Elbląg
- Uppslagsordet Elbing leder hit. För fartyget, se SMS Elbing.
Elbląg (tyska och äldre svenska: Elbing) är en stad i Polen, belägen ca 55 km öster om Gdansk. Den har cirka 130 000 invånare.
Staden grundades på 1200-talet av Tyska orden och blev senare en betydande hansestad. 1454 kom den under Polskt styre. På grund av sitt läge nära Wisłas utlopp i Östersjön har staden under i stort sett hela sin historia varit föremål för militärt intresse.[1]
Redan under vikingatiden tycks området i viss mån varit befolkat. Nära väständan av Frisches Haff har man nämligen hittat ett ganska stort gravfält som lär ha varit rest delvis eller helt av våra nordiska vikingar. Gravfältet är ett flatmarksgravfält med brandgravar, alltså dekorerades dem inte med en gravhög. Gravarna var huvudsakligen kvinnogravar men även en del mansgravar, och smyckesinnehållet liksom en del vapen är av gotländskt ursprung. Det har alltså bott människor från Gotland här i närheten, och boplatsrester lär vara möjliga att hittas. Bland annat ovala spännbucklor har hittats, och alla dessa har mer eller mindre gotländskt utseende. De äldsta gravarna gjordes redan under vendeltiden, men gravfältets storhetstid var troligen mellan 700-900 e.Kr. I närheten kan eventuellt ännu fler gravar ha hittats. 1626 gav sig staden under Gustav II Adolf, som lät anlägga nya infattade befästningar. 1635 återlämnades Elbing till Polen, men staden gav sig åter till svenskarna under Karl X Gustav 1655. Karl X Gustav lät på nytt förstärka staden, som utrymdes av Sverige 1660. 1703 intogs den på nytt av Karl XII. Staden tillföll Preussen 1772 och tillhörde sedan Tyskland fram till andra världskrigets slut 1945.[1]
