Johann Heinrich Jung-Stilling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johann Heinrich Jung, 1801.

Johann Heinrich Jung (kallad Jung-Stilling), född 12 september 1740 inom Nassaus område, död 2 april 1817 i Karlsruhe, tysk mystisk skriftställare.

Jung var född av fattiga föräldrar och att efter att först varit kolare och därefter skräddare, blev han, efter att på egen hand ha skaffat sig kunskaper, huslärare. Sedermera studerade han medicin i Strassburg, där han kom i intimare förbindelse med Goethe. Sedan han en tid varit praktiserande läkare i Elberfeld, anställdes han som lärare vid kameralskolan i Lautern samt blev, när denna läroanstalt flyttades till Heidelberg, professor i lanthushållning där. År 1787 blev han professor i ekonomi och kameralvetenskap i Marburg, men återvände 1804 till Heidelberg som professor i statsvetenskap. Sina sista år levde han i Karlsruhe som badensiskt geheimeråd.

Uppfostrad i en pietistisk omgivning, mottog Jung därifrån intryck för livet, vilket visar sig i alla hans skrifter. Bland dessa kan först och främst nämnas hans självbiografier: Heinrich Stillings Jugend (1777), Heinrich Stillings Jünglingsjahre (1778), Heinrich Stillings Wanderschaft (1778), Heinrich Stillings häusliches Leben (1789) och Heinrich Stillings Lehrjahre (1804), vilka 1806 utgavs i en ny upplaga i fem band under titel: Heinrich Stillings Leben, eine wahre Geschichte. Samtidigt utgav han romaner med religiös prägel och tendens samt förtjänstfulla skrifter i kameralvetenskap. Åren 1793-1816 utgav han sina mystisk-spiritistiska skrifter (Der graue Mann, Theorie der Geisterkunde, Scenen aus dem Geisterreich m.fl.), vilka skaffade honom hans egentliga ryktbarhet, namnet svärmare och många motståndare. Personligen gav han intrycket av en from man med fast barnatro. Jung-Stillings bok Siegesgeschichte der christlichen Religion ("Kristna religionens seger", 1806), en förklaring av Uppenbarelseboken, inverkade starkt på Gustav IV Adolf, som gjorde Jung-Stillings bekantskap i Karlsruhe 1804. Hans Sämmtliche Werke utkom i ny upplaga 1843-44, i tolv band.

Källor[redigera | redigera wikitext]