Ferdinand Schörner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferdinand Schörner
Bundesarchiv Bild 183-L29176, Ferdinand Schörner.jpg
Information
Smeknamn Schoerner (eller Schörner den blodige)[1]
Född 12 maj 1892
München, Tyskland
Död 2 juli 1973 (81 år)
München, Tyskland
I tjänst för Kejsardömet Tyskland (till 1918)
Weimarrepubliken (till 1933)
Nazityskland
Tjänstetid 10 januari 1911[2]–1945
Grad Generalfeldmarschall
Befäl Armégrupp Süd (mars 1944)
Armégrupp Nord (juli 1944)
Armégrupp Mitte (januari 1945)
Oberkommando des Heeres (30 april 1945)
Slag/krig Första världskriget: Slaget vid Caporetto
Andra världskriget: Operation Bagration, Slaget vid Narva (1944), Tartu-offensiven, Wisła-Oder-offensiven, Pragoffensiven
Utmärkelser Pour le Mérite
Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och diamanter

Ferdinand Schörner, född 12 maj 1892 i München, död 2 juli 1973 i München, var en tysk militär: general 1942, generalöverste 1944 och generalfältmarskalk 5 april 1945. Schörner var överbefälhavare för Armégrupp Nord 5 april – 8 maj 1945.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Schörner var vid tiden för första världskrigets utbrott reservunderofficer och tjänstgjorde inom infanteriet. Han blev befordrad till Leutnant der Reserve och blev 1916 kompanibefälhavare. Schörner sårades flera gånger under kriget och belönades den 5 december 1917 med Pour le Mérite. Efter kriget tjänstgjorde han i en Freikorps innan han kom med i Reichswehr.

Under invasionen av Polen 1939 ledde han ett bergsjägarregemente. Under våren 1940 började han arbeta med att sätta upp en ny bergsjägardivision, 6. Gebirgs-Division, och han blev dess första befälhavare. Divisionen hade en mindre roll som ockupationsstyrka i Frankrike 1940. Under fälttåget på Balkan våren 1941 fick divisionen en mycket mer aktiv roll och var med och bröt igenom den grekiska Metaxaslinjen. De lyckades också besätta ett strategiskt viktigt bergspass. För dessa insatser förlänades Schörner den 20 april 1941 med riddarkorset.

I september 1941 anlände Schörner med sin division till norra Finland. Där fick han den 15 januari 1942 befälet över Gebirgs-Armeekorps Norwegen. Han lämnade Finland i slutet av oktober 1943 för att ta befälet över en pansarkår i Ukraina. Han lyckades få sina underlydande förband att stå emot omfattande sovjetiska anfall. För dessa insatser belönades han den 17 februari med eklöven till sitt riddarkors.

I mars 1944 fick Schörner befälet över ännu större enheter och den 25 mars blev han armégruppsbefälhavare då han tog över Armégrupp A (som snart döptes om till Armégrupp Südukraine). Han förflyttades i slutet av juli för att bli befälhavare för Armégrupp Nord som var utsatt för storskaliga sovjetiska anfall. Under Schörners ledning lyckades tyskarna med en del defensiva strider och motanfall varför han den 28 augusti 1944 förlänades med svärden till sitt riddarkors.

I oktober 1944 bildades Kurlandfickan där hela armégruppen stängdes in och stod emot flera storskaliga anfall från sovjetiska styrkor. Den 1 januari 1945 förlänades Schörner med briljanterna till sitt riddarkors. Senare samma månad evakuerades han från Kurland för att ta befälet över Armégrupp A (som snart bytte namn till Armégrupp Mitt).

I enlighet med Adolf Hitlers testamente blev Schörner utnämnd till Hitlers efterträdare som befälhavare för Oberkommando des Heeres den 30 april 1945, en post han i praktiken inte hade då han var fullt upptagen med att leda sin armégrupp.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ German Historical Institute, London. "Soldiers into Citizens: Wehrmacht Officers in the Federal Republic of Germany (1945-1960)", s. 63.
  2. ^ Jason Pipes German Officer Biographies: Ferdinand Schorner on the Feldgrau.com website – research on the German armed forces 1918–1945