Kinas historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
 Liaodynastin 916–1125
 Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Taiwan 1945–
Folkrepubliken Kina 1949–

China contour.svg Kinaportalen

Kinas historia är över 3 000 år lång då de äldsta skriftliga källorna är från 1200-talet f.Kr.[1] Därmed är den kinesiska civilisationen världens äldsta ännu existerande.

De första spåren av en jordbruksbaserad kultur (Yangshao-kulturen) dateras till cirka 6000 f.Kr. Runt 3000 f.Kr. hade man gått över till bronsålder där framförallt Longshan-kulturen bör nämnas. Dessa kulturer var hövdingastyrda stamsamhällen, och det var tidigast någon gång runt 2200 f.Kr. som det första kungadömet upprättades i form av Xiadynastin, en dynasti vars existens i väst är omstridd och ses som mytisk, men som av kineser accepteras som verklig. Den påföljande Shangdynastin (cirka 16001000 f.Kr.) var tills relativt nyligen även den ansedd som rent mytisk tills en av dess huvudstäder grävdes ut och man fann ett arkiv, varvid uppgifter i senare skriftliga källor kunde bekräftas. Shangdynastins härskare var på många sätt lik de egyptiska faraonerna; han sågs som en levande gud som var absolut härskare över både världsliga och andliga frågor.

Efter Shangdynastins fall upprättades 1040 f.Kr. Zhoudynastin, det första och enda fullt utvecklade feodalsystemet i Kinas historia. I och med Zhou infördes begreppet "Himlens mandat" (天命 tīanmìng) som det som legitimerade den härskande monarkens styre. Härskaren var inte längre en gud i sig själv, som under Shang, utan som en "Himlens son" (天子 tīanzi) som styrde med den mer abstrakta "Himlens" tillåtelse. Detta kom genom Kinas historia att utnyttjas av såväl sittande härskare som upprorsmän för att antingen upprätthålla eller störta det styre som förespråkades.

Konceptet om ett Kina som ett enat rike uppstod däremot inte förrän 221 f.Kr. då kejsaren av Qin tog makten genom att med militära medel krossa allt motstånd och ena Kina under en kejsare. Den resulterande Qindynastin blev mycket kortlivad och splittrades efter kejsaren Qin Shi Huangs död 210 f.Kr. Arvet kejsaren av Qin lämnade efter sig var mycket påtagligt. Idén om ett enat Kina i form av ett kejsardöme hade slagit rot i det kinesiska medvetandet.

Under 2000 år varvades perioder av splittring och decentralisering med upprättandet av nya kejsardynastier (vanligen efter en invasion norrifrån) med centralisering och många blomstringsperioder inom kultur, vetenskap och jordbruk. Inte förrän 1912, då den moderna Republiken Kina grundades upphörde den sista kejsardynastins (Qingdynastin) formella makt över Kina.

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kinas förhistoria

Det som idag är Kina har bebotts i åtskilliga hundra tusen år. De tidigaste lämningarna av förhistoriska människor (Pekingmänniskan) som hittats är från cirka 400 000 år sedan.[2] Tidig Homo sapiens kom till området för cirka 200 000 år sedan och nutida människor (Homo sapiens sapiens) har bebott området i cirka 50 000 år.[2]

Under förhistorisk tid skall enligt kinesisk mytologi tre härskare och fem kejsare varit verksamma och spridit en mängd kulturnyttigheter som eld och lantbruk.[3]

Xiadynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Xiadynastin

Xia är den första kejsardynastin som inte framstår som uppenbart mytologiskt. Mycket lite är dock känt, och uppgifterna om vissa kejsare sträcker sig inte längre än till namn och antal regeringsår. Dynastin skall ha stigit till makten någon gång mellan 2200 och 1900 f.Kr. och behållit den fram till någon gång mellan 1700 och 1500 f.Kr. [3]

Shangdynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Shangdynastin

Shangdynastin, även kallad Yindynastin, var enligt mytologin den andra kinesiska dynastin, och existerade från cirka 1600 f.Kr. till 1040 f.Kr. Från denna tid härstammar de berömda orakelbenen, vilka bekräftar uppgifter i senare källor. Enligt legenden grundades dynastin av en rebelledare som avsatte den sista kejsaren av Xiadynastin. Samhället baserades på jordbruk med stöd av jakt och boskapsskötsel. Huvudstaden flyttades sex gånger under Shangdynastin.

