Lungcancer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lungcancer
Klassifikation och externa resurser
Tvärsnitt av en mänsklig lunga. Det vita området i den övre loben är cancer, det svarta området indikerar att personen varit rökare.
ICD-10 C33 -C34
ICD-9 162
DiseasesDB 7616
MedlinePlus 007194
eMedicine med/1333  med/1336
MeSH engelsk

Lungcancer är en cancersjukdom som orsakas av okontrollerad celldelning av lungvävnad. Tillväxten kan leda till metastasering, vilket innebär spridning till intilliggande vävnad. Den största delen av lungcancrar är carcinom vilket innebär att de härstammar från epitelceller. Lungcancer, som står för flest dödsfall av alla cancersjukdomar bland män och näst flest bland kvinnor (efter bröstcancer), orsakar 1,2 miljoner dödsfall årligen. De vanligaste symptomen är andfåddhet, hosta (och hemoptys), och viktnedgång.

De vanligaste typerna av lungcancer är småcelliga carcinom och icke-småcelliga carcinom. Det är viktigt att skilja på dessa typer då det påverkar behandlingen; icke-småcelliga carcinom behandlas ibland kirurgiskt, medan småcelliga carcinom vanligtvis svarar bättre på kemoterapi och strålbehandling. Den vanligaste orsaken till lungcancer är rökning. Förekomsten hos ickerökare, vilka står för 10-15% av alla lungcancersjukdomar, beror ofta på genetiska faktorer och miljöfaktorer, till exempel radon, asbest eller luftföroreningar.

Lungcancer kan ofta ses på röntgen och diagnos bekräftas med hjälp av biopsi. Vanligtvis görs denna vid en bronkoskopiundersökning eller genom datortomografi-guidad biopsitagning. Behandling och prognos beror på cancertyp, hur spridd cancern är och patientens övriga hälsotillstånd. Med behandlingen är femårsöverlevnaden 13-14%.

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

Den största delen av lungcancersjukdomar är carcinommaligniteter som uppträder i epitelceller. Det finns två huvudtyper av lungcarcinom, kategoriserade enligt storlek och utseende: icke-småcelliga (ca 80%) och småcelliga (ca 20%) lungcarcinom. Denna histologiska uppdelning har vikitiga implikationer för den kliniska behandlingen och sjukdomsprognosen.

Icke-småcelliga lungcarcinom[redigera | redigera wikitext]

Denna grupp består av carcinom som har liknande behandling och prognos. Det finns tre undergrupper:

  • Skivepitelcarcinom som står för 25-30% av lungcancrar och ofta har fäste nära en central bronk. Ofta återfinns en håla inuti tumören. Skivepitelcarcinom växer ofta långsammare än andra cancersorter.
  • Storcelliga carcinom står för cirka 10% av alla lungcancersjukdomar.
  • Adenocarcinom står för 30-40% av lungcancersjukdomarna och har ofta sitt ursprung i perifer lungvävnad. Adenocarcinom är den vanligaste lungcancern hos icke-rökare även om det precis som i alla sorters lungcancrar är rökning som är den största riskfaktorn. En subgrupp till adenocarcinom, bronkioalveolära carcinom, är vanligare hos kvinnor och kan kräva annorlunda behandling.

Småcelliga lungcarcinom[redigera | redigera wikitext]

Småcelliga lungcarcinom, också kallade ”oat meal carcinoma”, är ovanligare än icke-småcelliga carcinom. De tenderar att uppkomma i de större luftvägarna (primära och sekundära bronki) och växer snabbt till stor storlek. Tumörerna innehåller neurosekretoriska granula (som innehåller neuroendokrina hormon), som ger denna cancerform endokrina effekter. Småcelliga lungcarcinom är inledningsvis känsliga för kemoterapi, men har ofta den sämsta prognosen och har ofta metastaserats vid diagnosering. Denna typ av lungcancer är starkt associerad till rökning.

