Internationella energirådet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Internationella energirådet, engelska International Energy Agency, oftast förkortat till IEA, grundades 1974 efter en större oljekris året innan. Organisationen är ett fristående organ inom OECD och huvudmålen är att minska samhällets beroende på olja. IEA fungerar som politisk rådgivare till sina medlemsstater, men arbetar idag även mot länder utanför OECD:s krets, som Kina, Indien och Ryssland, vilka ses som strategiskt viktiga samarbetspartners i energifrågor.

Energirådets mandat har utvidgats från satsning på försörjningstrygghet och beredskapslagring av olja till att inrikta sig på aktuella frågor för en sund energipolitik: Energisäkerhet, ekonomisk utveckling och miljöskydd. [1] Den senare har svängt från tonvikt på rena bränslen och reningsteknik till fokus på att begränsa klimatförändringarna. [2] IEA har en bred roll i att främja och utveckla alternativa energikällor (inbegripet förnybar energi), rationell energipolitik, och multinationellt energitekniksamarbete. IEA:s medlemsländer är skyldiga att upprätthålla totala oljelagersnivåer som motsvarar minst 90 dagar av föregående års nettoimport. I slutet av juli 2009 hade IEA:s medlemsländer ett sammantaget lager på nästan 4,3 miljarder fat (680 miljoner m3) olja. Vid en ny oljekris skall organisationen fördela olja mellan de olika medlemsländerna.

IEA bedriver sin verksamhet vid ett sekretariat i Paris, men framför allt inom fler än 40 Tekniksamarbeten (Implementing agreements), där deltagandet är frivilligt. Sverige, som är medlem sedan grundandet, är mycket aktiva i IEA-samarbetet och deltar i 24 av totalt 41 Tekniksamarbeten.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

IEA bildades för att möta industriländernas behov energi organisation i spåren av 1973-1974 årsoljekris. Trots att OECD har strukturer för att hantera energifrågor inom sitt Råd, Exekutivkommittén, Oljekommittén och Energi kommittén, kunde det inte svara effektivt på krisen.

Efter några förberedande initiativ tillkännagav ministrarna i tretton viktigaste oljekonsumerande länder vid Washington Energy Conference den 11-13 februari 1974 "behovet av ett omfattande åtgärdsprogram för att hantera alla aspekter av världens energiläge genom samarbetsåtgärder. I denna strävan ska de bygga på arbetet i OECD”.[4] Vid skapandet av en ny energi organisation beslutades att utnyttja ramen för OECD, eftersom det hade erfarenheter av att hantera olja och andra energifrågor, hade expertis i ekonomisk analys och statistik, hade etablerad personal, fysiska resurser, rättslig status och privilegier och var industriländernas huvudorganisation, dock som en självständig del där alla inte behövde delta unisont.[5]

Medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Chefer[redigera | redigera wikitext]

Den 11 mars 2011, blev den tidigare nederländska ministern för ekonomiska frågor, Maria van der Hoeven, utsedd till verkställande direktör. [6][7] Den 1 september 2011, efterträdde hon företrädaren Tanaka.[8] Vice verkställande direktör är Richard Jones.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”IEA Energy Scenarios: Change We Have to Believe In”. Allianz Knowledge. 2008-06-23. http://knowledge.allianz.com/en/globalissues/climate_change/climate_solutions/iea_gielen_climate_energy_technology_perspectives.html. Läst 9 september 2009. 
  2. ^ ”Environment”. OECD/IEA. http://www.iea.org/Textbase/subjectqueries/keyresult.asp?KEYWORD_ID=4139. Läst 9 september 2009. 
  3. ^ Tekniksamarbete genom IEA, Energimyndigheten och IEA.
  4. ^ Scott (1994), sid.43–45
  5. ^ Scott (1994), sid.41-42
  6. ^ International Energy Agency (2011-03-11). ”Former Dutch Minister Maria van der Hoeven Named Next Executive Director of the IEA to Start in September 2011”. Pressmeddelande. Läst 11 november 2011.
  7. ^ New head for the IEA”. Upstream Online (NHST Media Group). 2011-03-11. http://www.upstreamonline.com/live/article248313.ece. Läst 11 november 2011. 
  8. ^ IEA Names Dutch Ex-minister Van Der Hoeven As Executive Director”. The Wall Street Journal (Dow Jones & Company, Inc.). 2011-09-01. http://online.wsj.com/article/BT-CO-20110901-703095.html. Läst 11 november 2011.