Under denna period fanns ett komplett skriftsystem och användandet av brons och keramik utvecklades. Astronomin tog flera steg framåt, bland annat upptäcktes Mars och flera kometer. Den sista kejsaren av dynastin, Shang Zhou, begick självmord när hans armé besegrades av skaror från Zhou.

Zhoudynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Zhoudynastin

Zhoudynastin var den tredje kinesiska dynastin som existerade från 1040 f.Kr. Samhället var ett feodalsamhälle där jorden ägdes av en adelsklass. Under den senare delen av denna period, uppdelad i Vår- och höstperioden (770403 f.Kr.) och De stridande staternas period (403221 f.Kr.), var dock dynastins makt kraftigt inskränkt på bekostnad av lokala härskare.

Qindynastin: Det första kejsardömet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Qindynastin

Under den korta Qindynastin skapades kejsardömet Kina av Ying Zheng som krönte sig till kejsare som Qin Shi Huangdi. Dynastin existerade från 221 f.Kr. till 207 f.Kr. Under denna period började den kinesiska muren byggas och en standardisering av språket och måttsystemet genomfördes. Man tror att den västerländska benämningen på Kina kommer av namnet Qin (kineserna kallar sitt land mittens rike).

Handynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Handynastin

Handynastin var en av Kinas längsta och mäktigaste dynastier som med undantag av Wang Mangs interregnum (923 e.Kr.) hade makten i fyra sekler. Denna dynasti har gett namn till hankineserna, det vill säga den folkgrupp som utgör majoriteten av befolkningen i dagens Kina. Under perioden gjordes viktiga framsteg inom konst och vetenskap och konfucianismen blev en statsideologi som kom att genomsyra hela samhället.

De tre kungadömena[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: De tre kungadömena

Efter Handynastins fall rådde oreda och olika krigsherrar slogs mot varandra. Så småningom framträdde tre kungadömen: Wei i norr, Shu Han i sydväst och Wu i söder. Dessa tre riken föll sedan ett efter ett. Perioden var en tid av krig och stagnation och brukar räknas som Kinas mörka medeltid och ledde till en kraftig befolkningsminskning.

Jindynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jindynastin

Jindynastin skapades av en krigsherre från Wei som först erövrade Shu Han och därefter tog makten som kejsare över de båda rikena. Det tredje riket, Wu, erövrades år 280. Efter anfall från nomadfolken i norr år 317 tvingades dynastin att fly, vilket i praktiken ändade dess status som kejsarmakt.

De Södra och Norra dynastierna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: De Södra och Norra dynastierna

De Norra och Södra dynastiernas period var en tid av inbördeskrig mellan dynastier i norr och söder. Under denna tid inträdde Buddhismen i området och vidare uppfanns bland annat krutet och skottkärran.

Suidynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Suidynastin

Suidynastin var en kort och hårdför period som enade norra och södra Kina igen efter många års oroligheter. Flera ekonomiska framsteg och reformer gjordes, liksom infrastrukturprojekt som bygget av den stora Kejsarkanalen och utökning av den Kinesiska muren. Huvudstäderna Xi'an och Luoyang byggdes om från grunden. Dock gick Suidynastin under efter en period av inre slitningar och ett misslyckat fälttåg mot Korea.

Tangdynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tangdynastin

Tangdynastin var en av de mäktigaste dynastierna och under första delen av denna period blomstrade Kina på alla sätt. År 751 led Tangkina dock ett nederlag mot araberna och förlorade kontrollen över stora områden i väster, inkluderande många rika städer längs sidenvägen. År 755 gjorde guvernören An Lushan uppror mot staten, och dessa två händelser blev början till slutet för Tang.

