Florence Nightingale

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Florence Nightingale
Florence Nightingale
Född 12 maj 1820
Florens, Toscana
Död 13 augusti 1910 (90 år)
London, England
Yrke/uppdrag Sjuksköterska

Florence Nightingale, född 12 maj 1820 i Florens, Toscana, död 13 augusti 1910 i London,[1] var en av grundarna av det moderna sjuksköterskeyrket. Hon föddes i Florens, vars namn hon fick, av brittiska föräldrar men växte upp på familjens gård i England. Nightingales far var välbärgad och hon fick ett betydande årligt belopp som gjorde det möjligt för henne att leva ett självständigt liv. Hon valde att genomgå diakoniutbildning i den lutheranska pionjärinstitutionen Kaiserswerth, Tyskland.

Nightingale är känd för sin insats under Krimkriget då hon arbetade vid en sjukstuga i Scutari i den asiatiska delen av Konstantinopel (idag Üsküdar i Istanbul). Mot slutet av kriget fick hon en arbetsledande befattning. Bland annat lyckades hon sänka dödligheten vid militärsjukhusen i Krim från ca 42 % till 2 % inte minst genom att i samråd med specialister förbättra de vedervärdiga hygieniska förhållandena på sjukhusen.

Nightingales sjukstuga var mycket välorganiserad, men utgjorde ett begränsat inslag i ett krig, som omfattade tiotusentals soldater. Bristande planering hade dock lett till att Krimkriget fick en dålig början för Storbritannien och pressen letade efter goda nyheter.[2] Som ett resultat av detta fick Nighingales välskötta sjukvård stor uppmärksamhet. När Storbritannien hade vunnit kriget blev Nightingale en nationell hjälte, vilket gjorde det möjligt för henne att, trots initialt politiskt motstånd, verka för en reformerad sjukvård.

Nightingale återvände till Storbritannien år 1857 och blev efterhand krigsministeriets främsta rådgivare i militärhygieniska frågor. Hon ägnade sig åt att utveckla sitt yrke och år 1860 grundade hon skolan Nightingale School of Nursing för sjuksköterskor i London. Hon gifte sig aldrig. Mot slutet av sitt liv vann hon stor berömmelse. Hon var till 1872 med "utomordentlig vördnad" ledaren för sjuksköterskeväsendet och kallades "The Lady with the Lamp" för sin vana att besöka sina patienter även nattetid. Hon är den mest kända representanten för sjuksköterskekåren genom alla tider.

Nightingale hyste ett konstnärligt intresse och blev också känd för sina insatser inom statistiken. Hon var en pionjär för visuell beskrivning av statistiska förhållanden. Bland annat använde hon flerfärgade cirkeldiagram, så kallade "rosendiagram", som anses ha först utvecklats av William Playfair år 1801[3], när hon ville göra säsongsvariationen i soldaternas dödlighet tydligare synlig och begriplig för brittiska politiker. År 1858 valdes hon som första kvinna in i Royal Statistical Society.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Embley Park, som numera är en skola, var familjen Nightingales hem
Florence Nightingales grav på kyrkogården vid St. Margaret's Church, East Wellow.

Florence Nightingale föddes i en rik, brittisk, väletablerad överklassfamilj på godset Villa Colombaia, Florens, Storhertigdömet Toscana, och fick sitt namn Florence efter sin födelsestad. Florence äldre syster Parthenope hade också fått sitt namn efter sin födelsestad, en grekisk bosättning som numera är en del av Neapel. Hennes far var William Edward Nightingale, född Shore (1794–1875) och Frances ('Fanny') Nightingale, född Smith (1789–1880). Faderns mor Mary, född Evans, var niece till en Peter Nightingale, och William Shore ärvde inte bara godset Lea Hurst i Derbyshire, utan antog även namnet och vapnet Nightingale. Fannys far (Florence morfar) var abolitionisten William Smith.

