Knäppupp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tage Danielsson, Hans Alfredson, Povel Ramel, Owe Thörnqvist och Felix Alvo inför premiären på I hatt och strumpa 1961.

Knäppupp kan syfta på olika saker.

I bredaste mening handlar det om all den nöjesproduktion - revyer, filmer, skivdistribution av svenska och utländska artister med mera - som skedde under skilda varumärken (bland annat Knäppupp) av bolaget Knäppupp AB, ägt av Povel Ramel och Felix Alvo 1952-1968. För en närmare beskrivning av företagets verksamhet, se Knäppupp AB.

Oftast syftar dock begreppet Knäppupp på de scen- och filmproduktioner som Povel Ramel själv medverkade i, som författare och oftast också medverkande, under perioden 1952–1968. Att 1968 framstår som slutet på en period beror på två saker, att Knäppupps hemmascen Idéonteatern vid Brunkebergstorg revs och att Felix Alvo lämnade företagets ledning. Knäppupp AB fortsatte dock sin verksamhet även därefter, men nu inriktat enbart på Povel Ramels egna produktioner.

I begreppets allra snävaste mening syftar Knäppupp på Knäppupp I - Akta huvet, Knäppupp II - Denna sida upp och Knäppupp III - Tillstymmelser (se nedan).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Povel Ramel och Per-Martin Hamberg hade arbetat på Radiotjänsts underhållningsavdelning, där Ramel gjorde nyskapande radioprogram som Jakten på Johan Blöth, Föreningen för Flugighetens Främjande, Fyra kring en flygel och Herr Hålms öden och angantyr, där Brita Borg och Martin Ljung medverkade. När svajmastartisten och underhållningsproducenten Felix Alvo kom med ett förslag om samarbete blev resultatet produktionen Akta huvet på Cirkus i Göteborg 1952, där ensemblen utökades med bland andra Gunwer Bergqvist och Oscar Rundqvist. "Vad som helst utom revy", sade Ramel och gav företeelsen namnet Knäppupp. Alvo och Ramel tog 1953 över Odeonteatern vid Brunkebergstorg i Stockholm, vilken döptes om till Idéonteatern. Därefter följde årliga produktioner som vanligen spelades från hösten på Idéon och i tält[1] Sverige runt sommaren efter, fram till 1968, då teatern revs för att Kulturhuset skulle byggas. Ramel var då mogen för verksamhet i annan form, PoW Show med Wenche Myhre och framträdanden med Sven Olsons trio.

Typiskt för Knäppupp var okonventionella grepp som inspirerats av amerikansk crazy-humor, elastiska spelöppningar, där sömngångare, sotare, polarfarare och läkare skojade med publiken redan vid ingången, tokiga infall som Ramels entré via en spänd vajer från andra sidan cirkuslokalen och ett konstgjort regn i finalen "Följ med mej ut i regnet". Särskild inspiration gav scenversionen (originalet) av filmen Helzapoppin'[2], som Ramel tidigare upplevt på London Palladium[3]. Efter de första åren blev humorn och sketcherna mer konventionella, men många är de sång- och sketchklassiker som härstammar från Ramel och Knäppupp: "Den gamla restaurangtrion", "Naturbarn", "Ester", "Siskorna i björken", "Fat Mammy Brown", "Fingal Olsson" och så vidare Alla 4 (1960) utsåg Povel, Gunwer, Martin, Brita till ett slags kärntrupp medan Dax igen (1962) var en stor och ambitiös jubileumsknäppupp med nya vilda crazy-grepp. De fyra återförenades i Karamellodier på Berns (1972) och i Knäpp igen (1992), som var en jubileumsuppsättning med moderna artister och Wenche plus Brita, Gunwer och Martin som alternerande gästartister.

Knäppupp var väl under några år definitionen av svensk humor och god musikalisk underhållning. Bolaget var en mastodont i svenskt nöjesliv som producerade såväl teater som filmer och grammofonskivor med alla slags artister, inte bara Knäppupps. På Ideon spelades också Karl Gerhard-revyer, operett med Nils Poppe, gästspel av Danmarks revykung Stig Lommer och amerikanska musikaler. Ramel skrev det mesta själv men fick också hjälp av Martin Ljung, Yngve Gamlin, Hasse Ekman, Hasseåtage, Beppe Wolgers och många flera för att hålla tältet och teatern välfylld. Senare underhållningsproducenter som Svenska Ord undvek att binda sig lika hårt till en och samma teater och institutionaliserade turnéformer.

Knäppupptältet, åtminstone delar av det, levde vidare när det hyrdes ut till den socialistiska teaterturnén Tältprojektet som reste runt i Sverige på liknande sätt men med annorlunda avsikter sommaren 1977.[källa behövs]

Knäppupps scenproduktioner[4][redigera | redigera wikitext]

Här nämns endast de produktioner där Povel Ramel medverkade på scen eller var huvudförfattare. För komplett lista över Knäppupp AB:s scenproduktioner, se Knäppupp AB.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

78-varvare[redigera | redigera wikitext]

LP-skivor[redigera | redigera wikitext]

EP-skivor och singlar[5][redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Knäppupp-profiler[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bergman, Hans-Erik (2006-04-30/2009-03-03): "Povel still going strong". St.nu. Läst 6 januari 2012.
  2. ^ Not: IMDb – Helzapoppin'
  3. ^ Svenska nöjen (radioserie av Staffan Schöier och Stefan Wermelin) del 39, SR P1, 7 maj 2008 (repris): med Ramel-intervju
  4. ^ Stig Wallgren: Det är ingen skam att vara pajas bara man vet om det. Mitt liv under en nöjesepok (Sellin 1991), s. 183-187
  5. ^ Svensk mediadatabas

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]