Gösta Bagge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gösta Bagge

Mandatperiod
1932-1947
Valkrets Stockholms stads valkrets
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av första kammaren (1932-1936)
Ledamot av andra kammaren (1937-1947)

Född 27 maj 1882
Högalid, Stockholm
Död 3 januari 1951
Politiskt parti Högerpartiet
Yrke Professor
Gösta Bagges gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Gösta Adolfsson Bagge, född 27 maj 1882 i Stockholm, död 3 januari 1951 i Högalid i Stockholm, var en svensk professor i nationalekonomi och högerpolitiker. Han var ecklesiastikminister åren 1939–1944 i samlingsregeringen under andra världskriget.

Under sin tid som doktorand i nationalekonomi vid Stockholms högskola återgrundade Bagge 1911 den konservativa idétidskriften Svensk Tidskrift tillsammans med Eli F Heckscher.[1] Bagge disputerade 1917 vid Stockholms högskola på avhandlingen Arbetslönens reglering genom sammanslutningar,[2] och blev samma år docent. År 1921 blev han professor i nationalekonomi och socialpolitik samt grundade Socialinstitutet i Stockholm, vilket senare blev Socialhögskolan. Under 1910- och 1920-talen var Bagge aktiv som kommunalpolitiker i Stockholm, framför allt inom socialpolitiken. Den 31 mars 1932 blev han riksdagsledamot för Stockholms stads valkrets i första kammaren. Han utsågs som ersättare för den mördade Hjalmar von Sydow.

Bagge blev högerledare efter Arvid Lindmans plötsliga avgång 1935 och innehade den posten till 1944. Han blev statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet i samlingsregeringen 1939. Han avgick ur densamma efter partiledarskiftet 1944. Under åren 1935 till 1936 var han högerns gruppledare i Första kammaren. Från 1937 fram till den urtima riksdagen 1939 var han gruppledare i Andra kammaren.

Bagge var socialkonservativ politiker inom högern, men hade ekonomiskt liberal grundsyn och var en hård kritiker av den ekonomiska politik den dåvarande finansministern Ernst Wigforss förde.

Bagge invaldes 1942 som ledamot nummer 896 av Kungliga Vetenskapsakademien och blev teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944.[3]

Bagges grav återfinns på Norra begravningsplatsen.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Westrin: Svensk Tidskrifts historia
  2. ^ Libris 31234
  3. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009
  4. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 20. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Gösta Bagges minnesanteckningar 1. 1929-1941, 2. 1942-1944 utg. genom Kersti Blidberg och Alf W. Johansson. (Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 35-36), Stockholm 2013.
  • Per G Andreen (1971). De mörka åren. Perspektiv på svensk utrikespolitik våren 1940-nyåret 1942. Stockholm: Kungl. Boktryckeriet P. A. Nordstedt & Söner 
  • Per G Andreen (1980). Finland i Brännpunkten mars 1940- juni 1941. Stockholm: Lindfors nya Bokförlag AB, Civiltryckeriet i Köping AB 
  • Per G Andreen (1985). Bagge, Wigforss och 40-talets frihetsdebatt. Stockholm: Lindfors nya Bokförlag AB, Civiltryckeriet i Köping AB 
  • Per G Andreen (1987). Bagge får tacka Rockefeller (tills med Gunnar Boalt). Stockholm: Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan 
  • Per G Andreen (1999). Gösta Bagge som Samhällsbyggare. Stockholm: Almqvist & Wiksell International 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Arvid Lindman
Högerns riksorganisations partiordförande
1935-1944
Efterträdare:
Fritiof Domö
Föregångare:
Arthur Engberg
Sveriges ecklesiastikminister
1939-1944
Efterträdare:
Georg Andrén