Konsonant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En konsonant, eller ett konsonantljud, är ett språkljud som bildas genom en markant förträngning eller total avspärrning av svalget och munhålan.[1]. Ett annat ord för konsonant är medljud.

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

Det finns sex olika typer av konsonantljud: pulmonisk-egressiva (eller pulmoniska), som är de vanligaste och vars ljud bildas genom utandning; två varianter glottala: ingressiva och egressiva; samt velar-ingressiva, som oftast går under namnet klickljud. Alla utom de pulmonisk-egressiva går under samlingsnamnet icke-pulmoniska konsonanter.

De pulmonisk-egressiva konsonanterna klassificeras efter artikulationssätt (på vilket sätt de produceras), artikulationsställning samt närvaro eller frånvaro av stämton. Artikulationsställningen är en kombination av artikulationsställe (den plats förträngningen sker) och artikulator (den rörliga del som skapar förträngningen). När till exempel konsonanten [k] bildas närmar sig tungryggen (artikulator) den mjuka gommen (artikulationsställe) och bildar en artikulationsställning.[2]

Förhållandet mellan ljud och bokstav[redigera | redigera wikitext]

Ordet konsonant används som benämning på de bokstäver i ett alfabet som betecknar konsonantljud. Bokstaven Y kan i flera andra språk, däribland engelska och franska, motsvara en konsonant, en palatal approximant motsvarande det svenska j-ljudet, och det är också mycket vanligt i olika transkriptionssystem, till exempel pinyin och i transkription av arabiska.

Tabeller i fonetisk skrift[redigera | redigera wikitext]

Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b * * t d ʈ ɖ c ɟ k g q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.


Icke-pulmoniska konsonanter
bilab. dent. alve. postal. palat. velara uvul.
Klickljud  ʘ ǀ ǁ ǃ ǂ
Implosivor  ɓ ɗ ʄ ɠ ʛ
Ejektivor 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Engstrand, Olle (2007). Fonetik light s. 45
  2. ^ Engstrand, Olle (2007). Fonetik light s. 46

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Se även[redigera | redigera wikitext]