Andra sorter[redigera | redigera wikitext]

Hos barn är den vanligaste typen av lungcancer pleuropulmonära blastom och carcinoida tumörer.

Sekundära cancrar[redigera | redigera wikitext]

Det är vanligt att cancer metastaseras till lungorna från tumörer i andra delar av kroppen. Sekundär cancer identifieras beroende på ursprungsvävnaden: en bröstcancermetastas i lungorna är således fortfarande en bröstcancer. De har ofta en karaktäristisk rund form på röntgen. Hos barn är majoriteten av all lungcancer sekundär.

Primär lungcancer metastaserar oftast till binjurarna, levern, hjärnan och benvävnad.

Stadieindelning[redigera | redigera wikitext]

Stadieindelning är en bestämning av graden av spridning från en tumörs uppkomstplats. Det är en viktig faktor som påverkar prognos och potentiella behandlingsmöjligheter. Icke-småcelliga carcinom indelas från IA (ett, A: bästa prognos) till IV (fyra, sämsta prognos). Småcelliga carcinom klassificeras som antingen begränsade, om carcinomet är begränsat till en lunga och kan strålbehandlas, eller omfattande.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Debutsymptomen vid lungcancer är ofta ganska ringa. De diffusa symptomen gör att man oftast söker hjälp för sent och även att den icke-specialiserade vården inte inser allvaret tillräckligt snabbt. Symptom som kan tyda på lungcancer inkluderar:

  • Dyspné (andnöd)
  • Hemoptys (hosta blod)
  • Kronisk hosta eller förändring av hosta
  • Pipande och väsande andning
  • Bröst- eller buksmärtor
  • Viktnedgång, trötthet, nedstämdhet och tappad matlust
  • Heshet
  • Sväljsvårigheter

Om cancern växer i luftvägarna kan det hindra luftflödet och försvåra andningen. Detta kan leda till en ansamling av sekret bakom hindret, vilket kan leda till ökad risk för lunginflammation. Lungcancertumörer har stor blodförsörjning och om ytan av tumören skadas kan upphostning av blod ske.

Beroende på typ av cancer kan ett paraneoplastiskt syndrom uppkomma. Effekter som kan uppkomma är Lambert-Eatons myastena syndrom (muskelsvaghet på grund av autoantikroppar), hyperkalcemi eller otillräcklig ADH-sekretion. Tumörer vid lungornas apex, kallade Pancoast-tumörer, kan invadera delar av det sympatiska nervsystemet vilket kan leda till svettning, ögonmuskelstörningar (tillsammans kallas detta Horners syndrom) och muskelsvaghet på grund av spridning till plexus brachialis.

Många av symptomen vid lungcancer (benvärk, feber och viktnedgång) är icke specifika och kan, speciellt hos äldre, bero på komorbiditet. Hos många patienter har cancern redan spridit sig vid symptom och sökande av vård. Vanliga metastaseringsplatser är hjärnan, ben, binjurarna, (andra) lungan, levern, hjärtsäck och njurarna. Ungefär 10% av människor med lungcancer har inga symptom vid diagnosticering utan de upptäcks vid rutinkontroll.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste orsaken till lungcancer (och cancer i stort) är carcinogener (såsom de som finns i tobaksrök), strålning och virusinfektioner. Exponering leder till en ansamling av förändringar av DNA hos vävnaden i lungornas bronker (bronkepitelet). Eventuellt kan en cancer utvecklas.

Rökning[redigera | redigera wikitext]

Rökning, speciellt cigarettrökning, är den absolut vanligaste orsaken till lungcancerutveckling. I västvärlden orsakas ca 90% av lungcancrar av cigarettrökning. Hos manliga rökare är risken att utveckla lungcancer cirka 17% och hos kvinnor 12%. Hos ickerökare är risken cirka 1%. Cigarettrök innehåller 60 kända carcinogener, till exempel nitrosaminer och bensopyren. Dessutom verkar rökning sänka kroppens immunförsvar mot malign vävnad.

