Don Rickles

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Don Rickles
Född Donald Jay Rickles
8 maj 1926 (88 år)
Queens, New York, USA
Maka Barbara Sklar (1965 -) (2 barn)

Donald Jay "Don" Rickles, född 8 maj 1926 i New York i New York, är en amerikansk komiker och skådespelare av judisk härkomst.

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Rickles föddes som ende son till det judiska paret Etta och Max Rickles i New York-stadsdelen Queens. Efter high school-examen, tjänstgjorde han i den amerikanska flottan fram till 1946. Två år senare började han, efter teaterstudier, få en del småroller i TV men det handlade om få inhopp och frustrationen över bristen på skådespelararbete, tvingade in honom i standup-komedins värld. Komedipubliken tyckte redan tidigt bättre om hans improviserade förolämpningar än hans förberedda material så han utvecklade sin förolämpningskarakteristik och blev känd som en förolämpade komiker.

Framgången[redigera | redigera wikitext]

1950- och 1960-talet[redigera | redigera wikitext]

På en nattklubb i Los Angeles träffade och förolämpade Rickles Frank Sinatra, och det blev början på Rickles framgångar. Sinatra, som kallade Rickles för "bullet-head", tyckte mycket om att bli förolämpad så han rekommenderade sin branschkollegor att gå och se Rickles och låta sig bli förolämpade. Det var också Sinatra som hjälpte Rickles bli en populär programpunkt i Las Vegas.

År 1958 gjorde Rickles sin långfilmsfilmdebut i filmen Run Silent, Run Deep och under hela 1960-talet förekom han frekvent i TV i olika sitcoms, dramaserier och med tiden även talk shows, först ut klassiska The Tonight Show Starring Johnny Carson år 1965 där han med tiden blev en stamgäst, även gästprogramledare vid några tillfällen, och under Carson-eran gjorde sammanlagt över 100 framträdanden.

År 1968 släppte han komediskivan Hello, Dummy! som blev en stor framgång och nådde plats #54 på Billboard-listan.

1970- och 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

År 1970 hade Rickles en nyckelroll som Sgt. Crapgame i succéfilmen Kellys hjältar mot bland andra Clint Eastwood. Från år 1976 spelade han med i två säsonger av sitcomen C.P.O. Sharkey.

1980- och 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet framträdde Rickles mycket med Steve Lawrence och Frank Sinatra innan han år 1995 gjorde en storslagen comeback på bio med roller i både Martin Scorseses Casino och som rösten till Mr. Potato Head i Pixars första dataanimerade långfilm, Toy Story. Han upprepade den sistnämnda rollen i Toy Story 2 och förväntas även göra det i Toy Story 3.

2000-talet till nu[redigera | redigera wikitext]

Rickles fortsätter än idag att vara väldigt aktiv som ståuppkomiker. Han är populär underhållare i Las Vegas och har inga planer på att lägga av, som han betonade ytterligare i en intervju nyligen: "I'm in good health. I'm working better than I ever have. The audiences are great. Why should I retire? I'm like a fighter. The bell rings and you come out and fight. My energy comes alive. And I still enjoy it."[1]

Rickles' memoarbok Rickles' Book släpptes på Rickles födelsedag 8 maj 2007. Där berättar han om den långa lista Hollywood-profiler som han under sin nästan 60-åriga karriär arbetat med, bara i långfilmerna namn som Clark Gable, Burt Lancaster, Tony Curtis, Clint Eastwood, Robert De Niro, Joe Pesci och Sharon Stone. John Landis gjorde en dokumentärfilm om Rickles, Mr. Warmth: The Don Rickles Project, som hade premiär på New York Film Festival samma år, 13 oktober 2007.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Rickles och hans fru Barbara har varit gifta i över 40 år och har en dotter, Mindy, en son, Larry, och två barnbarn, Ethan and Harrison Mann. Enligt Rickles memoarbok är hans barnbarn mer imponerade av att han spelat Mr. Potato Head än av något annat han gjort i sin karriär.

Projekt[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV-projekt i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Kibbee Hates Fitch (1965) (ej såld pilot)
  • The Munsters (1965 avsnittet "Dance With Me, Herman")
  • The Don Rickles Show (1968-1969)
  • The Don Rickles Show (1972)
  • C.P.O. Sharkey (1976-1978)
  • For the Love of It (1980) (TV-film)
  • Foul-Ups, Bleeps & Blunders (1984-1985)
  • Don Rickles: Rickles on the Loose (1986) (TV-special)
  • Daddy Dearest (1993)
  • The Wool Cap (2004) (TV-film)
  • The Catch (2005) (ej såld pilot)
  • Live with Regis and Kelly (2007)
  • The Daily Show (2007)
  • Jimmy Kimmel Live (2007)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hello Dummy! (1968)
  • Don Rickles Speaks! (1969)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Darrow, Chuck (2007-03-16). ”Insults still flying from legendary Don Rickles”. The Daily Record. http://www.dailyrecord.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20070316/ENT09/703160315/1091/ENT. Läst 17 maj 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]