Fotboll vid olympiska sommarspelen 1936

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fotboll
vid olympiska sommarspelen 1936
Football pictogram.svg
fotboll
Datum 3-13 augusti 1936
Medaljörer
Guldmedalj    Italien
Silvermedalj    Österrike
Bronsmedalj    Norge
«Amsterdam 1928 (ingen olympisk fotboll i Los Angeles 1932) London 1948»
En av matchbollarna från turneringen på utställning vid Tyska lädermuseet.

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1936 i Berlin vanns av Italien, och laget har kommit att förknippas med fasciststyret.

1930 hade första VM sparkat igång och bland annat varit en orsak till fotbollssportens frånvaro från 1932 års olympiska program, vilket devalverat turneringens värde. I den olympiska turneringen var det amatörismen eller statsunderstödda proffs, som stöddes.

Tyskland hade varit med och sett till att fotbollen återinfördes på det olympiska programmet. Tyskland var också en av favoriterna till turneringssegern, då man bara förlorat en hemmamatch de senaste tre åren. Även om tyskarna blev utslagna tidigare i turneringen, kom publiken till senare matcher. Finalen och bronsmatchen sågs av totalt 180 000 personer.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Italiens lag, som vunnit VM 1934 och tränades av Vittorio Pozzo, var favoriter.

Laguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Gren Guld Silver Brons
Herrar  Italien
Giuseppe Baldo
Sergio Bertoni
Carlo Biagi
Giulio Cappelli
Alfredo Foni
Annibale Frossi
Francesco Gabriotti
Ugo Locatelli
Libero Marchini
Alfonso Negro
Achille Piccini
Pietro Rava
Luigi Scarabello
Bruno Venturini
 Österrike
Franz Fuchsberger
Max Hofmeister
Eduard Kainberger
Karl Kainberger
Martin Kargl
Josef Kitzmüller
Anton Krenn
Ernst Künz
Adolf Laudon
Franz Mandl
Klement Steinmetz
Karl Wahlmüller
Walter Werginz
 Norge
Arne Brustad
Nils Eriksen
Odd Frantzen
Sverre Hansen
Rolf Holmberg
Øivind Holmsen
Fredrik Horn
Magnar Isaksen
Henry Johansen
Jørgen Juve
Reidar Kvammen
Alf Martinsen
Magdalon Monsen
Frithjof Ulleberg

Turneringen[redigera | redigera wikitext]

Turneringen började under dramatiska omständigheter. Italienarna, som utklassat USA med 7–1 i VM 1934, hade tio förändringar i spelartruppen. Dock bestod Italiens lag av flera talanger; Alfredo Foni, Pietro Rava och Ugo Locatelli kom alla att spela VM 1938 i Frankrike.

Italien vann då Frossi gjorde mål och Weingartner, den tyska domaren, var så gott som pressad att inte visa ut Achille Piccini efter att denne spelat ojust mot två av USA:s spelare. De italienska spelarna höll fast domaren i båda hans armar och höll för munnen på honom i protest. Achille Piccini stannade på plan. [1]

Sverige tog ledningem med 2–0 mot Japan efter 45 minuter spel, men Japan vände och vann med 3–2 i en match där den svenska radiokommentatorn Sven Jerrings, "Japaner, japaner" blev berömd. Det var första gången ett asiatiskt lag deltog i en större internationell fotbollsturnering. Japans granne Kina, åkte på stryk med 0–2 mot Storbritannien kommande dag. Peru vann, och Tyskland slog Luxemburg med 9–0.

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

3 augusti 1936
17:30
 Italien 1–0  USA Berlin Poststadion

Domare: Carl Weingartner (Tyskland)

Publik: 9.000
Frossi Mål 58' Matchrapport

3 augusti 1936
17:30
 Norge 4–0  Turkiet Berlin Mommsenstadion

Domare: Giuseppe Scarpi (Italien)

Publik: 8.000
Martinsen Mål 30' Mål 70'
Brustad Mål 53'
Kvammen Mål 80'
Matchrapport

4 augusti 1936
17:30
 Japan 3–2  Sverige Berlin Hertha-BSC-Platz

Domare: Wilhelm Peters (Tyskland)

Publik: 5.000
Kamo Mål 49'
Ukon Mål 62'
Matsunaga Mål 85'
Matchrapport Persson Mål 24' Mål 37'

4 augusti 1936
17:30
 Tyskland 9–0  Luxemburg Berlin Poststadion

Domare: Pál von Hertzka (Ungern)

Publik: 12.000
Urban Mål 16' Mål 54' Mål 75'
Simetsreiter Mål 32' Mål 48' Mål 74'
Gauchel Mål 49' Mål 89'
Elbern Mål 76'
Matchrapport

5 augusti 1936
17:30
 Polen 3–0  Ungern Berlin Poststadion

Domare: Raffaele Scorzoni (Italien)

Publik: 5.000
Gad Mål 12' Mål 27'
Wodarz Mål 88'
Matchrapport

5 augusti 1936
17:30
 Österrike 3–1  Egypten Berlin Mommsenstadion

Domare: Arthur James Jewell (Storbritannien)

