Jean-Marie Le Pen
 |
Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Jean-Marie Le Pen, född 20 juni 1928 i La Trinité-sur-Mer, Morbihan, är en fransk politiker som fram till 16 januari 2011 var partiledare för det högerextrema partiet Front National som han grundade 1972.
Le Pen har ställt upp i presidentvalet fem gånger, med sin största valframgång 2002, då han gick vidare till andra valomgången efter att ha fått fler röster än vänsterns kandidat Lionel Jospin. I presidentvalet 2007 hamnade han på fjärde plats i första valomgången, med 10,8 % av rösterna.
Le Pen var fallskärmsjägare i Indokina 1953 och Algeriet 1957. Han började sin politiska karriär i Paris 1956.
Det förekommer påståenden om att han sysslat med tortyr av fångar under självständighetskriget i Algeriet, men några bevis har dock aldrig framkommit. Han har heller aldrig anmälts för det och Le Pen nekar till anklagelserna. Påståendena publicerades 1993 i tidningarna Le Canard Enchainé och Libération samt av den f.d. premiärministern Michel Rocard i tv-kanalen TF1. Le Pen stämde tidningarna och Rocard men år 2000 fastslog högsta domstolen i Frankrike att det var lagligt att komma med sådana påståenden.[1][2] Detta beror på att lagen om förtal inte kan användas då amnesti föreligger.
År 1976 utsattes Le Pens lägenhet för ett sprängattentat.[3]Explosionen gjorde hans äldsta dotter Marie-Caroline Le Pen döv på ena örat.
I april 2000 suspenderades han på ett år som ledamot av Europaparlamentet, sedan han fällts för att ha slagit politikern Annette Peulvast-Bergeal.
Le Pen hade sin största valframgång i det franska presidentvalet 2002, då han fick 16,86 % och gick som tvåa vidare till andra valomgången, där han förlorade mot UMP-kandidaten Jacques Chirac. På partiets kongress i januari 2011 valdes Le Pens dotter Marine Le Pen till ny ledare för Front National.
Litteratur [redigera]
- Fyra modeller om högerextremismens uppgång
- L'espoir
Referenser [redigera]
- ^ ”Les tribunaux jugent "légitime" de rappeler ce passé”. Le Monde. 4 maj 2002. http://www.algeria-watch.de/farticle/1954-62/lepen_tortionnaire.htm. (franska)
- ^ ”Le Pen 'to sue' over torture allegation”. The Telegraph. 4 juni 2002. Arkiverad från originalet den 30 mars 2005. http://web.archive.org/web/20050330043331/http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2002/06/04/wpen04.xml. (engelska)
- ^ ”Le Pen, son univers impitoyable”. Radio France Internationale. 1 september 2006. http://www.rfi.fr/francais/actu/articles/081/article_45894.asp. Läst 14 juni 2012. (franska)
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Jean-Marie Le Pen
- Officiella kampanjsidan 2007 (franska)
- Europaparlamentet: Ledamöter: Jean-Marie LE PEN
