Johan II av Frankrike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jean le Bon

Johan II (franska: Jean II) född 16 april 1319 i Orléans, död 8 april 1364 i London, även kallad Johan den gode (franska: Jean le Bon), var kung av Frankrike 1350-1364.

Johan II var son till Filip VI och Johanna av Burgund. Han fullföljde faderns ridderligt feodala regeringsideal. Hans oöverlagda och våldsamma uppträdande mot kung Karl II av Navarra och några högadliga vasaller ledde till ett förnyande av hundraårskriget med England. Johan blev trots mångdubbel övermakt besegrad i slaget vid Poitiers och tillfångatogs av prinsen av Wales.

Han frigavs ur fångenskapen men återvände dit för att ej bryta ridderskapets lagar då hans son, vilken lämnats som gisslan rymt, och dog i England. Under hans regering blev gapet mellan feodaladeln och övriga befolkningsgrupper alltmer påfallande och landet skakades av flera uppror.[1]

Gift 1332 med Bonne av Luxemburg, 1316-1349 dog av pesten. Syster till Kejsar Karl IV.

  1. Karl V av Frankrike
  2. Marie av Frankrike, gift med en hertig av Bar.
  3. Ludvig, hertig av Anjou, född 1339, greve av Provence 13811384 och titulärkonung av Jerusalem, gift med Marie av Bretagne.
  4. Johan av Berry
  5. Filip II av Burgund, (?-1404) gift med Margareta av Flandern.
  6. Jeanne, gift med Karl II av Navarra.
  7. Isabella av Frankrike, (?-1371) 23 år gammal, gift med Gian Galeazzo av Milano.

Gift 1350 med Johanna I av Auvergne, 1326-1361 Dog av pesten.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 480-81 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Filip VI
Kung av Frankrike
13501364
Efterträdare:
Karl V
Företrädare:
Filip av Rouvres
Hertig av Burgund (regent)
13611363
Efterträdare:
Filip den djärve