Gusztáv Zsigmond Kálnoky von Köröspatak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gusztáv Zsigmond Kálnoky von Köröspatak.

Gusztáv Zsigmond Kálnoky von Köröspatak, född 29 december 1832, död 13 februari 1898, österrikisk-ungersk officer och statsman, greve, dubbelmonarkins utrikesminister 1881-95, allmänt ansedd som den dugligaste på denna post under kejsar Frans Josefs långa regering.

Kálnoky var först officer och blev general 1879. 1874-79 var han österrikisk minister i Köpenhamn, 1880-81 ambassadör i Sankt Petersburg och 1881-95 utrikesminister. Kálnoky von Köröspatak höll fast vid alliansen med Tyskland och hjälpte Bismarck att få med även Italien 1882, så att den s.k. Trippelalliansen blev ett faktum. Han förde en mot de kristna Balkanstaterna vänlig politik och stödde Bulgarien gentemot Ryssland. Den på grund härav uppkomna misstämningen mellan Österrike-Ungern och Ryssland förstod Kálnoky att övervinna. Hans avgång framkallades av en konflikt med ungerksae ministerpresidenten Dezső Bánffy angående kyrkopolitiken i Ungern. 1897 blev han livstidsmedlem av österrikiska herrehuset.[1]

Eftersom han inte ville dra på sig ytterligare minoritetsproblem inom riket, tackade han dock nej när kung Milan av Serbien erbjöd sig att sälja sitt land till Österrike-Ungern.

1885 utnämndes han till riddare av Serafimerorden.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1028-29