Fritiof Domö
 |
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2017-07) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Fritiof Domö | |
 | |
Ledamot av Sveriges riksdag
| |
| Mandatperiod 1928–1959 | |
| Valkrets | Skaraborgs läns valkrets |
|---|---|
| Uppdrag i riksdagen | |
| Ledamot av första kammaren (1928–1959) Suppleant i jordbruksutskottet (1928–1931) Suppleant i statsutskottet (1937) Ledamot i jordbruksutskottet (1932–1936) Ledamot i bevillningsutskottet (1937) | |
| Född | 30 augusti 1889[1] Hakarps socken, Jönköpings län[1] |
| Död | 23 november 1961 (72 år)[1] |
| Politiskt parti | Högerpartiet |
| Yrke | Godsägare |
Johan Fritiof Domö, till 1937 Johan Fritiof Gustafsson i Domö, född 30 augusti 1889 i Hakarps socken, död 23 november 1961 i Eggby,[1] var en svensk godsägare, socialkonservativ högerpolitiker och landshövding.
Domö var förste vice partiordförande 1935–1944, partiledare för Högerns riksorganisation (Högerpartiet) 1944–1950, statsråd i samlingsregeringen 1939–1945, handelsminister 1939–1941, konsultativt statsråd ("bränsleminister") 1941–1944, och kommunikationsminister 1944–1945. Han var landshövding i Skaraborgs län 1951–1956.
Domö gifte sig med Ellen Carlsson 1915 och fick två döttrar.
Uppväxt
Fritiof Domö föddes i Hakarps socken och hette då Gustafsson. Han var son till godsägaren och riksdagsmannen Karl Johan Gustafsson och dennes hustru Augusta Johansdotter. Han genomgick högre folkskola i Huskvarna och praktiserade vid olika lantgårdar och bedrev samtidigt genomgående självstudier.
1913 blev han självägande lantbrukare, först i Åsens by utanför Jönköping och från 1918 i Domö och senare vid Foxerna (från 1939). Samtliga lantegendomar utom Åsen låg i Skaraborgs län, Västergötland. Han deltog från 1917 i kommunalpolitiken och blev från 1922 ledamot av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Politisk karriär
Från 1928 var Domö ledamot av första kammaren, invald av Skaraborgs läns valkrets, och blev i riksdagen känd som en uppslagsrik motionär och en sakkunnig jordbruksexpert. 1933 blev han suppleant i det särskilda utskott gällande krispolitiken där han framträdde som en kunnig man med insikt i ekonomiska och sociala frågor. Han deltog i riksdagsutredningar som till exempel 1938 års jordbruksutredning och 1934 års margarinutredning.
1935 blev han andre vice ordförande i Högerns riksorganisation och från 1937 till den urtima riksdagen 1939 gruppledare i Första kammaren. Som sådan uttalade han sig samma år om samtidens "judeproblem" och för en restriktiv svensk flyktingpolitik.
1939 bildades samlingsregeringen där Domö blev chef för handelsdepartementet. Som handelsminister slutförde Domö arbetet med krigsförsäkringsberedskapen och fritidslivets organisation samt Norrbottens Jernverk AB. Bland hans regeringsinitiativ kan man nämna byggandet av Falsterboleden, planerandet av skifferoljetillverkning i Närke samt tillsättandet av uppfinnarenämnden. Han tillsatte också utredningar angående den tekniska forskningen och småindustrin. Den 7 mars 1941 blev han konsultativt statsråd med ansvar för bränslefrågor (bränsleminister) och istället blev Herman Eriksson handelsminister. 1944 blev han chef för kommunikationsdepartementet där han var delaktig i arbetet med att utarbeta ett förslag om högertrafik.
Högerledare
Efter att professor Gösta Bagge hade gjort sin avsikt klar att avgå som högerledare blev Domö den starkaste partiledarkandidaten. Detta efter den av många inom högern förespråkade motkandidaten Martin Skoglund i Doverstorp som emellertid inte ville ställa upp. "Doverstorparen" fortsatte dock som första vice ordförande inom högern under Domös ledarskap fram till 1956 Han ersattes under "Jarlens", dvs. Jarl Hjalmarsons, ledarskapstid av Leif Cassel. Det fanns även de inom Högerpartiet som var anhängare till idén att välja den unge direktören Jarl Hjalmarson till högerledare. Domö valdes dock därefter utan någon större dramatik. Under åren 1946 till 1949 var Domö högerns gruppledare i Första kammaren. En av de vice ordförandena inom högern blev direktör Jarl Hjalmarson. Denne hade varit statsminister Arvid Lindmans handsekreterare 1929–1930.
