Decentralisering

Decentralisering är en förskjutning av makt eller ansvar i höjdled^{[förtydliga]} och innebär en förändring i förhållandet mellan de territoriella nivåerna i en organisation eller ett annat system. Politisk eller administrativ makt och kompetens eller faktiskt ansvar flyttas från ett fåtal större centrala instanser på hög nivå till ett flertal mindre instanser på lägre nivå. Motsatsen till detta är centralisering.

Decentralisering innebär en delegering av ansvar utåt eller nedåt i organisationsstrukturen för att ge medarbetare ett mer självständigt beslutsutrymme att arbeta inom.

Den politiska makten som kan decentraliseras är regleringsmakt, huvudmannaskap och finansiering. Ett exempel är flyttandet av makt från Sveriges riksdag till kommunerna. Detta hände när till exempel den svenska skolan kommunaliserades, dvs ansvar flyttades från riksdagen/regeringen till kommunerna, som fick mer av självstyre och möjlighet att göra en mer lokalt anpassad utbildning. Kommunernas skolor kunde planeras mer lokalt, dock samtidigt med ett allt större ansvar för de lokala beslutsfattarna och därmed ökade krav på dessa.

Decentralisering kan även syfta till fördelning (spridning) av verksamheter eller inflytande från ett centrum eller ett fåtal centra till fler områden och personer. Ett exempel är när Sveriges regering den 23 februari 1971 beslutar om utflyttning av 37 statliga verk från Stockholm till 13 städer runtom i Sverige.

I vissa länder har man federalism, en långtgående decentralisering. Där har delstater rätt till egen lagstiftning i många inre angelägenheter. Inte minst inom skolområdet anses det viktigt, eftersom delstaterna kan värna om sin kulturella särart genom att nya generationer får behålla sin lokala medvetenhet. Länder med federalism är bland andra USA, Kanada, Brasilien, Australien, Indien, Tyskland, Schweiz, Österrike, Belgien och Ryssland (bara i vissa oblast).

Se även