåmän hetta upp djurben och sköldpaddskal, och sedan läsa framtiden i de sprickor som dök upp. De nedtecknade sedan skrift på skalen och benen som förklarade sprickorna. Denna skrift visar enkla meddelanden som visar mycket om Shangdynastins samhälle, och är den primtiva föregångaren till modern kinesiska.[2] Bland annat framgår ur symbolerna kungens roll inte bara som en politisk utan även en religiös ledare, och vi vet med ganska stor säkerhet när olika kungar regerade.[3]

Shangdynastin såg även början av avancerad bronsgjutning, samt tillverkningen av keramik, vin och kläder av linne och silke.[4]

Enligt tradition blev Shangkunarna framåt 1000-talet f.Kr. allt mer isolerade, medan tidigare underlydande krigsherrar började att göra uppror. Den sista Shangkungen, Di Xin, ska ha varit en ondskefull, egoistisk regent. Precis som i slutet av Xia så vet vi dock inte hur mycket sanning det ligger i detta, utan det är antagligen främst en efterkonstruktion av den stam som avsatte Shang och påbörjade Zhoudynastin.[5]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Shangcivilisationen utsträckning.
Yin Xu, ruinerna av Shangs sista huvudstad, nära den moderna staden Anyang.

Shangdynastins geografiska utbredning låg runt Gula flodens mellersta lopp.[6] Huvudstaden flyttades flera gånger under dynastin, och det alternativa dynastinamnet Yin kommer av en av dessa huvudstäder.[4]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religionen under Shangdynastin var en vidareutveckling av den av Xiadynastin, med andra ord en blandning av diverse gudar och förfadersdyrkan. I många fall smälte de två samman, och förfäder blev med tiden gudar. Detta gällde både före detta kungar och "vanligt" folk som med tiden hyllades som gudar av sina ättlingar.[7]

En av de högsta gudarna, Di, var till skillnad från tidigare gudar inte nödvändigtvis på Shangregimens sida, utan kunde också vara emot dem när de skötte sig dåligt. Detta rättfärdigade uppror mot regimen, och var grunden till vad som senare skulle kallas Himlens mandat - idén att kungen inte får gudomligt stöd per automatik, utan måste visa sig förtjänt av det; när han slutar visa sig förtjänt upphör det gudomliga stödet, och kungen kan avsättas av folket.[7]

Shangdynastin är även en av få dynastier i Kinas historia som genomförde människooffer i religiösa sammanhang.[4]

Lista över regenter[redigera | redigera wikitext]

Se även Lista över Kinas kejsare
Namn Tecken Regeringsår¹
Tāng
Wài Bǐng 外丙
Zhòng Rén 仲壬
Tài Jiǎ 太甲
Wò Dǐng 沃丁
Tài Gēng 太庚
Xiǎo Jiǎ 小甲
Yōng Jǐ 雍己
Tài Wù 太戊
Zhòng Dīng 仲丁
Wài Rén 外壬
Hé Dǎn Jiǎ 河亶甲
Zǔ Yǐ 祖乙
Zǔ Xīn 祖辛
Wò Jiǎ 沃甲
Zǔ Dīng 祖丁
Nán Gēng 南庚
Yáng Jiǎ 陽甲
Pán Gēng 盤庚
Xiǎo Xīn 小辛
Xiǎo Yǐ 小乙
Wǔ Dīng 武丁 12501192 f.Kr.
Zu Geng 祖庚
Zǔ Jiǎ 祖甲
Lǐn Xīn 廩辛
Kāng Dīng 康丁
Wǔ Yǐ 武乙 11471113 f.Kr.
Wén Dīng 文丁 11121102 f.Kr.
Dì Yǐ 帝乙 11011076 f.Kr.
Dì Xīn 帝辛 10751046 f.Kr.

¹Det finns inga säkra regeringsår för de flesta av Shangdynastin

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 35. ISBN 978-91-85873-88-3 
  2. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 36. ISBN 978-91-85873-88-3 
  3. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 37. ISBN 978-91-85873-88-3 
  4. ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 42. ISBN 978-91-85873-88-3 
  5. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 43. ISBN 978-91-85873-88-3 
  6. ^ Hägerdal, Hans (2008). ”2. Kontroversiell forntid”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 32 - 33. ISBN 978-91-85873-88-3 
  7. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 39. ISBN 978-91-85873-88-3