Glottal konsonant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Artikulationsställen
Labiala
Bilabiala
Labiodentala
Linguolabiala
Koronala
Interdentala
Dentala
Retroflexa
Alveolara
Postalveolara
Alveolopalatala
Dorsala
Palatala
Labiopalatala
Velara
Labiovelara
Uvulara
Faryngala
Epiglottala
Glottala
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp.
Redigera den här mallen

En glottal fon är ett språkljud som bildas genom att stämläpparna (stämbanden) förs samman. Vokaler är av naturen glottalt producerade, men glottala konsonanter kan vara antingen tonande eller tonlösa. Glottala konsonanter kallas ibland för laryngaler efter artikulationsstället struphuvudet (larynx).

I svenskan finns två olika glottala konsonanter som är frikativor och varianter av h-ljudet:

I det internationella fonetiska alfabetet finns dessutom glottal klusil: [ʔ]. Detta är ett stötljud som även kan kallas glottalt stopp eller på tyska knacklaut. Förutom i tyskan förekommer det bl.a. i danskan och nederländskan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lundström-Holmberg, Eva & af Trampe, Peter, Elementär fonetik. Lund: Studentlitteratur 1987.