Karl Hanke
Karl August Hanke, född den 24 augusti 1903 i Lauban, Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland, död den 8 juni 1945 i närheten av Neudorf, var en nazitysk politiker och SS-general. Han var Reichsführer-SS och chef för den tyska polisen från den 29 april till den 8 maj 1945.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Karl Hanke var utbildad mjölnare och arbetade framför allt med tillverkning av maskiner. Han studerade vid ett kvarnbyggnadsinstitut och senare också vid ett yrkespedagogiskt institut. Han blev yrkeslärare i Berlin 1928 och samma år blev han medlem nr 102 606 i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) (sedermera även medlem nr 203 103 i SS). Han blev 1932 invald i den preussiska lantdagen. Han hade tydligen viss framgång där i sitt politiska arbete eftersom han redan samma år invaldes i den tyska riksdagen. Därtill hade han befattning som byråchef för partiets rikspropagandaavdelning.
När Joseph Goebbels i mars 1933 inrättade det nya riksministeriet för folkupplysning och propaganda, utsåg han Hanke till sin personlige sekreterare. Hanke klättrade liksom också inom partiet steg för steg inom rikskansliet och i januari 1937 utnämndes han av Goebbels till vice ordförande för Rikskulturkammaren och i februari följande år till statssekreterare i departementet.
Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 anmälde Hanke sig som frivillig till regementet Panzerlehr där han deltog i striderna som stridsvagnsskytt i fälttåget mot Polen och senare som löjtnant i fälttåget mot Frankrike 1940. Han lämnade striderna där som kompanichef.
Meningsskiljaktigheter mellan Hanke och hans chef Goebbels ledde till att Hanke, född i Schlesien, avskedades och utnämndes till Gauleiter och riksståthållare i Niederschlesien. Den uppkomna ovänskapen med Goebbels härrörde från en kris i Goebbels äktenskap beroende på Hankes kärleksaffär med Magda Goebbels.[1]
Från den 15 februari 1945 ledde Hanke försvaret av den inneslutna Festung Breslau och vägrade i det längsta att förhandla om kapitulation, men när de tyska trupperna där slutligen kapitulerade den 6 maj 1945 var Hanke försvunnen. Osäkerhet råder om hur han lyckades fly från staden, men det antas, att han efter ett sammanträffande med generalfältmarskalk Ferdinand Schörner följde med denne i en Fieseler Storch. Han blev dock tillfångatagen den 5 maj med enheter ur 18. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Horst Wessel i sudetområdet. Utan att bli igenkänd blev han tillsammans med ett stort antal andra militärer inspärrad i ett fångläger i den lilla orten Komotau. I samband med en transport i början av juni av 65 tyska fångar försökte Hanke fly och sköts därvid av tjeckiska partisaner.[2]
Själv ovetande hade Hanke av Adolf Hitler den 29 april 1945, när Hitler fick kännedom om Heinrich Himmlers förräderi i samband med hans kontakter med den svenske greven Folke Bernadotte om en separatfred, utsetts till Reichsführer-SS och chef för den tyska polisen.[2]
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Fest, Joachim (2001) (på engelska). Speer: The Final Verdict. London: Weidenfeld & Nicolson. sid. 147. ISBN 0-297-64616-8
- ^ [a b] Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 224. ISBN 978-3-596-16048-8
[redigera] Tryckta källor
- Fest, Joachim (2001) (på engelska). Speer: The Final Verdict. London: Weidenfeld & Nicolson. ISBN 0-297-64616-8
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Karl Hanke.
| Företrädare: Heinrich Himmler |
Reichsführer-SS 1945 |
Efterträdare: siste innehavare av posten |
