Kobe Bryant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kobe Bryant
Kobe Bryant 61 NYK4.jpg
Kobe Bryant 2009
Personlig information
Fullständigt namn Kobe Bean Bryant
Födelsedatum 23 augusti 1978 (36 år)
Födelseort Philadelphia, Pennsylvania
Nationalitet Amerikan
High school Lower Merion
(Ardmore, Pennsylvania)
Längd 1,98 m
Vikt 93 kg
Spelarinformation
Liga NBA
Lag Los Angeles Lakers
Tröjnummer 24
Position Shooting guard
Karriärinformation
Draft 13:e totalt
Draftlag Charlotte Hornets
Draftår 1996
Lag som spelare
1996–  Los Angeles Lakers
Priser och utmärkelser

Kobe Bean Bryant, född 23 augusti 1978 i Philadelphia, Pennsylvania,[1] är en amerikansk basketspelare som spelar för Los Angeles Lakers i NBA.

Bryant är 198 cm lång och väger 93,3 kg. Han har sammantaget vunnit fem NBA-mästerskap, varav tre tillsammans med sin gamla lagkamrat Shaquille O'Neal. 2009 vann han sin första titel utan O'Neal och 2010 sin andra, mot Boston Celtics som hade vunnit mot Bryant och Lakers två år tidigare. Säsongerna 2006 och 2007 vann Bryant poängligan överlägset. Han utsågs till NBA:s mest värdefulla spelare (MVP) 2008. Samma år tog han guld vid olympiska sommarspelen 2008 i Peking.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Bryant är son till den gamla NBA-spelaren Joe "Jelly Bean" Bryant. Han har två systrar, Sharia och Shaya, och växte som barn upp i Italien. Han har även bott i Frankrike med familjen och gick då på International School of Basel i Schweiz. Hans ovanliga förnamn kommer ifrån den japanska kobe-steken som hans föräldrar såg på en restaurangmeny innan han var född.[2] Bryant träffade sin fru Vanessa Bryant i november 1999 och de gifte sig i maj 2001. De har två döttrar tillsammans.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

High school[redigera | redigera wikitext]

Bryant gick på Lower Merion High School i Philadelphia och dominerade high school-basketen totalt. Han tog sitt lag till det första mästerskapsguldet på många år. Bryant hade bra betyg och var redan stjärna i USA, och han var därför självklart högst upp på listan bland alla universitet. Bryant tog dock beslutet att istället för att läsa på universitetet gå direkt in i proffsligan NBA vid 17 års ålder. Han blev den första guarden samt den yngsta spelaren genom tiderna att gå från high school direkt till NBA. Efter att han lyckades enormt bra under sina första år i ligan blev det allt vanligare att spelare tog steget från high school-basketen direkt till NBA.

Genombrott i NBA (1996-1999)[redigera | redigera wikitext]

Under sina första år i ligan blev Bryant ständigt jämförd med Chicago Bulls-legenden Michael Jordan (som fortfarande var aktiv) och han kallades "Den nya Jordan" då han redan som tonåring visade upp en enorm talang. 1998 blev han den yngsta spelaren genom tiderna att spela samt starta i en all star-match (19 år). Lakers lyckades dock aldrig riktigt i slutspelet och det skulle behövas ett tränarbyte för att få ändring på resultaten.

Mästerskapsåren (1999-2002)[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1999/2000 började Phil Jackson som tränare för Lakers. Han hade tidigare lett Chicago Bulls och Michael Jordan till vinst i sex mästerskap. Bryant hade utvecklats till en allt mognare spelare och Shaquille O'Neal dominerade mer än vanligt. O'Neal tilldelades priset MVP efter en bra säsong.

Lakers tog sig till final tack vare storspel av Bryant och O'Neal som hade blivit NBA:s mest fruktade radarpar. Bryant, som var en "highflyer", känd för sina dunkar och giftiga skott, och Shaq som den dominerande centern som var större och starkare än någon annan i hela ligan. O'Neal och Bryant hade stor betydelse i finalserien då Lakers vann enkelt mot Indiana Pacers. O'Neal tilldelades också pris som finalseriens MVP.

Lakers dominerade därefter de två följande säsongerna och vann också enkelt de båda finalerna (2001, 2002). 2002 vann Bryant sin första all star-match MVP efter att blivit utbuad i sin gamla hemstad Philadelphia.

