Frants Buhl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frants Buhl (cirka 1870-1880).
Frants Buhl (1915).

Frants Peter William Buhl, född 6 september 1850 och död 24 september 1932, var en dansk teolog och semitist.

Buhl blev docent vid teologiska fakulteten i Köpenhamn 1880, professor 1882. Han var professor i Gamla testamentet i Leipzig 1890-1898, och professor i semitisk filologi i Köpenhamn 1898-1921. Buhl blev hedersdoktor bland annat i Lund 1918. Hans vetenskapliga arbeten omfattar gamla testamentet, filologi och islams äldsta historia. Buhl var banbrytare för den kritiska metodens användning inom danska gammaltestamentlig exegetik, och har bland annat bearbetar upplagorna 12-17 (1895-1921) av Wilhelm Gesenius Hebräisches und aramäisches Handwörterbuch och utgett Psaltaren och Esters bok i Kittels Biblia hebraica. Under medverkan översatte han Gamla testamentet 1908-1910 och gamla testamentets apokryfer 1920, utgav ett urval av koranen i Verdensreligionernes Hovedværker i Oversættelse (1921). Av han övriga verk kan nämnas denvid svenska universitet tidigare flitigt använda kommentarerna till Jesaja (1889-94, 3:e upplagan 1916) och Psalmerne (1900, 2:a upplagan 1918), samt Det israelitiske Folks Historie (1893, 6:e upplagan 1922), De messianske Forjættelser (1894), Muhammeds Liv (1903), Muhammeds religiöse Forkyndelse (1924). I samband med hans 75-årsdag utkom Studier tilegnede F. B. (1925).

Källor[redigera | redigera wikitext]