Ibisnäbb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ibisnäbb
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ibisbill.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Ibidorhynchidae
Bonaparte, 1856
Släkte Ibidorhyncha
Vigors, 1832
Art Ibisnäbb
I. struthersii
Vetenskapligt namn
§ Ibidorhyncha struthersii
Auktor Vigors, 1832
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Clorhynchus strophiatus Hodgson, 1835
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ibisnäbb (Ibidorhyncha struthersii) är en centralasiatisk vadare som skiljer sig tillräckligt mycket från de andra inom gruppen för att placeras i den egna familjen ibisnäbbar (Ibidorhynchidae). Som adult är den övervägande grå med vit buk, röda ben, röd lång nedåtböjd näbb, svart "ansikte" och ett svart bröstband.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ibisnäbben häckar i södra Centralasien vid flodstränder på den tibetanska högplatån,[2] oftast på höjder mellan 1 700 och 4 400 meter över havet. Utanför häckningssäsongen flyttar den ned till ungefär 100 meter över havet.[3]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Adult ibisnäbb.

Ibisnäbben tillhör underordningen vadare i ordningen vadarfåglar (Charadriiformes). Dess släktskap med de andra vadarna är inte fullt utrett men den verkar vara mest närbesläktad med strandskatorna, skärfläckorna, styltlöparna och piparna i släktet Pluvialis,[4] men samtidigt skiljer den sig tillräckligt mycket ifrån alla andra arter inom gruppen för att den ska placeras i den egna familjen Ibidorhynchidae.[3] Arten delas inte upp i någraunderarter.[3]

Utifrån målningar av John Gould beskrevs arten 1831 av Nicholas Aylward Vigors. Två år tidigare hade dock Brian Hodgson sänt in ett manuskript till "the Asiatic Society of Bengal" där han beskrev arten som "Red-billed Erolia" men den kom först att publiceras 1835, och då med en ursäkt ifrån redaktören.[5][6] Senare föreslog Hodgson det nya släktnamnet Clorhynchus eftersom han ansåg att Goulds beskrivning av Ibidorhyncha var felaktig och Vieillot Erolia hade förkastats som felaktig.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ibisnäbben är 38–41 cm lång och har ett omisskännligt utseende. Den adulta fågeln är övervägande grå, med vit buk, röda ben, röd lång nedåtböjd näbb, svart "ansikte" och svart bröstband. Honan och hanen är lika men juvenilerna saknar det svarta på "ansiktet" och näbben har en dovare färg. Benen är klarröda hos häckande fåglar, mörkbruna till grönaktiga hos juvenilen och hos icke-häckande adulta fåglar.[8] Tarsen är kort och den saknar baktå. Trots sin distinkta fjäderdräkt smälter den in väl i sin steniga miljö där den oftast befinner sig. Dess lockläte är ett ringande Klew-klew som påminner om gluttsnäppans läte. I flykten ger den utsträckta halsen, långa näbben och de rundade vingarna ett ibisliknande utseende.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ibisnäbbar återfinns oftast ensamma, i par eller mindre grupper med fem till sex individer. De lever på flodstränder eller öar med klappersten och gräs vid forsande vatten. Vanligtvis är de ganska oskygga.[9]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Ibisnäbben lever i monogama förhållanden. Boet är en grund uppskrapad grop direkt på marken, men som ibland fodras med småsten. Den lägger två till fyra ägg i slutet av april och början av maj - tidpunkten varierar beroende på väder. De häckande föräldrarnas beteende i närheten av boet liknar tofsvipornas.[9] Båda föräldrarna deltar i ruvningen.[10] Man tror att fjolårets ungar kan hjälpa till med att ta hand om ungarna.[11]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Ibisnäbben födosöker genom att sticka ned näbben under stenar på stranden eller i gruset på flodbottnen i grunt vatten.[3] Den lever av en mängd olika landlevande och vattenlevande ryggradslösa djur, som larver av nattsländor och dagsländor,[12] gräshoppor[9] och även mindre fiskar.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer över ett mycket stort område som uppskattas till 5 miljoner kvadratkilometer och detta utbredningsområde verkar inte minska eller fragmentariseras. Populationsstorleken är okänd men tros inte minska. Utifrån dessa orsaker kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Ibidorhyncha struthersii Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] ”Ibisbill - BirdLife Species Factsheet”. BirdLife International. http://www.birdlife.org/datazone/species/index.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=3100&m=1.  retrieved 28 December 2009
  3. ^ [a b c d e f] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 231. ISBN 0395602378 
  4. ^ Baker, Allan J (2007). ”Phylogenetic relationships and divergence times of Charadriiformes genera: multigene evidence for the Cretaceous origin of at least 14 clades of shorebirds”. Biology Letters 3 (2): ss. 205–210. doi:10.1098/rsbl.2006.0606. PMID 17284401. 
  5. ^ Inskipp, C. ”A pioneer of Himalayan Ornithology”. The origins of the Himalayan studies: Brian Houghton Hodgson in Nepal and Darjeeling, 1820-1858. Routledge. sid. 174 
  6. ^ Hodgson, B.H. (1835). ”Red-billed Erolia”. J. Asiatic Soc. Bengal 4: ss. 458–461. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n549/mode/1up. 
  7. ^ Hodgson, BH (1835). ”Note on the Red-billed Erolia”. Jour. Asiatic Soc. Bengal 4: ss. 701–702. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n839/mode/1up/. 
  8. ^ Phillips,BT (1945). ”Photographing the Ibis-bill (Ibidorhyncha struthersii Gould)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 45 (3): ss. 347–352. 
  9. ^ [a b c] Baker, ECS (1929). Fauna of British India. Birds. Volume 6 (2). Taylor and Francis, London. sid. 196–198. http://www.archive.org/stream/BakerFbiBirds6/BakerFBI6#page/n232/mode/1up 
  10. ^ Algirdas, Knystautas (2008). ”Family Ibidorhynchidae (Ibisbill)”. Handbook of the Birds of the World. Volume 3, Hoatzins to Auks. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 326–331. ISBN 8487334202 
  11. ^ Ali, S & S D Ripley (1980). Handbook of the birds of India and Pakistan. "2" (2). Oxford University Press. sid. 334–336 
  12. ^ Pierce, Raymond J (1986). ”Observations on behaviour and foraging of the Ibisbill Ibidorhyncha struthersii in Nepal”. Ibis 128 (1): ss. 37–47. doi:10.1111/j.1474-919X.1986.tb02090.x. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]