Järnspat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Järnspat
Järnspat
Kategori Karbonatmineral
Dana klassificering 14.01.01.03
Strunz klassificering 05.AB.05
Kemisk formel FeCO3
Färg Gulvit, gul, grå eller brun
Kristallsystem Trigonala systemet
Spaltning Fullkomlig utefter romboederytorna
Brott Sprött
Hårdhet (Mohs) 4 – 4,5
Glans Glas till pärlemor
Dubbelbrytning Kraftig
Streckfärg Vit till gul
Specifik vikt 3,7 – 3,9

Järnspat eller siderit, FeCO3, är ett mineral och ett karbonat som innehåller järn, och är en av de viktigaste järnmalmerna.

Järnspatstenen är en grov- eller finkornig hopgyttring av järnspat med gulvit, grå eller gulbrun färg, som i luft vanligen blir brun eller svart. I rent tillstånd består järnspaten av järnkarbonat med 48,2 % järn, men den innehåller oftast dessutom karbonater av mangan, kalcium och magnesium. Kristallformen är densamma som för kalkspaten med spec vikt 3,7 – 3,9 och hårdhet enligt Mohs 4.

I rent oförvittrat tillstånd är mineralet färglöst, men ombildas lätt till hydrat, varvid det färgas brunt och efter hand övergår till brunjärnsten (limonit).

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Primärt bildas järnspat under reducerande villkor (närvaro av organiskt material) i havssediment i grunda vikar. Sådan sideritmalm består av långsmala korn (ooliter) som är hopsintrade.

I form av kristaller förekommer järnspat ofta i malmgångar, ofta tillsammans med kryolit som vid Ivigtut på västra Grönland. Den bildar där också aggregat av druv- eller njurform, sfärosederit. Ibland är den förorenad av lera, lerig sfärosederit eller lerig sederit, som ofta förekommer i stenkols- eller brunkolsformationer. Ibland är den svart av inblandat kol och kallas då koljärnsten eller blackband.

Där järnspat förekommer i mängd (t ex Steiermark, Österrike och Midlands, England) är den en betydande järnmalm. Den är värdefull p g a att den ofta är fri från svavel och fosfor. I Skandinavien är förekomsten av egentlig järnspat obetydlig.

Siderit klippa

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum , 1952

Erich Spicar, Mineraler och bergarter, ICA Bokförlag, 1995


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia