Gullringen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 57°48′01″N 15°42′56″Ö / 57.80028°N 15.71556°Ö / 57.80028; 15.71556
Gullringen
Tätort
Parken vid Gullringshus anläggning
Parken vid Gullringshus anläggning
Land  Sverige
Landskap Småland
Län Kalmar län
Kommun Vimmerby kommun
Koordinater 57°48′01″N 15°42′56″Ö / 57.80028°N 15.71556°Ö / 57.80028; 15.71556
Area 144,35 hektar
Folkmängd 541 (2010)[1]
Befolkningstäthet 3,75 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 2232
Gullringens läge i Kalmar län
Red pog.svg
Gullringens läge i Kalmar län

Gullringen är en tätort i Vimmerby kommun i Kalmar län belägen vid Vervelån cirka tjugo kilometer norr om centralorten Vimmerby. Trakten var ursprungligen ren skogsbygd under Ålhults gods. Samhället uppstod kring 1902 när Östra Centralbanan byggdes genom området och en station "Gullringen" anlades.

Gullringen har som mest haft runt 800 invånare (på 1980-talet) och har varit väl känd både inom och utom Sverige tack vare sin tidigare livliga trähusindustri med namn Gullringshus, en tid nedlagd och nu på 2000-talet åter i produktion men under nya ägare.

Ortens historia[redigera | redigera wikitext]

Del av Generalstabskartan från 1885, då ortsnamnet "Gullringen" inte fanns än. "Kungsvägen" är markerad med rött.
Gullringens gamla kraftstation.

Enligt en legend härrör ortnamnet "Gullringen" från den guldring som en prinsessa eller drottning lär ha tappad just här när hon färdades på Kungsvägen på väg till godset Ålhult.[2] Samhället Gullringen är relativt ungt. När Östra Centralbanan, numera Stångådalsbanan, öppnades för trafik 1902 fick det nya stationshuset namnet Gullringen efter legenden.[3]

I mitten av 1700-talet bodde general Carl Fredrik Pechlin, mera känd för misstänkt inblandning i mordet på Gustav III, i Ålhults herrgård utanför nuvarande Gullringen. Pechlin anlade 1757 ett järnbruk vid Brännebro, en del av nuvarande Gullringen, där järnet förädlades. Järnet fraktades från Storebro i pråmar på Stångån. Man tillverkade även kimrök och beck vid verket. Kimrök är ett sot som användes till trycksvärta och målarfärg; beck är en restprodukt av kimrök och den användes till tätning av fartyg. 1834 lade man ner bruksdriften vid Brännebrobruket.

År 1902 stod ett stationshus klart i Gullringen, som tidigare bara bestått av en gammal skogvaktarbostad. Den 8 juni 1902 invigdes högtidligen Östra Centralbanan av kung Oscar II. Kungen stannade till en stund i Gullringen för att titta på det utsmyckade stationshuset.

Järnvägen blev ett verkligt uppsving för bygden och runt stationen växte samhället nu upp. Redan 1903 fick Gullringen sin första handelsbutik, Hilda Johanssons affär. Hilda Johansson fick konkurrens då David Wohlfart 1907 byggde en affär på andra sidan vägen. Wohlfarts Varuhall finns kvar än i dag. Som mest fanns det fyra affärer, ett konditori och en matservering i samhället.

Järnvägen hade blivit en port till yttervärlden och någon med blick och förmåga att utnyttja detta behövdes. Brukspatron Nordström på Ålhults herrgård var dåvarande ägare av godset. År 1905 sålde han all mark till direktör Nils Petter Danielsson för en summa av 565 000 kr. Denne startade Norrköpings Exporthyvleri i Gullringen. Något år senare byggdes ett sågverk, som senare också utökades med anläggningar för virkets förädling. Danielsson lät bygga smalspåriga skogsjärnvägar till sjöarna Möckeln i väster och Ören i öster. Här gick "Skogs-Sara", eller "Sot-Sara" som loket också kallades. Tåget transporterade virket till sågverket och var vida känt i bygden.

Arbetarna bodde på den tiden i så kallade kaserner, som var enkla hus belägna på kal, nyss röjd skogsmark. Hygienen på den tiden var inte dålig, men småkryp fanns. Ställde man in en nybakad brödlimpa i skafferiet ena dan, kunde man dagen efter hitta den ihålig. Klockan sex morgon och kväll "blåste det i såga", vilket innebar att en signal ljöd för att markera arbetsdagens början och slut. Detta skedde även på lördagar, så det var en lång arbetsvecka.