Ju mer en person röker, desto mer ökar risken för lungcancer. Om en person slutar röka sjunker denna risk alltereftersom skadad lungvävnad ersätts skadliga ämnen förs bort. Dessutom är prognosen vid lungcancer bättre hos ickerökare än hos rökare, och patienter som röker vid diagnostillfället har kortare överlevnadstid.

Passiv rökning är en orsak till lungcancer hos icke-rökare. En passiv rökare är någon som bor eller arbetar tillsammans med en rökare och man har kunnat visa på en signifikant ökning av lungcancerrisken hos denna grupp. Vissa undersökningar antyder att det kan vara farligare än direkt rökning.

Radongas[redigera | redigera wikitext]

Radon är en färg- och luktlös gas som bildas vid radioaktivt sönderfall av radium, en isotop i uranserien och härrör således från uran som förekommer naturligt i jordskorpan. Strålningen orsakar via jonisering så kallade fria radikaler som kan påverka genetiskt material och orsakar skador som kan vara maligna.

Radon är den näst största orsaken till lungcancer, dock förekommer i praktiken aldrig cancer annat än i kombination med rökning[1]. Man kan således säga, att radon gör rökning mer farlig, men är i praktiken ofarlig för icke-rökare[källa behövs]. En förklaring antas vara att cellkärnor i en oskadad slemhinna ligger så djupt att radondöttrarnas alfapartiklar ej förmår tränga dit.

Enligt IMM/KI: "Det är mer osäkert med riskbedömning för icke-rökare, men en nyligen genomförd studie tyder på att den relativa riskökningen hos dessa är lika stor som hos rökare. Detta motsvarar ca 50 radonrelaterade lungcancerfall årligen bland icke-rökare i landet."

I en population som till viss del utgörs av rökare har man bestämt att åtgärder mot radon är motiverade. Världshälsoorganisationen WHO, som tidigare hade gränsvärdet 1000 Bq/m3, har ganska nyligen sänkte sitt gränsvärde till 100 Bq/m3. WHO säger dock samtidigt att man måste ta hänsyn till lokala faktorer som exempelvis den naturliga markradonhalten etc. Sverige har vi sedan länge gränsvärdet 200 Bq/m3 och enligt samstämmiga föreskrifter från Socialstyrelsen och Boverket är byggnadsägaren skyldig att vidta åtgärder om radongashalten ligger högre[2].

Enligt arbetsmiljöföreskrifter (AFS 2005:17)[3] får radonhalten vid arbete i gruvor och underjordsanläggningar radonhalten uppgå till 2,5 miljoner Bq-timmar/m3, vilket innebär 1667 Bq/m3 vid 1500 timmars effektiv årsarbetstid, således 8,5 ggr högre än gränsvärdet i bostäder - något som ger en fingervisning om att den faktiska farligheten för den enskilda individen vid de halter som i praktiken förekommer i bostäder (50 à 1000 Bq/m3) är helt betydelselös vid sidan av övriga risker i livet.

Asbest[redigera | redigera wikitext]

Asbest kan orsaka en mängd lungsjukdomar, inklusive lungcancer. Det finns en synergieffekt mellan tobaksrökning och asbestexponering. Asbest kan också orsaka pleuracancer, malignt mesoteliom, (vilket inte är en lungcancer).

Virus[redigera | redigera wikitext]

Det är visat att virus orsakar cancer hos djur, och nya studier visar på samma effekt hos människor. Dessa virus innefattar:

Dessa virus kan påverka cellcykeln och förhindra apoptos, vilket kan leda till okontrollerad celldelning.

Patogenes[redigera | redigera wikitext]

Precis som många andra cancrar så initieras lungcancer av aktivering av onkgener och inaktivering av suppressorgener. Onkogener är gener som tros kan orsaka cancer. Proto-onkogener tros kunna omvandlas till onkogener när de utsätts för vissa carcinogen. Mutationer i K-ras proto-onkogenen orsakar 10-30% av lungadenocarcinom.

