Eduard Sjevardnadze

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eduard Sjevardnadze
ედუარდ შევარდნაძე


Ämbetsperiod
23 november 199523 november 2003
Företrädare Zviad Gamsachurdia
Efterträdare Nino Burdzjanadze (Som interimspresident)

Ämbetsperiod
27 juli 198520 december 1990
Företrädare Andrej Gromyko
Efterträdare Aleksandr Bessmertnych

Ämbetsperiod
19 november 199126 december 1991
Företrädare Boris Pankin
Efterträdare Sovjetunionens sista utrikesminister
(Andrej Kozyrev som Ryska federationens utrikesminister)

Född Eduard Ambrosis dze Sjevardnadze
25 januari 1928 (86 år)
Sovjetunionen Mamati, Gurien, Transkaukasiska SFSR, Sovjetunionen (idag Georgien)
Nationalitet Sovjetunionen Sovjetisk (förre detta)
Georgien Georgisk (idag)
Politiskt parti Georgiens medborgarnas union
(Före detta SKP)
Maka Nanuli Tsgaraisjvili Sjevardnadze 1951–2004
Barn Paata
Manana
Yrke Politiker
Religion Georgisk-ortodoxa

Eduard Ambrosis dze Sjevardnadze (georgiska: ედუარდ ამბროსის ძე შევარდნაძე; ryska: Эдуа́рд Амвро́сиевич Шевардна́дзе, Eduard Amvrosijevitj Sjevardnadze), född 25 januari 1928 i Mamati i Transkaukasiska SFSR (i nuvarande Georgien), är en georgisk politiker. Han var Sovjetunionens siste utrikesminister och senare Georgiens andre president.

Sjevardnadze var generalsekreterare för kommunistpartiet i Georgiska SSR 1972-1985 och därmed sovjetrepublikens ledare. I samband med att Michail Gorbatjov blivit Sovjetunionens ledare 1985 utnämndes Sjevardnadze till utrikesminister. Som utrikesminister förespråkade han ökad avspänning mot väst och den så kallade Sinatradoktrinen, vilken fastslog att Sovjetunionens östeuropeiska satelliter själva skulle få välja politiskt system. Hans radikalism ledde till spänningar med Gorbatjov som önskade bevara Sovjetunionen och i december 1990 avgick han i protest mot den svaga reformviljan hos landets ledning. Han återkom som utrikesminister i november 1991 och stannade kvar på posten till Sovjetunionens upplösning drygt en månad senare.

Sjevardnadze var från 1992 det nyligen självständiga Georgiens ledare med titeln ordförande i statsrådet och talman i parlamentet. Efter presidentvalet 1995, då han erhöll 70 procent av rösterna, kunde han sväras in som Georgiens andra president. Hans presidenttid präglades av inre oroligheter, dels i utbrytarrepublikerna Abchasien och Sydossetien, och dels från den förre presidenten Zviad Gamsachurdias anhängare. Han avgick 2003 efter stora demonstrationer, den så kallade Rosenrevolutionen. Han efterträddes då som Georgiens president av demokratirörelsens ledare Micheil Saakasjvili.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Föregångare:
Vasil Mzhavanadze
Första generalsekreterare för det georgiska kommunistpartiet
1972-1985
Efterträdare:
Dzjumber Patiasjvili
Föregångare:
Andrej Gromyko
Sovjetunionens utrikesminister
1985-1990
Efterträdare:
Aleksandr Bessmertnych
Föregångare:
Boris Pankin
Sovjetunionens utrikesminister
november 1991-december 1991
Efterträdare:
Sovjetunionens sista utrikesminister.
Föregångare:
Zviad Gamsachurdia
Georgiens president
1995-2003
Talman i parlamentet och de facto statschef sedan 1992
Efterträdare:
Micheil Saakasjvili
Nino Burdzjanadze interimspresident