Hoppa till innehållet

Inger Gautier Schmit

Från Wikipedia
Version från den 18 augusti 2015 kl. 08.12 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (→‎Tryckta källor: clean up, rättar stavfel: LFL's → LFL:s med AWB)
Inger Gautier Schmit

Inger Gautier Schmit, född 25 oktober 1877 i Randers, död 14 april 1963 på Frederiksberg, var en dansk politiker för partiet Venstre. Hon har varit en av de ledande kvinnorna från partiet, då hon var bland dess första kvinnliga representanter i både Landstinget och Folketinget, samt för att hon med sina 30 år i Rigsdagen var den längst sittande politikern bland den första generationens kvinnliga danska rikspolitiker. Hon mottog den kungliga belöningsmedaljen i guld 1949 för lång och trogen tjänst i Rigsdagen.

Tidiga år

Inger Gautier föddes i Randers där fadern, Didier Johan Otto Christian Gautier, arbetade som veterinär vid hären. Familjen flyttade till Köpenhamn då han blev förflyttad till det kungliga hovets stallavdelning, Den Kongelige Stald Etat. Här knöts ett brett kontaktnät med stadens musiker och konstnärer, då det fanns ett stort musikaliskt intresse i familjen. För Inger Gautiers vidkommande ledde det till en musikalisk skolning vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium (1897 – 1899) och högre musikalisk utbildning i Berlin (1903 – 1904). Hon avbröt dock sina studier från det sistnämnda och återvände till Danmark. Under ett uppehåll vid Rysenstens herrgård utanför Lemvig greps hon av bygdens andliga väckelse, vilken dominerades av den lågkyrkliga organisationen Indre Mission (IM). Under perioden 1907 – 1912 var hon föreståndarinna och sekreterare för Magdalenehjemmet i staden, vilket hade en tydlig prägel av Indre Missions kristendomssyn. Hon gjorde ett studieuppehåll i London 1911, där hon fick uppleva stadens sociala förhållanden. Några år senare, 1914, gifte hon sig med polismästaren William Schmit och flyttade till Samsø. Hon födde här fem barn och engagerade sig kyrkligt som medlem av Tranebjergs kyrkoråd (1916 – 1920). Samtidigt började även hennes politiska engagemang ta form, då hon anslöt sig till partiet Venstre och var styrelsemedlem av den lokala partiföreningen på ön (1916 – 1920).

Politisk karriär

1918 var det år som Danmarks kvinnor fullt ut fick samma politiska rättigheter som män, vilket inkluderade rösträtt och valbarhet. Det var också det året som Gautier Schmit kandiderade till Rigsdagens överhus, Landstinget, och blev invald. Hon blev således, trots sin korta erfarenhet av politiskt arbete, en av de första kvinnorna som tog plats i Rigsdagen. Gautier Schmit och hennes familj flyttade därmed till staden Næstved på Själland, där hennes make var polismästare till 1938. Hon satt i Landstinget fram till 1929, då hon lämnade sin plats mitt under mandatperioden för att hon blivit invald till underhuset, Folketinget. I Landstinget hade hon varit en av tre kvinnliga representanter från Venstre 1918, då hon tog plats i Folketinget 1929 blev hon partiets första kvinnliga representant där någonsin. Hon kom även att bli en av de första kvinnorna i landet som hade politiken som sin sysselsättning under större delen av livet, 30 år totalt. Hon fick en lång och sammanhängande karriär i Folketinget då hon blev omvald fram till 1945, då hon på grund av sjukdom inte kunde kandidera vid valet. Under perioden 1943 – 1945 var hon Folketingets 2:e vice ordförande och då hon åter blev invald 1947 blev hon 1:e vice ordförande. Hon var även styrelseledamot av Rigsdagens interparlamentariska grupp.