Publik: 6.000
Steinmetz Mål 4' Mål 65'
Laudon Mål 7'
Matchrapport Sakr Mål 85'

6 augusti 1936
17:30
 Peru 7–3  Finland Berlin Hertha-BSC-Platz

Domare: Rinaldo Barlassina (Italien)

Publik: 2.500
Fernández Mål 17' Mål 33' Mål 47' Mål 49' Mål 70'
Villanueva Mål 21' Mål 67'
Matchrapport Kanerva Mål 42' (str.)
Grönlund Mål 75'
Larvo Mål 80'

6 augusti 1936
17:30
 Storbritannien 2–0 Kina Berlin Mommsenstadion

Domare: Helmut Fink (Tyskland)

Publik: 8.000
Doods Mål 55'
Finch Mål 65'
Matchrapport

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

Italien gjorde en förändring i laget inför matchen mot Japan och vann med 8–0 efter att ha fått kämpa hårt mot USA. Pozzos beslut att få med Biagi gav resultat, då Baigi gjorde fyra mål.

Samma dag på Poststadion i Berlin satt personer som Joseph Goebbels, Hermann Göring, Rudolf Hess och Adolf Hitler på läktarna och såg Tyskland förlora med 0–2 mot Norge. Joseph Goebbels skrev: 'Ledaren [Adolf Hitler] är väldigt upphetsad, jag kan knappast behärska mig själv. Ett riktigt nervbad.' Det var dock ingen större överraskning för andra än nazismens förgrundsfigurer. Norge fortsatte med fotbollsframgångar under resten av 1930-talet, bland annat blev det oavgjort och förlängning innan Italien kunde vinna i VM 1938. Adolf Hitler hade först tänkt att se roddtävlingarna, och lämnade fotbollen tidigt. [2]

Kommande dag på Hertha Platz, spelade Österrike och Peru en match som ledde till stort politiskt bråk. Matchen gick till förlängning då Peru hämtat upp ett två måls underläge. Peru gjorde fem mål i förlängningen, men tre av dem underkändes av domaren och Peru vann med 4–2.[1] Österrikarna krävde omspel då peruanerna stormat planen, och då planen inte levt upp till standardkraven.[1][2] Österrike menade också att de peruanska spelarna misshandlat de österrikiska spelarna och att åskådare, av vilka en bar en revolver, "Rusat in på planen."[3] Peru blev informerade och kallade till ett möte för att diskutera ärendet och försökte ta sig till sammanträdet men försenades av en tysk parad.[1] Eftersom inga peruanska representanter infann sig beslutade den internationella olympiska kommittén och FIFA att ställa sig på Österrikes sida. Omspelsmatchen var först planerad att spelas den 10 augusti 1936, och sedan den 11 augusti 1936.[2][3] Eftersom Perus lag inte infann sig till matchen dömdes den som seger för Österrike på "walk over". Peru protesterade och menade att man diskriminerats, och tillsammans med Colombia lämnade Peru spelen.[4][5] Argentina, Chile, Uruguay och Mexick uttryckte sitt stöd för Peru.[3] Michael Dasso, medlem av Perus olympiska kommitté, sa: "Vi har inget förtroende för europeisk idrott. Vi har kommit hit och hittar en grupp månglare. "[6].[3] I Peru protesterade ilskna folkmassor mot beslutet genom att skända den olympiska flaggan, kasta sten mot Tysklands konsulat, vägra lasta tyska bådar i Callaos hamn, och lyssnade till tal av Perus dåvarande president Oscar Benavides Larrea som nämnde "det listiga Berlinbeslutet."[3] Fortfarande vet ingen exakt vad som hände i Tyskland, men en populärt teori var att de styrande i Tyskland var inblandade.[5]

Övriga kvartsfinalerbjöd alla på spänning; Polen, med anfallaren Hubert Gad, slog Storbritannien med 5–4 efter att ha tagit ledningen med 5–1. Casuals FC:s Bernard Joy gjorde två mål för Storbritannien, men matchtiden löpte ut. Före spelen fick Daniel Pettit ett brev från Football Association om vilken utrustning han skulle ha. Som han förklarade för akademikern Rachel Cutler fanns ett handskrivet PS som sade: 'Då en månad återstår innan vi ger oss av till Berlin, vänligen utför några övningar'. Daniel Pettit sprang runt i den lokala parken. [3]

7 augusti 1936
17:30
 Italien 8–0  Japan Berlin Mommsenstadion

Domare: Otto Ohlsson (Sverige)

Publik: 8.000
Frossi Mål 14' Mål 75' Mål 80'
Biagi Mål 32' Mål 57' Mål 81' Mål 82'
Cappelli Mål 89'
Matchrapport

7 augusti 1936
17:30
 Tyskland 0–2  Norge Berlin Poststadion

Domare: Arthur Willoughby Barton (Storbritannien)

Publik: 55.000
Matchrapport Isaksen Mål 7' Mål 83'

8 augusti 1936
17:30
 Polen 5–4  Storbritannien Berlin Poststadion

Domare: Rudolf Eklow (Sverige)

