Shangdynastin
| Kinas historia – tidsaxel |
|---|
| Förhistorisk tid |
| Xiadynastin 2070–1600 f.Kr. |
| Shangdynastin 1600–1046 f.Kr. |
| Zhoudynastin 1046–256 f.Kr. |
| Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr. |
| Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr. |
| Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr. |
| De stridande staterna 481–221 f.Kr. |
| Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr. |
| Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr. |
| Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr. |
| Östra Handynastin 25–220 |
| De tre kungadömena 220–280 |
| Jindynastin 265–420 |
| De sexton kungadömena 304–439 |
| De sydliga och nordliga dynastierna 420–589 |
| Suidynastin 581–618 |
| Tangdynastin 618–907 |
| De fem dynastierna och De tio rikena 902–979 |
| Liaodynastin 916–1125 |
| Jindynastin 1115–1234 |
| Songdynastin 960–1279 |
| Yuandynastin 1271–1368 |
| Mingdynastin 1368–1644 |
| Qingdynastin 1644–1911 |
| Republiken Kina 1912– |
| Andra sino-japanska kriget 1937–45 |
| Kinesiska inbördeskriget 1927–49 |
| Taiwan 1945– |
| Folkrepubliken Kina 1949– |
Shangdynastin (商朝), även Yindynastin, var en kinesisk kunglig dynasti som existerade från cirka 1555 f.Kr. till 1045 f.Kr.,[1] och som ska ha utropas av en kung med namnet Shang, efter Xiadynastins fall.
Shang ses som den första säkra dynastin, efter att den tidigare Xia inte nedtecknades förrän efter sitt fall. Länge spekulerade en del forskare att dynastin kanske aldrig existerat, men de fynden av orakelbenen i slutet av 1800-talet har gjort att dynastin idag är allmänt erkänd.[2]
Innehåll |
Historia[redigera]
Enligt folktraditionen var den siste Xiakungen en ondskefull regent som undanröjdes av den moraliskt ädla man som skulle grunda Shangdynastin. Antagligen är detta dock en efterkonstruktion, och moderna forskare anser att man inte ska se Xia, Shang och den senare Zhou som efterföljande dynastier, utan de var antagligen till viss del samtida.[1]
Mycket vi idag vet om Shangdynastin kommer ur den orakelbensskrift som hittades i slutet av 1800-talet. Kungarna under Shang lät spåmän hetta upp djurben och sköldpaddskal, och sedan läsa framtiden i de sprickor som dök upp. De nedtecknade sedan skrift på skalen och benen som förklarade sprickorna. Denna skrift visar enkla meddelanden som visar mycket om Shangdynastins samhälle, och är den primtiva föregångaren till modern kinesiska.[2] Bland annat framgår ur symbolerna kungens roll inte bara som en politisk utan även en religiös ledare, och vi vet med ganska stor säkerhet när olika kungar regerade.[3]
Shangdynastin såg även början av avancerad bronsgjutning, samt tillverkningen av keramik, vin och kläder av linne och silke.[4]
Enligt tradition blev Shangkunarna framåt 1000-talet f.Kr. allt mer isolerade, medan tidigare underlydande krigsherrar började att göra uppror. Den sista Shangkungen, Di Xin, ska ha varit en ondskefull, egoistisk regent. Precis som i slutet av Xia så vet vi dock inte hur mycket sanning det ligger i detta, utan det är antagligen främst en efterkonstruktion av den stam som avsatte Shang och påbörjade Zhoudynastin.[5]
Geografi[redigera]
Shangdynastins geografiska utbredning låg runt Gula flodens mellersta lopp.[6] Huvudstaden flyttades flera gånger under dynastin, och det alternativa dynastinamnet Yin kommer av en av dessa huvudstäder.[4]
Religion[redigera]
Religionen under Shangdynastin var en vidareutveckling av den av Xiadynastin, med andra ord en blandning av diverse gudar och förfadersdyrkan. I många fall smälte de två samman, och förfäder blev med tiden gudar. Detta gällde både före detta kungar och "vanligt" folk som med tiden hyllades som gudar av sina ättlingar.[7]
En av de högsta gudarna, Di, var till skillnad från tidigare gudar inte nödvändigtvis på Shangregimens sida, utan kunde också vara emot dem när de skötte sig dåligt. Detta rättfärdigade uppror mot regimen, och var grunden till vad som senare skulle kallas Himlens mandat - idén att kungen inte får gudomligt stöd per automatik, utan måste visa sig förtjänt av det; när han slutar visa sig förtjänt upphör det gudomliga stödet, och kungen kan avsättas av folket.[7]
Shangdynastin är även en av få dynastier i Kinas historia som genomförde människooffer i religiösa sammanhang.[4]
Lista över regenter[redigera]
- Se även Lista över Kinas kejsare
| Namn | Tecken | Regeringsår¹ |
| Tāng | 湯 | |
| Wài Bǐng | 外丙 | |
| Zhòng Rén | 仲壬 | |
| Tài Jiǎ | 太甲 | |
| Wò Dǐng | 沃丁 | |
| Tài Gēng | 太庚 | |
| Xiǎo Jiǎ | 小甲 | |
| Yōng Jǐ | 雍己 | |
| Tài Wù | 太戊 | |
| Zhòng Dīng | 仲丁 | |
| Wài Rén | 外壬 | |
| Hé Dǎn Jiǎ | 河亶甲 | |
| Zǔ Yǐ | 祖乙 | |
| Zǔ Xīn | 祖辛 | |
| Wò Jiǎ | 沃甲 | |
| Zǔ Dīng | 祖丁 | |
| Nán Gēng | 南庚 | |
| Yáng Jiǎ | 陽甲 | |
| Pán Gēng | 盤庚 | |
| Xiǎo Xīn | 小辛 | |
| Xiǎo Yǐ | 小乙 | |
| Wǔ Dīng | 武丁 | 1250–1192 f.Kr. |
| Zu Geng | 祖庚 | |
| Zǔ Jiǎ | 祖甲 | |
| Lǐn Xīn | 廩辛 | |
| Kāng Dīng | 康丁 | |
| Wǔ Yǐ | 武乙 | 1147–1113 f.Kr. |
| Wén Dīng | 文丁 | 1112–1102 f.Kr. |
| Dì Yǐ | 帝乙 | 1101–1076 f.Kr. |
| Dì Xīn | 帝辛 | 1075–1046 f.Kr. |
¹Det finns inga säkra regeringsår för de flesta av Shangdynastin
Referenser[redigera]
- ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 35. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 36. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 37. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 42. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 43. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ Hägerdal, Hans (2008). ”2. Kontroversiell forntid”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 32 - 33. ISBN 978-91-85873-88-3
- ^ [a b] Hägerdal, Hans (2008). ”3. Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 39. ISBN 978-91-85873-88-3
Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Historisk stat}}.- Wikimedia Commons har media som rör Shangdynastin