Songdynastin: Guldåldern[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Songdynastin

Då Tang fallit följde en tid av inbördeskrig vilket följdes av Songdynastin. Under denna tid rådde konstant hot från folkslag och riken runt om Kina, framför allt från nomadfolken i de norra delarna. Detta kulminerade i mongolernas erövring av hela Kina.

Yuandynastin: Mongolerna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Yuandynastin

Mongolerna började under Djingis khan sin erövring av Kina i början av 1200-talet. Djingis efterträdare Khubilai khan upprättade sin huvudstad i Khanbaliq (dagens Beijing) och år 1271 utropade han sig till förste kejsare av Yuandynastin. Dynastin föll till följd av ett uppror.

I den officiella kinesiska historieskrivningen beskrivs det mongoliska väldet som att en kinesisk minoritet – mongolerna – grep makten i det kinesiska imperiet och sedan utvidgade detta. Perioden för det mongoliska väldet uppfattas därför i Kina som en kinesisk storhetstid, då Kina militärt och politiskt dominerade ett gigantiskt geografiskt område som sträckte sig från Asien till Europa, snarare än som en tid av kinesisk politisk underkastelse under det mongoliska imperiet.

Mingdynastin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mingdynastin

Mingdynastin förde till en början Kinas utveckling framåt, med en blomstringsperiod i början av 1400-talet. Under 1500-talet försvagades Kina av européernas kolonisationer. Portugal, Spanien, Nederländerna och Storbritannien upprättade kolonier i området som minskade Kinas ekonomiska inflytande.

Qingdynastin: Manchuerna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Qingdynastin

Qingdynastin var den sista kejserliga dynastin i Kina. Den grundades av en stam av manchuer från Manchuriet, och störtade Mingdynastin. Under 1700-talet upplevde kejsardömet en ny storhetstid eftersom man lyckades utnyttja de europeiska kolonierna till ekonomisk vinning. Detta ledde dock till opiumkriget mot Storbritannien och flera andra krig som man förlorade.

Republiken Kina[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Republiken Kina (1912–1949)

Republiken Kina skapades ur flera stora uppror i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (bland annat boxarupproret) vilket till slut ledde till Xinhairevolutionen år 1911 som skapade Republiken Kina. Efter Första världskriget började det japanska intrånget i Kina. Landet skadades också svårt av inre splittringar mellan kommunister och nationalister.

Kinesiska inbördeskriget[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kinesiska inbördeskriget

Kampen mellan kommunister under Mao Tse Tung och nationalister (Guomindangpartiet) under Chiang Kai-shek avgjordes i inbördeskriget till kommunisternas fördel, vilket ledde till utropandet av Folkrepubliken Kina 1949. Chiang tog sin tillflykt till Taiwan där han fortsatte sitt anspråk på att vara Kinas legitime härskare och ända fram till 1971 så var det Chiangs regering som representerade Kina i FN.

Folkrepubliken Kinas historia[redigera | redigera wikitext]

Mao Tse Tung tog makten i den nya Folkrepubliken som byggdes om till ett kommunistiskt samhälle. Den kommunistiska regeringen samarbetade till en början med Sovjetunionen, men bröt efter Stalins död år 1953 med ryssarna, och utvecklade en egen kommunistisk maktsfär, inspirerad av den kinesiska, maoistiska formen av kommunism. Efter Mao Tse Tung död år 1976 urvattnades den ideologiska renlärigheten, och på 1980-talet genomfördes stora liberaliseringar av ekonomin, vilket på senare år har gjort den kinesiska tillväxten i ekonomin i en internationell jämförelse är mycket hög. Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett säkert politiskt grepp över landet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hägerdal (2008), sid 37
  2. ^ [a b] John King Fairbank och Merle Goldman, China: A new history, Harvard 1998, s. 29–45
  3. ^ [a b] Hägerdal (2008), sid 31

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]