Enterokromaffin cell

Från Wikipedia

Enterokromaffina (EC) celler, eller "Kulchitskys celler", är en typ av enteroendokrina och neuroendokrina celler som förekommer i epitelet i mag-tarmkanalen och i luftvägarna och som släpper ut serotonin som signalsubstans till närliggande afferenta nerver tillhörande det enteriska nervsystemet (ENS). Dessa nervceller har inte några nervändar som slutar i lumen, och kräver således hormonell signalering från de enterokromaffina cellerna för att få information om de kemiska och mekaniska förhållandena där. [1]

Fördelning[redigera | redigera wikitext]

I människans mag-tarmkanal är EC-cellerna vitt utspridda i magens, tunntarmens och tjocktarmens epitel.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

De enterokromaffina cellerna använder det hastighetsbegränsande enzymet tryptofanhydroxylas-1 (TPH-1) för att syntetisera serotonin, och de innehåller ca 90% av kroppens förråd av det.[2]

I mag-tarmkanalen reagerar de på kemiska, mekaniska eller sjukdomsindikerande retningar i lumen genom att utsöndra serotonin. Detta ökar mängden tarmsekret och tarmrörelse, och via vagusnerven (via 5-HT3-receptorer) förmedlas signalen till hjärnan. Detta är en viktig mekanism för att reglera illamående och kräkning. Ondansetron är en antagonist till 5-HT3-receptom och är ett effektivt läkemedel mot kräkning.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

De enterokromaffina cellerna härrör från samma stamceller som ger upphov till tarmepitelet, och inte från neurallisten som det enteriska nervsystemet uppstår ur.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Cellerna kallas "entero" vilket innebär relaterat till tarmen och "kromaffin" på grund av att de binder kromsalter, en egenskap som de delar med andra katekolaminproducerande celler, bland annat i binjuremärgen.

"Enterkromaffin-liknande celler"[redigera | redigera wikitext]

En annan typ av krombindande celler finns bara i magsäcksväggen och kallas enterokromaffin-liknande celler (ECL). De ser ut som EC-celler, men innehåller inte serotonin. ECL-celler svarar på gastrin från G-celler och de frisätter histamin vilket stimulerar parietalcellerna att producera magsaft.

Sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

De neuroendokrina stamcellerna som ger upphov till enterokromaffina celler i bronkepitelet kan vara ursprungscellerna till småcellig lungcancer. [3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mawe, Gary M.; Hoffman, Jill M. (2013-8). ”Serotonin Signaling in the Gastrointestinal Tract:”. Nature reviews. Gastroenterology & hepatology 10 (8): sid. 473–486. doi:10.1038/nrgastro.2013.105. ISSN 1759-5045. PMID 23797870. PMC: 4048923. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4048923/. Läst 30 december 2020. 
  2. ^ King MW. ”Serotonin”. The Medical Biochemistry Page. Indiana University School of Medicine. http://themedicalbiochemistrypage.org/nerves.html#5ht. Läst 27 december 2015. 
  3. ^ Sarma DP (1982). ”Oat cell carcinoma of the esophagus”. Journal of Surgery and Oncology "19" (3): ss. 145–50.