Vid riksstämman 1944 yttrade Domö vid ett programtal följande ord:
| ” | Kanske borde vi ändå försöka rädda över till efterkrigstiden den del av de nyttiga erfarenheter, som den under stora mödor åstadkomna nationella samlingen har givit. För min del är jag beredd att efter måttet av mina krafter arbeta att så sker. | „ |
Under 1945 låt Domö förstå att han stödde programrevisionen av Högerns handlingsprogram. Programrevisionen resulterade 1946 i det nya handlingsprogrammet, vilket hade tagits fram under direktör Jarl Hjalmarsons ledning; det antogs av högerns riksstämma den 17–18 juni. Domö kallade lösenordet i programmet för "Frihet och framsteg" . Det kritiserade regeringspartiet (Socialdemokraterna) för dess, vad de kallade, marxistiskt inriktade politik. De ansåg att regeringspartiets politik strävade mot centralisering och statsdirigering av samhället. I kommunalvalet 1946 krävde Domö avvecklandet av de krigstida extraskatterna utan att nya skatter eller nya skatteformer inrättades. I en kommuniké från augusti 1946 krävde han en skattesänkning på sammanlagt 250 miljoner kronor. Detta skulle vara en första etapp i en successiv sänkning av inkomstbeskattningen med sammanlagt 350 miljoner kronor. Detta hade redan förespeglats i högerns alternativa finansplan våren 1946. Den avvisade också höjningen av förmögenhetsskatten samt arvsskatten och bolagsskatten. Den alternativa finansplanen avvisade även införandet av särskild kvarlåtenskapsskatt.
Under 1947 kritiserade Domö regeringens inflationsprogram och vad han kallade för "klasskampsappeller". Han kritiserade även det så kallade "ryssavtalet". Han gick så långt i sin kritik av Erlanderregeringen att han i mars 1947 krävde nyval, vilket avvisades av regeringen. I oktober 1947 anordnade Högern en samlingsdag där möten hölls ute i landet under slagordet "Mot tvångsstyret. För ekonomisk och medborgerlig frihet" . Högerledaren underströk i sitt tal att landets läge krävde "laganda" av hela svenska folket. Han manade därtill om en verklig medborgarsamling kring en fast avsikt att övervinna krisen. I oktober 1947 utsågs fil. kand. Gunnar Svärd till sekreterare inom högern. Vid höstkonferensen i november 1947 inledde Domö en diskussion om den politiska situationen. Han sekunderades där av andre vice ordföranden Jarl Hjalmarson som diskuterade partiets arbete. Samma år erbjöds Domö landshövdingeposten i Kalmar län men avböjde sedan erbjudandet hade offentliggjorts genom pressen.
Under remissdebatten 1948 kritiserade han regeringens ekonomiska politik, som han ansåg saknade samordning. Han ville därför inrätta ett inflationsutskott som skulle ta sig an problemet med inflationen. Under utrikes- och handelsdebatten 1948 stödde Domö utökat nordiskt samarbete, som han inte ansåg var en nordisk blockbildning. Han ansåg att det var ett naturligt uttryck för Skandinaviens folk, som hade gemensamma rötter. I valrörelsen 1948 var han en stark kritiker av vad han tyckte var oansvarig löftespolitik. Efter valförlusten 1948 sammankallades en partikonferens i november. Domö gjorde där sin mening klar att valförlusten berodde på att "uppjagade stämningar" hade skapats. Detta därmed gjorde vad han ansåg vara "saklighetens talan" omöjlig.
Under 1949 presenterade Domö ett kompletterade ekonomiskt program. Det utgick på nedskärning av statsutgifterna samt sänkning av skatterna och friare utrikeshandel. 14 december 1949 meddelade den till åren komne högerledaren sin avgång, vilket han motiverade med att han inte kunde "förena det alltmer krävande partiordförandeskapet med min enskilda verksamhet och mina privata förpliktelser". Han ansåg vidare att tidpunkten var rätt "när strömmen vänt för högerpartiet". Han kvarstod som högerledare fram till partistämman i januari 1950, då Jarl Hjalmarson valdes som partiordförande.
Domö utsågs till landshövding i Skaraborgs län 1951, och kvarstod i riksdagen fram till 1959.
Landshövding
Som landshövding gjorde Domö en betydande insats med kommunikationerna samt jordbrukslivet inom länet. Han var även en god administratör som landshövding. Han avgick 1956.
Bortgång
23 november 1961 gick pensionären Domö ut på jakt tillsammans med några jaktvänner. När jaktsällskapet vid 16-tiden skulle återvända var den förre landshövdingen inte närvarande vid angivna mötesplatsen. Jaktsällskapet gick ut och letade efter honom och påträffade honom död vid en skogsväg.
Domö var vid sin bortgång 72 år gammal. Han gravsattes på Eggby kyrkogård[2] väster om Skövde.
I populärkulturen
I tv- filmen från 1988, Fyra dagar som skakade Sverige, gestaltas han av skådespelaren Bertil Norström .
Referenser
Noter
Källor
- Svenska Dagbladets årsböcker mellan 1944 och 1949.
- Svenska Män och Kvinnor, artikeln om Domö, Fritiof
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Fritiof Domö.
Wikimedia Commons har media som rör Fritiof Domö.
| Företrädare: Gustav Möller |
Sveriges handelsminister 1939–1941 |
Efterträdare: Herman Eriksson |
| Företrädare: Förste innehavaren |
Sveriges bränsleminister 1941–1944 |
Efterträdare: Axel Rubbestad |
| Företrädare: Gustaf Andersson |
Sveriges kommunikationsminister 1944–1945 |
Efterträdare: Torsten Nilsson |
| Företrädare: Gösta Bagge |
Högerns riksorganisations partiledare 1944–1950 |
Efterträdare: Jarl Hjalmarson |
| |||||||||||