Brita Borg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brita Borg
Brita Borg.jpg
Födelsenamn Brita Kerstin Gunvor Borg
Född 10 juni 1926
Stockholm, Stockholms län
Död 4 maj 2010 (83 år)
Borgholm, Kalmar län
Genre(r) Revy, schlager
År som aktiva 1943–2010
Artistsamarbeten Flickery Flies
Martin Ljung och Brita Borg 1960.

Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Högalids församling i Stockholm, död 4 maj 2010 i Borgholm[1][2], svensk sångerska, skådespelerska och revyartist. Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown (framfört i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångerska, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk Dixieland-visa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på TV). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").[källa behövs]

Släkt[redigera | redigera wikitext]

Borg föddes i Högalids församling på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Karl Georg Borg född 6 mars 1885 i Almby Örebro län (död 12 mars 1970) och hans hustru Ellen Amalia Johansson född 24 oktober 1891 i Örebro (död 25 april 1949).[3][4]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Brita Borg började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson,[5] som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.[källa behövs]

Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson,[källa behövs] och var efter det mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967 [6].. Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Oss Bröder Emellan (1983), Chicago, Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt, Tolvskillingsoperan, fram till Jubilarerna, en konsertturné 2001. Hos Riksteatern gjorde hon sin första rena talroll i pjäsen Sjöhästen 1978, mot Tor Isedal. En annan stor dramatisk roll var titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983. Borg ingick även i ensemblen till Peter Schildts uppmärksammade direktsända uppsättning för TV-teatern 1983 av Göran O Erikssons pjäs "Pariserliv" om ett litet teatersällskap under Pariskommunens dagar. Borg gestaltade Josephine Lamarre samt Parthenis.[källa behövs]

Hon var i sina senare år bosatt i Löttorp, Högby på norra Öland.[källa behövs]

Sångerska[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet var Brita Borg en svensk schlagerdrottning. Med sin mörka, kraftfulla röst, musikaliska säkerhet och omsorgsfulla textning är hon en länk mellan Zarah Leander och Anita Lindblom. Hon gjorde många skivinspelningar, först för Sonora, sedan för Knäppupp, där hennes största skivsuccéer var Fat Mammy Brown (1957) och Trudie (1959), som bägge låg högt på branschtidningen Show Business' försäljningslista. 1959 beslöts det att vilken låt som än vann i Melodifestivalen skulle Brita Borg få åka till Cannes och sjunga den i finalen. Det blev Augustin. 1960 hade hon roligt som Hasse Alfredsons duettpartner i de komiska Oj då kära nån och Märta Melin och Ture Tyrén och med Martin Ljung i Jaså, som även den letade sig upp på försäljningslistorna. Samma år fick hon äran att sjunga duett med Evert Taube i två inspelningar av Invitation till Guatemala och Mary Strand. 1961 gjordes en LP-skiva där hon tolkade Århundradets melodier - bland annat Hässelbysteppen, Min soldat och Sjösala vals.[källa behövs]

Hennes genre var traditionell schlager med den för tiden vanliga dragningen åt det italienska (La strada dell'amore, Ciao ciao Bambina). Hon försökte sig på modernare tongångar i Frankenstein rock 1957 men blev väl så småningom omsprungen av yngre, sexigare men mindre röststarka sångare. Stikkan Anderson och Björn & Benny gav henne en sista hit med låten Ljuva sextital, som låg på Svensktoppen i 20 veckor 1969. Men det är framförallt som revyartist Brita Borg har gjort ett historiskt avtryck i nöjes-Sverige.[källa behövs] 1992 sjöng Brita Borg en nyinspelning av Det var så länge sen med Simons.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Brita Borg var en musikalisk, humoristisk och oerhört populär revyartist under 1950- och 60-talen, men i motsats till andra gamla schlagersångerskor från den tiden, som till exempel trion Ann-Louise Hanson, Towa Carson och Malmkvist gjorde hon aldrig comeback. Inte heller har hon som Zarah Leander och Anita Lindblom fått sina schlagerinspelningar nyutgivna på samlingsalbum och CD. Hennes humor kunde bland annat märkas när Vårat gäng gjorde comeback under 1980-talet och hon presenterade sig som En något överårig tonårsidol, liksom i jubileumsknäppuppen Knäpp igen 1992, då hon sjöng Vi sätter P för primadonnan. Hon var aldrig öppen med sitt privatliv.[källa behövs]

Estradören Mattias Enn har sjungit in ett album med Brita Borgs sånger (2010). Skådespelerskan Gunwer Bergkvist medverkar med minnen om kollegan Brita Borg.[källa behövs]

Sånger i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Fat Mammy Brown
  • Banne mej
  • Ljuva sextital
  • Augustin
  • Livet är ett helvete
  • Du är min tekopp
  • Ulliga krulliga gubbar
  • Tangerine
  • Alla säger att jag ser så ledsen ut (1947)
  • Jag ska ta morfar med mig ut i kväll (1948)
  • Sodom och Gomorra
  • Calypso Italiano (1957)
  • Kärlek livet ut (1957)
  • Sorglösa brunn (duett med Ramel)
  • Ge en fräknig och ful liten flicka en chans
  • Regn, regn, regn (på EP-skivan "Brita i regnet")
  • Gamla stans Patachou (1958)
  • Utsikt från en bro (text av Karl Gerhard om en väntande sjömanshustru)
  • Gotländsk sommarnatt
  • Frysboxcalypso (reklam för Elektro-Helios på EP med Alfredson)
  • Res med mig till Skottland!
  • Ett rent undantag
  • Jan Öivind Swahn (baksidan till Ljuva sextital)
  • Die Borg (från knäppupprevyn Dax igen)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Brita Borg är död”. Aftonbladet. 2010-05-05. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7074743.ab. Läst 2010-05-05. 
  2. ^ SvD.se 5 maj 2010: Brita Borg är död, läst 5 maj 2010
  3. ^ CD:n Sveriges befolkning 1970, Sveriges Släktforskarförbund.
  4. ^ CD:n Begravda i Sverige, 2008, Sveriges Släktforskarförbund.
  5. ^ Privat webbplats, läst 5 maj 2010
  6. ^ Riksteatern.se 7 juni 2001: Ny Riksteaterturné för Brita Borg[död länk], läst 5 maj 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]