År 1915 fick samhället elektricitet från en egen kraftstation. Vattenkraftverket nyttjade Vervelåns fallhöd från ett uttag 30 meter uppströms vid dammfästet. Genom en trätub leddes vattnet ner till kraftverket. Fallhöjden på vattenfallet är ca 13 meter och fram till kraftstationen tillkommer det ytterligare 6 meter. Hela fallhöjden ner till kraftstationen blev då 19 meter. 1927 byggdes stationen ut och 1971 upphörde produktionen, maskinerna monterades ned och några år senare även vattentuben. Fundamenten för tuben och maskinhuset finns kvar.[4]

År 1920 utvidgades verksamheten vid sågverket till lådtillverkning, främst sockerlådor för export till England. Kring 1920 inträffade blomstringstiden för Nils Petter Danielssons trävaruindustri men sedan sjönk virkespriserna med hälften på grund av en kraftig deflation. Hans skogsfastigheter var mer eller mindre kalhuggna och gav ingen avkastning. Bankräntorna till de stora skulderna kunde inte betalas, utan att ta upp nya lån. Östergötlands Enskilda Bank, tog över kontrollen av koncernen medan Danielsson fick sitta kvar som ordförande i styrelsen. Ålhults skogar såldes till Domänverket och sågen fick läggas ner. Danielssons livsverk krossades, han blev svårt sjuk och dog den 15 september 1926, 71 år gammal.[5]

Runt 1908-1910 bildades en fotbollsklubb som redan från början fick stark vind i seglen. 1933 bildades Gullringens GoIF, GGoIF, som i dag har ett framgångsrikt fotbollslag i Division 3 Östra Götaland.

Gullringen hade en stor tillväxt på 1960- och 1970-talen. Samhället fick sina första hyreshus och ett värdshus, ett nytt hus för bank och post samt en ny affär. På 1970-talet fanns det mycket utländsk arbetskraft i samhället, främst greker, men i dag finns ingen av dem kvar i samhället. Man byggde under denna tid också mycket anläggningar för fritidsaktiviteter, såsom golfbana, elljusspår, simhall, en fin fotbollsarena, m.m. Allt detta berodde på att husföretaget växte och mer folk flyttade in i Gullringen.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Gullringshus historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gullringshus

Gullringshus historia börjar 1909, då Ansgarius Svensson startade en sågverks- och trävaruindustri i Järnforsen, några kilometer sydväst om Gullringen. 1929, tjugo år efter starten, köpte man dåvarande sågverk och lådfabrik i Gullringen. Gullringens Träförädling bildades, som började med hustillverkning. 1933 brann lådfabriken ned till grunden och man uppförde en ny fabriksbyggnad. Sverige höll på att lämna bondesamhället, vilket gav bra tider för småhusindustrin, och bättre bostäder byggdes. Från 1929-1933 levererade man 2 775 bostadshus och därutöver ett antal på export, bl.a. till dåvarande Palestina.

År 1943 avled företagets grundare Angsarius Svensson, då 53 år gammal. Företaget drevs vidare av familjen, som då även ägde Alsterfors Glasbruk, Älö Tegelbruk och halva Storebro Bruk. Redan 1945 tog bröderna Bengt och Stig Ansgarius-Svensson över ledningen och 1953 även ägandet.

Under andra världskriget minskade efterfrågan på småhus avsevärt, men Gullringshus höll en förhållandevis hög produktion och man tillverkade många baracker och nödbostäder till krigshärjade ute i Europa. Man levererade 2 400 hus åren 1940-1949, exklusive nödbostäderna och barackerna. Det tillverkades även träleksaker vid fabriken på 1940- och 1950-talen.

Traktens fotbollslag, Gullringens GoIF, har länge varit den bästa klubben i närområdet. Men för några år sedan är Vimmerby IF det bästa laget. Och den kanske värsta dagen i klubbens historia inträffade den 11 december 2012 när klubbens ikon och stöttespelare, Simon Henriksson, bestämde sig för att lämna klubben och gå till lokalkonkurrenten Djursdala SK. Simon, som är en tung målfarlig forward, har de senaste åren öst in mål och saknaden av guldklimpen kommer att bli påtaglig. Han säger själv i en intervju med lokaltidningen Vimmerby Tidning att han kommer att göra 15 mål för Djursdala i år. Henriksson gjorde 64 mål på 44 matcher för Gullringens GoIF.

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Gullringen 1960–2010[6]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
565
1965
  
645
1970
  
779
1975
  
719
1980
  
788
1990
  
696 145
1995
  
634 145
2000
  
574 145
2005
  
560 145
2010
  
541 144

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Informationstavla vid Kungsvägen
  3. ^ Gullringsbygden idag.
  4. ^ Ålhult m.m. Bebyggelsen och utvecklingen, sida 22.
  5. ^ Ålhult m.m. Bebyggelsen och utvecklingen, s. 28.
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]