Balkanhalvön
- Uppslagsordet Balkan leder hit. För andra betydelser, se Balkan (olika betydelser).
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Balkanhalvön (av turkiskans balkan för "berg"; även Illyriska halvön) är ett historiskt och geografiskt namn som används för att beskriva ett område i sydöstra Europa. Balkanhalvön avgränsas av Adriatiska havet i väster, Joniska havet i sydväst, Medelhavet i söder, Egeiska havet, Hellesponten, Marmarasjön och Bosporen i sydöst samt Svarta havet i öster. Halvöns nordliga gräns är omtvistad men ibland anges floderna Donau-Sava-Kupa/Kolpa samt ner till Kvarnerviken (vid hamnstaden Rijeka) utgöra dess nordliga gräns.
Innehåll |
Länder på Balkanhalvön [redigera]
Länder och regioner som är helt på Balkanhalvön [redigera]
Länder som är mestadels på Balkanhalvön [redigera]
Länder med en mindre del på Balkanhalvön [redigera]
Turkiet (enbart östra Thrakien)
Rumänien (enbart Dobrudzja)
Slovenien (enbart Primorska, Notranjska och del av Dolenjska)
Italien (enbart Triesteprovinsen och del av Goriziaprovinsen)
Geografi [redigera]
Namnet Balkan betyder "bergigt" på turkiska. Största delen av Balkanregionen består av bergskedjor som breder ut sig från nordväst till sydöst. De viktigaste bergskedjorna är Dinariska alperna i Kroatien och Pindosbergen i Grekland. I öst i Bulgarien finns Balkanbergen (Stara Planina på bulgariska) och Rhodopebergen som följer en riktning längs gränsen till Grekland i västost.
Karpaterna från Rumänien fogas samman med bergen på södra Balkanhalvön. Många av de här bergskedjorna är ojämna, ett fåtal har bergstoppar på 2900 m mellan Karpaterna och Balkanbergen.
Klimatet är hårt i norr och vid bergsområden med extremt kalla temperaturer i vinterperioden. I söder under vintern är temperaturen något mildare. Under århundradren har miljön i många skogar förstörts.
Demografi [redigera]
Balkanhalvön har över 75 miljoner invånare. Majoriteten av befolkningen är sydslaver, men det finns ett signifikant antal andra folkgrupper. I den sydslaviska folkgruppen räknas serber, montenegriner, kroater, slovener, bulgarer, bosniaker och makedoner. Albaner och greker talar andra icke-slaviska språk, medan rumänska språket tillhör gruppen av romanska språk. Det finns även mindre folkgrupper av bl.a. ungrare, turkar, tyskar och romer som är utspridda i regionen.
Eftersom en stor slavisk population flyttade in i Balkanområdet från nordöst under 500-talet blev många icke-slaviska folk på Balkanhalvön påverkade av den slaviska kulturen, och deras språk innefattar många ord av slaviskt ursprung. Övrig påverkan har framfört splittring av balkanfolket. Religion är en av de viktigaste faktorerna. De flesta serber, montenegriner, greker, bulgarer, makedoner och rumäner tillhör ortodoxa kyrkan, medan kroater och slovener till största delen är katoliker. Osmanska rikets långvariga ockupation av Balkanhalvön medförde att många slaviska folk, bosniaker och andra folkgrupper övergick till islam. Detta skedde mest i Bosnien-Hercegovina, Albanien, Makedonien, Serbien, Grekland och Bulgarien. Många kristna på Balkan blev starkt påverkade av den turkiska kulturen. Detta har lett till en mycket varierande kulturell och social struktur på Balkanhalvön idag.