Publik: 6.000
Gad Mål 33'
Wodarz Mål 43' Mål 48' Mål 53'
Piec Mål 56'
Matchrapport Clemens Mål 26'
Shearer Mål 71'
Joy Mål 78' Mål 80'

8 augusti 1936
17:30
 Peru 4–2 (förlängning)  Österrike Berlin Hertha-BSC Platz

Domare: Thoralf Kristiansen (Norge)

Publik: 5.000
Alcade Mål 75'
Villanueva Mål 81' Mål 117'
Fernández Mål 119'
Matchrapport Wergin Mål 23'
Steinmetz Mål 37'

Fifa beslutade om omspel. ---

10 augusti 1936
17:30
 Peru – – +  Österrike Berlin Poststadion

Domare: Rinaldo Barlassina (Italien)

Publik: 0

Österrike tilläts spela vidare utan omspelsmatch, då det peruanska laget inte dök upp.

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

10 augusti 1936
17:00
 Italien 2–1 (förlängning)  Norge Berlin Berlins Olympiastadion
Negro Mål 15'
Frossi Mål 96'
Matchrapport Brustad Mål 58' Publik: 95.000
Domare: Pál von Hertzka (Ungern)

11 augusti 1936
17:00
 Österrike 3–1  Polen Berlin Berlins Olympiastadion
Kainberger Mål 14'
Laudon Mål 55'
Mandl Mål 88'
Matchrapport Gad Mål 73' Publik: 82.000
Domare: Arthur Willoughby Barton (Storbritannien)

Match om tredje pris[redigera | redigera wikitext]

13 augusti 1936
16:00
 Norge 3–2  Polen Berlin Berlins Olympiastadion

Domare: Alfred Birlem (Tyskland)

Publik: 95.000
Brustad Mål 15' Mål 21' Mål 84' Matchrapport Wodarz Mål 5'
Peterek Mål 24' (str.)

Final[redigera | redigera wikitext]

Italien hade slagit Norge med 2–1 i en match som dömdes av Dr Peco Bauwens; medan Österrike slagit Polen med 3–1 i den andra semifinalen. I finalen gjorde Annibale Frossi två mål för Italien - det avgörande just som förlängningen börjat, och man kunde slå Österrike med 2–1.

15 augusti 1936
16:00
 Italien 2–1 (förlängning)  Österrike Berlin Berlins Olympiastadion

Domare: Peco Bauwens (Tyskland)

Publik: 85.000
Frossi Mål 70' Mål 92' Matchrapport Kainberger Mål 79'

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Åttondelsfinaler Kvartsfinaler Semifinaler Final
0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
3 augusti 1936 - Berlin 0 0 0 0 0 0
0  Italien 01
7 augusti 1936 - Berlin
0  USA 00 0
0  Italien 08
4 augusti 1936 - Berlin
0 0  Japan 00 0
0  Japan 03
10 augusti 1936 - Berlin
0  Sverige 02 0
0  Italien (förlängning) 02
3 augusti 1936 - Berlin
0 0  Norge 01 0
0  Norge 04 0
7 augusti 1936 - Berlin 0
0  Turkiet 00 0
0  Norge 02
4 augusti 1936 - Berlin
0 0  Tyskland 00 0
0  Tyskland 09
0 15 augusti 1936 - Berlin
0  Luxemburg 00 0
0  Italien (förlängning) 02
5 augusti 1936 - Berlin
0 0  Österrike 01
0  Österrike 03
8 augusti 1936 - Berlin 0
0  Egypten 01 0
0  Österrike 02
6 augusti 1936 - Berlin
0 0  Peru (förlängning) 04 0
0  Peru 07
0 11 augusti 1936 - Berlin
0  Finland 03 0
0  Österrike 03
5 augusti 1936 - Berlin
0 0  Polen 01 0 Bronsmatch
0  Polen 03
8 augusti 1936 - Berlin 0 13 augusti 1936 - Berlin
0  Ungern 00 0
0  Polen 05 0  Norge 03
6 augusti 1936 - Berlin
0 0  Storbritannien 04 0 0  Polen 02
0  Storbritannien 02
0 0
0 Kina 00 0

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] (spanska)”Las épocas doradas del fútbol peruano y las Olimpiadas de 1936”. Beta.upc.edu.pe. http://beta.upc.edu.pe/comunicaciones/periodismo/2007_2/TEXTO/tallerdeentrevistas/mariajose_fermi.pdf. Läst 14 februari 2009. 
  2. ^ [a b] (spanska)”Controversia”. Larepublica.com.pe. http://www.larepublica.com.pe/content/view/238377/. Läst 15 februari 2009. Okänd parameter 1
  3. ^ [a b c d e] ”Sport: Olympic Games (Concl'd)”. Time.com. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,756542,00.html. Läst 24 januari 2010. 
  4. ^ http://web.archive.org/web/20070704145725/www.todosports.com/inicio/articulos/gente/2800.aspx
  5. ^ [a b] (spanska)”Las Olimpiadas de Berlín”. futbolperuano.com. http://www.peru.com/futbol/reportajes/2001/09/18/01.asp. Läst 21 augusti 2007. 
  6. ^ http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,756542,00.html