Lakers storhetstid mot sitt slut (2002-2005)[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2002/2003 var en mycket lyckad säsong för Bryant individuellt då han snittade 30,0 poäng per match och spelade samtliga 82 matcher. Säsongen blev dock ett misslyckande för Lakers efter att ha förlorat kvartsfinalen mot San Antonio Spurs, som senare skulle komma att bli mästare.

Inför säsongen 2003/2004 värvade Lakers ytterligare storstjärnor. Dels forwarden Karl Malone och guarden Gary Payton. Lakers drabbades av skador och hamnade på en andraplats i ligan. Lakers tog sig till final där de mötte skrällaget Detroit Pistons. Lakers var storfavoriter i finalen, men Detroit vände och vann finalserien med 4-1 i matcher. Ständiga gräl mellan Bryant och O'Neal präglade också hela slutspelet.

Inför säsongen 2004/2005 bestämde sig Lakers för att satsa på Bryant. Storstjärnan O'Neal lämnade nu klubben. Bryant blev då vid endast 25 års ålder lagkapten och var den enda stjärnan i klubben. Bryant var därmed ledaren i ett mycket ungt lag, som fick det svårt och missade slutspelet. Det var den första och hittills enda säsongen, som Lakers missat slutspelet under Bryants karriär.

Superstjärna (2006-nutid)[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2005/2006 var början på en ny framgångsperiod för Bryant. Bryant vann poängligan i NBA 2006. Han snittade hela 35,4 poäng per match, vilket är det högste snittet sedan säsongen 1986-87 då Michael Jordan snittade drygt 37.

Den 22 januari 2006 gjorde Bryant 81 poäng i en match. Bryant gjorde 55 poäng i andra halvlek och lyfte Lakers till en vinst över Toronto Raptors. Den enda som har gjort mer poäng i en enda match är Wilt Chamberlain, som gjorde 100 poäng i en match mot New York Knicks 1962.

Lakers, som hade det yngsta laget i ligan, hade nu en superstjärna (Bryant) som ledde dem till slutspel. Bryant stod för två stycken så kallade "clutch shots" då han avgjorde matcherna i sista sekunden. Detta räckte dock inte då Lakers slutligen förlorade mot Phoenix Suns i första rundan efter att Lakers tappat ett 3-1-överläge till 3-4 i matcher.

Säsongen 2006/2007 skulle vara en nystart för Bryant, som bytte sitt tröjnummer från 8 till 24. Anledningen var att Bryant skulle börja sin andra del av karriären vid 28 års ålder och valde numret 24. Han valde detta nummer därför att skottklockan är 24 sekunder och han ville visa sin hängivenhet till basketen. Under säsongen drabbades Lakers av en mängd skador och Bryant fick mycket speltid. Han spelade flera fantastiska matcher och utnämndes bl a till Månadens spelare i december, mars och april. Han fick under ett antal bortamatcher höra bortapubliken heja på sig. Något som är oerhört sällsynt i NBA.

Bryant vann sitt andra all star-match MVP-pris i februari. Formen fortsatte och Bryant blev historisk då han som första person, sedan Wilt Chamberlain, gjorde 50 poäng eller mer 4 matcher i rad (65, 50, 60 och 50 poäng). När slutspelet väntade var han dock slutkörd efter mycket speltid och nästan 82 matchers spelande. Lakers förlorade ännu en gång mot Phoenix Suns i första rundan.

Inför säsongen 2007/2008 berättade Bryant i media att han ville lämna Lakers och var frustrerad över sin situation. När säsongen började fanns dock Bryant med i truppen och Lakers började vinna matcher tack vara Bryant och den unge centern Andrew Bynum, som storspelade match efter match.

Den 23 december 2007 blev Bryant den yngsta spelaren genom tiderna att nå 20 000 poäng (29 år och 122 dagar) när Lakers slog New York Knicks i Madison Square Garden. Under matchen gjorde Bryant 39 poäng. I omröstningen till All-star matchen, så Bryant fick flest röster av alla guards i ligan. På grund av ett skadat finger uppgick speltiden i matchen dock endast till två minuter.

Senare under våren genomförde Lakers ett byte som gjorde att Lakers fick den spanska stjärnan Pau Gasol. Bytet blev en succé och Lakers vann senare ligan i väst med ett resultat på 57 vinster och 26 förluster.

Innan matchen mellan Lakers och Utah Jazz i kvartsfinalen i slutspelet tilldelades Bryant priset som NBA:s MVP för säsongen 2007/2008.

