Gianni Schicchi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Giacomo Puccini
Giacomo Puccini

Gianni Schicchi är en komisk opera i en akt med musik av Giacomo Puccini och libretto av Giovacchino Forzano. Den ingår i Triptyken, där de två övriga enaktarna är Manteln och Syster Angelica. De utgör tillsammans ett helaftonsprogram, men har inget inbördes sammanhang.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Operan uruppfördes på Metropolitan i New York den 14 december 1918. Intrigen bygger på en sång ur Dantes Den gudomliga komedin och handlingen är förlagd till renässansens Florens. Operans mest berömda slagnummer är den vackra sopran-arian O Mio babbino caro, som sjungs av Gianni Schicchis dotter Lauretta. Den präglas av dråplig komik, satir och sprudlande gott humör.

Den svenska premiären ägde rum på Kungliga Operan i Stockholm den 20 november 1920.[1] Den sattes upp på Folkoperan med premiär den 5 augusti 2008.[2]

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Gianni Schicchi (baryton)
  • Lauretta, hans dotter (sopran)
  • Zita, Buosos kusin (alt)
  • Rinuccio, Zitas brorson (tenor)
  • Gherardo, Buosos brorson (tenor)
  • Nella, hans hustru (sopran)
  • Gherardino, deras son (gossröst)
  • Betto från Signa, Buosos svåger (bas)
  • Simnone, Buosos kusin (bas)
  • Marco, hans son (baryton)
  • La Ciesca, hans hustru (mezzosopran)
  • Spinellocio, läkare (tednor)
  • Amantio, notarie (baryton)
  • Pinellino, skomakare (bas)
  • Guccio, färgare (bas)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Testamentet öppnas. Okänd föreställning 2011.

Operan utspelar sig i Buoso Donatis sovrum i Florens år 1299. Denne har dött och släktingarna samlas för att sörja och för att skifta arvet. Ryktet stämmer, den gamle har lämnat allt till ett kloster. Man försöker då genom list att ändra testamentet. Det lyckas och den störste skurken blir belönad med huvudparten av arvet, men ingen kan klaga då alla är delaktiga i konspirationen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällström, Åke (1977). Opera på Stockholmsoperan. Stockholm: Norstedt. Sid. 175. Libris 7152595. ISBN 91-1-773051-1 
  2. ^ Folkoperan
  • Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. Sid. 154-155. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [143]-159. Libris 420180 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 180-181. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X