Epidermal tillväxtfaktor-receptorn (EGFR) kontrollerar cellproliferation, apoptos, angigenes och tumörinvasion. Mutation som leder till en förstärkning av denna gen är vanliga vid småcellig lungcancer, vilket förklarar att EGFR-inhibitorer kan användas mot denna sortens lungcancer.

Diagnostisering[redigera | redigera wikitext]

Lungröntgen är det första steget om en patient uppvisar symptom som kan tyda på lungcancer. En lungröntgen kan visa tydlig tumörbildning, förstorat mediastinum (tecken på metastasering till lymfknutor), atelektas (lungkollaps), lunginflammation eller pleural effusion (ansamling av pleuravätska i lungsäcken). Vid hög misstanke men avsaknad av radiologiska fynd kan även bronkoskopi och/eller datortomografi utnyttjas. För att identifiera eventuell tumör tas en biopsi.

Förekomst av atypiska celler i sputum är associerat till en högre risk för lungcancer. Sputumprov kan tillsammans med andra undersökningar vara ett sätt att tidigt upptäcka cancern.

Differentialdiagnoser vid radiologiska fynd som kan tyda på lungcancer är infektiösa sjukdomar (till exempel TBC och lunginflammation) eller inflammatoriska syndrom (till exempel sarkoidos). Dessa sjukdomar kan också påverka lymfvävnad.

Prevention[redigera | redigera wikitext]

Prevention är det mest kostnadseffektiva sättet att bekämpa lungcancer. Trots att det råder stränga regler kring kända carcinogener i många länder är tobaksrökning fortfarande vanligt. Att minska tobaksrökningen är det effektivaste sättet att bekämpa lungcancer. I många länder finns lagar som förbjuder rökning på offentliga platser.

Vitamintillskott i tablettform har man inte kunnat visa minskar risken för lungcancer, tvärtom finns det tecken som tyder på att höga doser E-vitamin kan öka cancerrisken.

Världshälsoorganistionen (WHO) har uppmanat till ett totalstopp av tobaksreklam, framförallt för att hindra att unga människor börjar använda tobak. Reklamstoppet uppger man har minskat tobakskonsumtionen i de länder där det har införts.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen lungcancer beror på typ, spridning och patientens allmäntillstånd. De vanligaste behandlingsformerna är kirurgi, cellgiftsbehandling och strålbehandling.

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Lungcancer orsakar årligen 1,2 miljoner dödsfall i världen. I Sverige drabbas cirka 3000 per år av lungcancer. De flesta är äldre än 60 år men sjukdomen drabbar allt oftare även yngre.

Då lungcancer är starkt förknippad med rökning så har prevalensen hos kvinnor ökat dramatiskt på senare år på grund av den ökade rökfrekvensen i denna befolkningsgrupp. Det är numera nästan lika många kvinnor som män som drabbas.

Kända personer som dött i lungcancer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ WHO. ”HANDBOOK ON INDOOR RADON”. http://whqlibdoc.who.int/publications/2009/9789241547673_eng.pdf. Läst 31 jan 2010. 
  2. ^ Strålsäkerhetsmyndigheten. ”Rikt- och gränsvärden för radon”. http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/allmanhet/radon/Rikt--och-gransvarden-for-radon/. Läst 31 jan 2010. 
  3. ^ Arbetsmiljöverket. ”HYGIENISKA GRÄNSVÄRDEN OCH ÅTGÄRDER MOT LUFTFÖRORENINGAR”. http://www.av.se/dokument/afs/AFS2005_17.pdf. Läst 31 jan 2010. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Hjälp gärna till och utöka antalet källor genom att lägga till källor från den engelska motsvarigheten. Kom bara ihåg att kontrollera att faktan verkligen finns hos källan så vi inte hänvisar felaktigt till en artikel.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]