Ekpadda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ekpadda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
B quercicus USGS.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Äkta paddor
Bufonidae
Släkte Bufo
Art Ekpadda
B. quercicus
Vetenskapligt namn
§ Bufo quercicus
Auktor Holbrook, 1840[1]
Synonymer
Anaxyrus quercicus
Hitta fler artiklar om djur med

Ekpadda (Bufo quercicus) är en nordamerikansk paddart i släktet Bufo. Ett synonymt vetenskapligt namn är Anaxyrus quercicus, då Anaxyrus antingen räknas som ett eget släkte eller som ett undersläkte till Bufo.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En mycket liten padda, längden är 1,9 till 3,3 cm. Den räknas som USA:s minsta padda. Ekpaddan har ett kort huvud med spetsig nos och gråsvart till brun rygg med mörkare fläckar och små, brunaktiga till orangeröda vårtor. Mitt på ryggen finns en ljusare längsstrimma. Buken är gråvit utan fläckar, men även den har vårtor. Parotidkörtlarna är avlånga och droppformade. Honan är oftast större och har ljus strupe, medan hanens strupe är mörk.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ekpaddan förekommer i sydöstra USA:s kusttrakter från sydöstra Virginia till Florida. Västerut når den till Louisiana och Mississippifloden. Den är vanlig i hela sitt utbredningsområde; den förefaller ha minskat något på senare tid i Florida, men är fortfarande vanligt förekommande även där.[1]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Ekpaddan är solitär och dagaktiv, utom under parningstiden då de församlade paddorna även kan vara aktiva nattetid.[2] Paddan föredrar tall- och ekterräng, som trädbeväxta hedar, glesa skogar och savanner, gärna på sandjord. Kustnära skogar föredras också. Gräver gärna ner sig eller gömmer sig under löv, flata stenar och dylikt.[1] Livslängden uppgår till åtminstone 4 år.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Paddan lever främst på myror, men tar även skalbaggar, fjärilar, bladlöss, tvåvingar, gräshoppor, mångfotingar, klokrypare, spindlar och blötdjur. Ungdjuren tar hoppstjärtar, myror och små spindeldjur.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Fortplantningen sker i grunda vattensamlingar, som dammar och diken mellan april till september eller oktober. Hanarna kommer först till lekplatserna och kallar på honorna med höga, kvittrande kväkningar. Honorna lägger mellan 100 och 250 ägg per tillfälle, i flera, sammanhängande strängar om 4 till 6 ägg vardera. Under en hel parningssäsong kan upp till 700 ägg läggas. Äggen kläcks efter omkring 3 dagar; ynglen är färdigutvecklade efter ungefär 2 månader.[2] Könsmognad sker vid omkring 1,5 – 2 års ålder.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Geoffrey Hammerson (2004) Bufo quercicus (engelska). IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2008-10-21.
  2. ^ [a b c] Buckley, R.; Fraser, A. (2006). ”Bufo quercicus” (på engelska). Animal Diversity Web, University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Bufo_quercicus.html. Läst 2008-10-21. 
  3. ^ [a b c] Fred Punzo, Department of Biology, University of Tampa (2009). ”Bufo quercicus” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi/amphib_query?where-genus=Bufo&where-species=quercicus. Läst 2009-07-28. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]