I första rundan vann Lakers med 4-0 i matcher mot Denver Nuggets. I andra rundan vann Lakers med 4-2 i matcher mot Utah Jazz. I tredje rundan vann Lakers mot San Antonio Spurs (de regerande mästarna) med 4-1 i matcher. Efter att de hade tagit sig hela vägen till finalen förlorade Lakers mot Boston Celtics med Paul Pierce i täten med 2-4 i matcher. Pierce vann också priset som finalseriens MVP.

Året efter tog Lakers och Bryant hem NBA-titeln, för första gången sedan Shaquille O'Neal lämnade laget. Bryant blev utnämnd till finalseriens MVP. Hans gamla lagkamrat Shaquille O'Neal gratulerade Bryant på Twitter.

Säsongen 2009/2010 köpte Lakers till sig Ron Artest, som är känd som en defensiv expert och en bra trepoängsskytt. Bryant ledde laget utan Pau Gasol till 10 vinster och 3 förluster. Den 10 december fick han åter en skada i fingret. I slutspelet besegrade Lakers den unga supertalangen Kevin Durants Oklahoma City Thunder i en 4-2-serie, sedan tog de emot Utah Jazz som besegrades i 4 raka matcher. Därefter vann man Conference Finals över Phoenix Suns. I finalen mötte de ärkerivalen Boston Celtics, nu ledda av den unge pointguarden Rajon Rondo och "The Big Three" (Ray Allen, Kevin Garnett och Paul Pierce). Det stod 3-2 till Celtics efter 5 matcher. Men de sista matcherna spelades på Lakers hemmaplan, Staples Center. De vände serien genom att vinna de två sista matcherna, vilket gav Bryant sin femte NBA-titel. Bryant blev också utsedd till finalseriens MVP för andra gången, trots att han missade 18 av 24 skott i sista matchen.

Säsongen 2010/2011 blev den sista med Phil Jackson som tränare. Bryant blev MVP i all-star matchen, efter att ha gjort 37 poäng, det tredje högsta resultatet efter Wilt Chamberlain (42) och Michael Jordan (40). Lakers tog sig till slutspel, där de besegrade New Orleans Hornets i första omgången. Bryant och Gasol grälade dock öppet och i andra omgången förlorade Lakers med 4-0 mot blivande mästarna, Dallas Mavericks.

Den av lock-out förkortade säsongen 2011/2012 började med att Bryant spelade flera matcher där han visade upp en snabbhet och poänggörande förmåga, som gjorde att han blev Månadens spelare för december. Länge ledde han skytteligan, men till sist blev han tvåa efter Kevin Durant. Kobe vilade dock sista matchen, men kunde ha vunnit skytteligan om han spelat och gjort 36 poäng eller mer. Lakers slutade på tredje plats i Western Conference. I första omgången vann de 4-3 mot Denver Nuggets, efter att ha tappat en 3-1 ledning. I andra omgången förlorade Lakers mot Oklahoma City Thunder (OKC), med 4-1 i matcher. Kobe snittade 30,0 poäng per match under dessa 12 matcher. I matchen mot OKC den 18 maj, så satte Bryant 18 straffar av 18 möjliga. Det är ett personligt rekord.

Olympiska spelen[redigera | redigera wikitext]

Bryant tog guld vid olympiska sommarspelen 2008 i Peking. Detta var USA:s 13:e basketguld i olympiska sommarspelen.

Han tog även guld med USA under sommar-OS 2012 i London.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Kobe Bryant
Basket, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Peking 2008 Basket
Guld London 2012 Basket
  • NBA-mästare (2000, 2001, 2002, 2009, 2010)
  • NBA:s MVP (2008)
  • NBA Finals MVP (2009, 2010)
  • NBA:s all star-match (1998, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011)
  • NBA:s all star-match MVP (2002, 2007, 2009, 2011)
  • NBA:s poängligavinnare (2006, 2007)
  • NBA:s Slam Dunk-vinnare (1997)
  • Årets high school-spelare (1996)
  • OS-guld (2008, 2012)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pachter, Thomas S. (2007). ”Biografi om Kobe Bryant” (på engelska). Pennsylvania Center for a Book. http://www.pabook.libraries.psu.edu/palitmap/bios/Bryant__Kobe.html. Läst 5 augusti 2008. 
  2. ^ ”Kobe Bryant Bio Page” (på engelska). National Basketball Association. http://www.nba.com/playerfile/kobe_bryant/bio.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]