Under sina år i Rigsdagen var Gautier Schmit särskilt engagerad i frågor som rörde barns och mödrars levnadsförhållanden. Under 1920- och 30-talens debatt om moderskap och befolkningspolitik arbetade hon för att låta mödrar utbilda sig om barnskötsel och uppfostran för att kunna ta sig an uppgiften. Hon var medlem av Svangerskabskommissionen (svenska graviditetskommissionen) 1932 – 1936, som hade till uppgift att klarlägga de medicinska, juridiska och sociala synpunkterna rörande abort.[1] Hon blev här uppmärksammad för sin etiskt-religiösa motstånd av utvidgade möjligheter till abort, och hon ansåg att abort endast var berättigat när graviditeten utgjorde en risk för moderns och barnets hälsa eller om kvinnan hade utsatts för våldtäkt. Kommissionens redogörelse från 1936, vilket antogs av ett flertal i Folketinget, föreslog att abort skulle kunna utföras på medicinska (sjukdom), etiska (våldtäkt och incest), eugeniska (ärftlig belastning) och sociala (exempelvis undernäring eller självmordsförsök) grunder.[1] Gautier Schmit motsatte sig den sistnämnda av möjligheterna till abort, vilket fick justitieminister Karl Kristian Steincke att inte ta med den i abortlagstiftningen från 1937.

Gautier Schmit var även en motståndare av en utvidgning av sexualupplysningen genom särskilda kliniker under amten. Detta var dock en reform hon inte lyckades att förhindra. Hon var dock positivt inställd gentemot 1937-års lagstiftning om sjuksköterskerådgivning till familjer för att bekämpa barnadödligheten och sjukdom bland barn under de första levnadsåren. Hon ansåg dock att rådgivningen skulle vara frivillig och hade betänkligheter om att rådgivningen kunde användas som kontroll av familjerna. Som medlem av kyrkoutskottet (1928 – 1945) lade hon bl.a. fram ett förslag om att tillåta kvinnor att vara medhjälpare åt prästerna, s.k. sockenmedhjälpare. Detta förslag kom under en period då debatten om kvinnor och mäns lika åtgång till offentliga ämbeten var het. Venstre hade tidigare avgjort en omröstning i Folketinget i frågan genom att låta införa ett undantag från lika åtgång till offentliga poster mellan könen vad gällde prästämbetet och de militära ämbetena.

Annan verksamhet

Inger Gautier Schmit kyrkliga engagemang löpte parallellt med hennes politiska arbete. Hon var styrelseledamot av såväl Dansk Kirke i Udlandet (1920 – 1949) som Kirkeligt Verdensforbund och Nødhjælp til Europas Evangeliske Kirker (1920 – 1954). Hon medverkade även som författare av avsnittet om kyrkan och den danska kvinnan i boken Dansk Kirke-Stat från 1934. Danmarks försvar var en fråga som också tog mycket av Gautier Schmits tid i anspråk. Hon var därmed ordförande av Danske Kvinders Beredskab (1946 – 1951) och medlem av dess kvinnokommitté (1951 – 1955), medlem av det verkställande utskottet i Civilforsvars-Forbundet (1935 – 1955), medlem av udvalget vedr. organisation af et civilt værn for befolkningen i tilfælde af krig (1946 – 1949) och av Civilforsvarsrådet (1950 – 1953). 1957 mottog hon Civilforsvars-Forbundets hedersmedalj tillsammans med bland andra kung Fredrik IX och drottning Ingrid.[2]

Övriga förtroendeposter

Se även

Referenser

Tryckta källor

Noter

  1. ^ [a b] ”Abort (historie)”. Gyldendal - Den Store Danske. http://www.denstoredanske.dk/Krop,_psyke_og_sundhed/Sundhedsvidenskab/Kvindesygdomme,_graviditet_og_f%C3%B8dsel/abort/abort_%28Historie%29. Läst 29 april 2011. 
  2. ^ ”Prismodtagere 1957-1959”. Beredskabsforbundet. http://www.beredskab.dk/beredskabsforbundet/haederstegn/tidligere-modtagere-1957-59/. Läst 29 april 2011. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Inger_Gautier_Schmit&oldid=30373511”