Koldioxidavskiljning
Koldioxidavskiljning (på engelska Carbon capture and storage, CCS) är en metod för att samla upp koldioxien från de rökgaser som släpps ut av fabriker och kraftverk och lagra koldioxiden under jord eller i havet. På det sättet minskar koldioxidutsläppen till atmosfären, som är en viktig orsak till växthuseffekten.
Innehåll |
[redigera] Tekniken
För avskiljning har användbar teknik funnits länge, men tekniken för lagring befinner sig ännu på försöksstadiet. Vid avskiljningen kan rökgaserna till exempel tvättas med ammoniak, varvid ammoniumkarbonat bildas, som sedan under upphettning delas upp i ammoniak, koldioxid och vattenånga. Ammoniaken kan sedan återanvändas. Under högt tryck bildas sedan flytande koldioxid. På 1000 m djup under marknivån och därunder håller sig koldioxiden flytande på grund av det höga tryck som råder på dessa djup och kan därmed lagras, även om en viss avdunstning till atmosfären är sannolik om berget inte är sprickfritt.
Det är en stor utmaning som forskarna och konstruktörerna står inför för att få ett fungerande och ekonomiskt försvarbart system för koldioxidavskiljning och lagring, bland annat eftersom för varje ton kol som förbränns bildas 3,7 ton koldioxid. Såväl själva avskiljningen som lagringen och transporterna till lagren är dessutom energikrävande och motverkar i viss mån syftet med koldioxidavskiljningen.
[redigera] Anläggningar
Redan idag finns flera försöksanläggningar runt om i världen och tekniken med att pumpa ner koldioxid har använts inom petroleumindustrin sedan 1970-talet. Då främst för att skapa ett högre tryck i olje- och gaskällorna och därmed lättare få upp oljan och gasen.
[redigera] Vattenfall
Vattenfall beslutade år 2005 att bygga en försöksanläggning för CCS i Tyskland, tillsammans med ett mindre kolkraftverk på 30 MW, nära Vattenfall-ägda kolkraftverket Schwarze Pumpe på 1600 MW. [1]Anläggningen invigdes den 9 september 2008. [2] Målet är att kunna ha en kommersiellt gångbar CCS-lösning för stora kraftverk klar till 2015 – 2020.
[redigera] StatoilHydro
Sedan 1996 har StatoilHydro använt sig av koldioxidavskiljning vid Sleipnerfyndigheten vid Utsira i Nordsjön. Där separeras 2800 ton koldioxid varje dag från naturgasen och pumpas sedan ner i sandstensformationen. [3]
