Jonas Wenström
Jonas Wenström, född 4 augusti 1855 i Hällefors, Örebro län, död 22 december 1893 i Västerås, var en svensk ingenjör och uppfinnare. [1][2]
Biografi
Jonas Wenström var son till ingenjören i Hällefors, Wilhelm Wenström, och dennes hustru Maria Ursilia von Zweigbergk. Som barn drabbades Jonas Wenström av rakit, en sjukdom som orsakas av brist på D-vitamin och gör skelettet mjukt. Rakiten invalidiserade wenström för livet. Efter universitetsstudier i Uppsala och Oslo (då Kristiania) gjorde han flera utländska studieresor, bland annat till Frankfurt, Paris, London och Pittsburgh, Pennsylvania, USA. Karriären som uppfinnare startade med mjölkseparatorer och tröskverk, men leddes sedan över på hans kommande huvudområde, elektroteknik. Han var nära att förekomma Thomas Edison med en glödlampa 1889
I samband med ett försöksprojekt med belysning genererad av en engelsk Brushdynamo 1881 träffade grosshandlaren Ludvig Fredholm (1830–1891) civilingenjören Georg Wenström. Denne var yngre bror till Jonas Wenström som utvecklat en egen dynamokonstruktion och han blev snart involverad i projektet. Man övergav strax den engelska dynamomaskinen till fördel för Jonas Wenströms egen och 1882 patenterades konstruktionen. Den egna konstruktionen provkördes först i Örebro kvarn. Den 17 januari 1883, konstituerades Elektriska Aktiebolaget i Stockholm – det blivande ASEA. [3] 1891 flyttade de till nyanlagda fabriker i Västerås och hade då inköpt Wenströms patenträtt för anordningar för kraftöverföring enligt trefassystemet. I Grängesberg började man undersöka möjligheterna för elektrisk kraftöverföring från något vattenfall på större avstånd. Man stannade för ett 45 m högt fall vid Hällsjön, där ett litet järnbruk tidigare legat. 1893 klarade man att föra 400 hästkrafter med trefasöverföring, spänning 9500 volt, hela 15 km.[4]
De båda strömslagen – likström och växelström – hade olika fördelar: likström kunde driva motorer, och växelström kunde transformeras från lågspänning till högspänning för att möjliggöra eltransport över längre sträckor. Men växelström kunde inte driva motorer. Lösningen på detta problem kom att formuleras nästan samtidigt 1890 av Jonas Wenström och ingenjören Michail Dolivo-Dobrovolskij. Den innebar att man med tre växelströmsmatade ledningar i stället för två kunde skapa ett roterande magnetflöde i en elmotor och därmed en rotationsrörelse. I Sverige tillämpades principen första gången 1893, samma år som Jonas Wenström avled, endast 38 år gammal, vid en energiöverföring från Hällsjön till Grängesberg, en sträcka på 14 km. Uppfinningen av Jonas Wenström lade grunden för det blivande storföretaget ASEA, senare ABB. [5]
En staty av honom är uppförd utanför ingången till Rudbecksskolan i Örebro, statyn är i folkmun kallad "trefasgubben". Wenströmska gymnasiet i Västerås är uppkallat efter honom. En väg i Finspång i Östergötland har blivit uppkallad efter honom och likaså en gata i stadsdelen Hammarby i Västerås (Jonas Wenströms gata) och i Hjorthagen i Stockholm (Wenströmsvägen).ÄLSKAR RONJA, HON ÄR DEN BÄSTA I VÄRLDEN
Källor
- Jonas Wenström, Välkänt och okänt: Eriksson, Sture och Industrihistoriska föreningen i Västerås: Västerås, 2013, Edita Västra Aros Tryckeri AB, ISBN 978-91-637-4080-0.
Noter
- ^ Bra Böckers lexikon
- ^ Nationalencyklopedin 2009
- ^ http://www.foretagsamheten.se/Svenska-foretag/Foretag/Asea/ Företagsamheten - 2008 Svenskt Näringsliv
- ^ Hjulström, Filip (194). Elektrifieringens utveckling i Sverige, en ekonomisk-geografisk översikt
- ^ http://www.dn.se/blogg/historiens100viktigastesvenskar/2009/04/16/36-jonas-wenstrom-uppfinnare-18551893-2670 DN - Historiens 100 viktigaste svenskar
Externa länkar
- Wenström, 3. Jonas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- Jonas Wenström - Tekniska museet
|