Flyghöns
| Flyghöns Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Flyghönsfåglar Pteroclidiformes |
| Familj | Flyghöns Pteroclididae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pteroclididae | |
| Auktor | Bonaparte, 1831 |
| Släkten | |
| |
| Synonymer | |
|
| |
 Pterocles indicus | |
Flyghöns är en familj med fåglar som ensamma placeras i ordningen Pteroclidiformes. De lever i Afrika och Asien och har en fjäderdräkt med bruna eller gröna färger. Vissa arter förekommer också i Europa.
Systematik
Flyghönsens systematik har länge varit omdiskuterade. En stor sentida studie över fåglarnas systematik, Jarvis et al. 2014, indikerar att deras närmsta släktingar är mesiterna och att de tillsammans utgör en systergrupp till duvorna. Tillsammans utgör dessa tre i sin tur de närmsta släktingarna till doppingfåglarna och flamingoerna.[2]
Utseende
Flyghönsens huvud och näbb är små. Näbben är svag, föga böjd och utan köttig hud vid roten. Näsborrarna är dolda under pannans fjädrar. Vingarna är långa och spetsiga. Benen är svaga och liksom tårna korta. Den bakre tån är rudimentär eller saknas, och den yttersta tån har bara 4 leder. De tre framtårna är förenade med varandra till en gemensam sula. Arterna av denna familj bebor stäpper och öknar.
Släktet Pterocles har tårna och tarsens baksida nakna och en rudimentär bakre tå. Framtårna är endast vid roten obetydligt förenade samt första och andra vingpennorna är lika långa. Släktet Syrrhaptes har tårna och tarserna befjädrade och saknar en bakre tå, samt har framtårna mycket breda och sammanvuxna till främsta leden, så att foten, sedd underifrån, bildar en enda sula, som är beklädd av hornartade vårtor. Klorna är breda och starka.
Utbredning
Arterna i släktet Pterocles förekommer i Europa, Asien och Afrika. De två arter i släktet Syrrhaptes lever i Asien på stäpper och i öknar.
Ekologi
Födan består huvudsakligen av frön. Som namnet antyder har flyghöns en bra flygförmåga. Hannens bukfjädrar kan suga upp vatten. På så sätt får ungarna tillräckligt med vatten när hannen kommer till boet vilket kallas bukblötning. Under parningstiden lever de parvis, däremellan ofta i stora skaror, som flitigt strövar omkring för att söka sin föda. Flyghöns indelas i två släkten.
Arter
- Släkte Pterocles
- Brunbukig flyghöna (Pterocles exustus)
- Pärlflyghöna (Pterocles burchelli)
- Tvåbandad flyghöna (Pterocles bicinctus)
- Fyrbandad flyghöna (Pterocles quadricinctus)
- Gulstrupig flyghöna (Pterocles gutturalis)
- Kronflyghöna (Pterocles coronatus)
- Madagaskarflyghöna (Pterocles personatus)
- Indisk flyghöna (Pterocles indicus)
- Namaquaflyghöna (Pterocles namaqua)
- Strimmig flyghöna (Pterocles lichtensteinii)
- Svartbukig flyghöna (Pterocles orientalis)
- Maskflyghöna (Pterocles decoratus)
- Vitbukig flyghöna (Pterocles alchata)
- Ökenflyghöna (Pterocles senegallus)
- Släkte Syrrhaptes
- Stäppflyghöna (Syrrhaptes paradoxus)
- Tibetflyghöna (Syrrhaptes tibetanus)
Källor
- ^ Whitaker, A.H. & Sadlier, R.A. 2011 Pteroclididae Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Jarvis et al., Erich D (2014). ”Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds”. Science 346 (6215): sid. 1320-1331. doi:.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