Florence intresserade sig tidigt för sjuksköterskefrågan, influerades av Elizabeth Fry[4] upplevde att hon fått ett kristet kall att bli sjuksköterska, något som ledde till bestörtning inom familjen, särskilt modern upprördes av detta val. En kvinna i hennes ställning förväntades att bli hustru och mor, och att istället välja att bli sjuksköterska uppfattades som en revolt. På den tiden hade yrket dåligt rykte och sköttes främst av fattigare kvinnor. Nightingale arbetade hårt för att utbilda sig inom konst och vårdkunskap, trots motståndet från familjen.

I december 1844 blev hon en av de ledande förespråkarna för förbättrad vård på sjukstugorna och hon fick stöd av Charles Villiers, som då var ordförande för en nämnd för fattigvårdsförordningar. Detta ledde till att hon blev aktiv inom reformer av fattigvårdslagstiftningen, och inte bara inom sjukvård. Hon blev mentor och skickade den sedermera namnkunniga Agnes Elizabeth Jones och andra praktikanter till arbetshusets sjukstuga i Liverpool.

Nightingale uppvaktades av politikern och poeten Richard Monckton Milnes, 1:e baron Houghton, men hon avvisade honom, övertygad om att äktenskap skulle hindra henne i sitt kall att vårda. I Rom 1847, under tillfrisknandet från ett mentalt sammanbrott efter en kris i hennes förhållande med Milnes, träffade hon Sidney Herbert, en politiker som hade varit Secretary at War (1845–1846), en post som han skulle återfå under Krimkriget. Herbert var redan gift, men de blev omedelbart attraherade av varandra och de förblev nära vänner livet ut. Herbert underlättade hennes pionjärarbete på Krim och inom vårdområdet och hon blev en viktig rådgivare för honom i hans politiska karriär. År 1851 avvisade hon Milnes frieri, mot sin mors vilja.

Nightingale var även nära vän med Benjamin Jowett, särskilt vid den tid då hon tänkte testamentera pengar för att upprätta en professur i tillämpad statistik vid University of Oxford.[5]

År 1850 besökte hon den lutherska församlingen i Kaiserswerth-am-Rhein där hon såg den lutheranske prästen och diakoniutbildnings-pionjären Theodor Fliedner och hans diakonissors arbete med de sjuka och utslagna. Hon betraktade det som en vändpunkt i sitt liv och publicerade anonymt sina observationer 1851; The Institution of Kaiserswerth on the Rhine, for the Practical Training of Deaconesses, etc. vilket var hennes första publicerade verk.[6]

Den 22 augusti 1853, tog Nightingale tjänsten som föreståndare för Institute for the Care of Sick Gentlewomen på Upper Harley Street, London, och arbetade där till oktober 1854. Hennes far gav henne 500 pund årligen (ungefär £40 000 pund i dagens penningvärde) vilket gjorde att hon kunde ha ett bekvämt liv och ägna sig åt sin karriär. James Joseph Sylvester anses ha varit hennes mentor.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Nightingale hade en tam och söt uggla, som soldaterna gav henne under Krimkriget. Den ersatte en tidigare uggla med namnet Athena, som hon brukade bära omkring i en ficka.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Söderberg, F.F.V.. ”Florence Nightingale”. i Th. Westrin. Nordisk familjebok (Uggleupplagan). sid. 984 
  2. ^ At a time when the country really needed an injection of national spirit, the press presented Nightingale as the embodiment of heroism and British spirit. Se Fyne Times Gay and Lesbian Magazine:Florence Nightingale.
  3. ^ Florence Nightingale's Statistical Diagrams
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1134 
  5. ^ Bibby, John. (1986) Notes towards a history of teaching statistics
  6. ^ Oxford Dictionary of National Biography

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Marianne Engberg: Damen med lampan : en bok om Florence Nightingale 1820-1910, 1990
  • Åsa Moberg: Hon var ingen Florence Nightingale. Människan bakom myten, 2007
  • Lytton Strachey: Tre gestalter: Florence Nightingale, general Gordon, kardinal Manning, 1932
  • Tyyni Tuulio: Florence Nightingale: en levnadsteckning, 1938
  • Cecil Woodham-Smith: Florence Nightingale 1820-1910: en biografi, 1952

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]