Biobränsle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kraftvärmeanläggning i Skellefteå, som drivs på biobränslen. Genom att anläggningen byggts ihop med en fabrik som gör pellets (ett komprimerat biobränsle) kan värme levereras under en längre tid på året, eftersom den behövs för torkning av pelletsen.
Biogasanläggning i Skellefteå, som rötar matavfall samt tillvaratar den rågas som bildas i det intilliggande reningsverket.

Biobränslen är förnybara bränslen som är producerade av levande organismer (biomassa). Normalt syftar termen biobränsle på bränslen som inte orsakar något nettotillskott av koldioxid till atmosfären, eftersom den mängd koldioxid som bildas vid förbränning är en del av kolcykeln.[1] Detta betyder att koldioxidutsläppen inom en överskådlig tid balanseras av tillväxt i naturen och därför inte bidrar till den globala uppvärmningen, till skillnad från de fossila bränslena som har varit utanför det naturliga kretsloppet i miljontals år.

Termen bioenergi omfattar all användning av biomassa som energikälla. Växter som odlas för att användas som biobränsle kallas gemensamt för energigrödor.

Olika bränslen och deras användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Biobränslen används för el- och värmeproduktion samt som biodrivmedel. Exempel på vanliga källor för biobränslen är ved, svartlut och avfall

Trädbränslen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Trädbränsle

Trädbränslen kommer från träråvara och kan till exempel vara ved, avverkningsrester (bland annat grenar, toppar, stubbar och bark) eller energiskog. Blandningen av kemikalier och utlöst organiskt material som uppstår vid kemiska pappersmassabruk, ofta kallad returlut, avlut eller oftast svartlut, är också ett mycket vanligt biobränsle. I länder med en utvecklad massa- och pappersindustri, såsom Sverige, Finland och Kanada, står denna för en stor del av användningen. Luten förbränns vid fabriken och är en viktig källa för både värme och elektricitet. Även känt som Metanol

Stråbränslen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stråbränsle

Avfall[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Avfall

Avfall kan vara såväl industriellt som hushållsavfall. Hushållsavfall räknas ibland inte till biobränslena eftersom det delvis består av fossila komponenter, främst plast. Även slam från avloppsreningsverk kan användas som biobränsle.

Torv[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Torv

Oenighet råder kring om torv ska räknas som ett biobränsle eller som fossilt bränsle, ofta benämns det som halvfossilt. Torvmossar har ofta större tillväxt än mängden torv som utvinns, men denna tillväxt anses ofta vara ett naturligt sätt för naturen att lagra koldioxid.

Förädlade bränslen[redigera | redigera wikitext]

Biobränslen har traditionellt ofta använts i relativt oförädlad form, till exempel som brännved, men för att få ner volymen vid transport och för att få en mer användarvänlig vara, brukar den numera ofta förädlas till fasta, flytande eller gasformiga bränslen. Biogas tillverkas ofta från organiskt material som gödsel, avföring, avloppsslam, hushållsavfall och växter. Etanol tillverkas från bland annat spannmål, sockerrör och restprodukter från skogen. Biodiesel tillverkas i Sverige framför allt av rapsolja, globalt är palmolja en viktig råvara. Skogsavfall, svartlut med mera kan genom förgasning omvandlas till syntesgas. Sedan kan syntetiska drivmedel framställas ur syntesgasen. Då blir dessa drivmedel biobaserade drivmedel. Exempel är BTL, DME, metanol och etanol. Se även biodrivmedel.

Miljöpåverkan[redigera | redigera wikitext]

Energiutvinning från fossila bränslen orsakar ofta stora utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid, som med största sannolikhet bidrar till den globala uppvärmningen genom växthuseffekten. Det anses därför vara viktigt att utveckla och använda bränslen med låga nettoutsläpp av koldioxid. Vid förbränning av biomassan frigörs den koldioxid och energi som växten tidigare tagit upp för att växa. Den mängd koldioxid som bildas vid förbränningen är precis samma mängd som växten tagit upp under sin tillväxt, och så länge återväxten är lika hög som uttaget kommer alltså inte koldioxidhalten i atmosfären att öka. Koldioxidutsläpp kan dock uppstå i andra skeden av tillverkningsprocessen, såsom hantering och transporter.[2].

När trädbränsle i form av avverkningsrester (grenar, toppar, stubbar) tas ut minskar mängden ved som kan utnyttjas av vedlevande organismer. Hur mycket man kan ta ut innan det blir problem för arter vet man inte, men förmodligen är insekter som föredrar solbelyst ved mest i rikszonen [3][4]. Avverkningsrester av lövträd är rikare på rödlistade arter och därför bör man vara försiktigare med att ta ut trädbränsle av dem. Speciellt för ädellöv kan dessutom lagringshögarna utgöra en risk för insekter eftersom det fungerar som en ekologisk fälla då honor lockas att lägga ägg i det virke som strax efter eldas upp i värmeverk [4].

Tiden mellan att biomassan förbränns och förnyas varierar mellan olika biobränslen. För träd är tiden mycket längre än till exempel för halm.[5] Det kan därför finnas en klimatpåverkan från den tid då det finns extra koldioxid i atmosfären p.g.a. att växterna inte hunnit ta upp koldioxiden som bildades vid förbränningen. En sammanställning av olika livscykelanalyser presenteras av Weisser 2006[6]. Koldioxidutsläppen för bioenergi uppskattas till 40-100 g CO2/kWh (gram koldioxid per kilowattimme). Som en jämförelse uppskattades utsläppen för kolkraft till 800-1 300 g CO2/kWh och för vind- och kärnkraft till ungefär 10 g CO2/kWh.

Genom att lagra koldioxid från biobränslen (BECCS) kan minusutsläpp av koldioxid uppstå, vilket innebär ett nettoutflöde av koldioxid ur atmosfären.[7] [8] Enligt OECD är BECCS-tekniken en avgörande teknik för att kunna nå 2-gradersmålet i det globala klimatarbetet.[9]

Biobränslen har också ett lågt innehåll av svavel, vilket leder till låga svaveldioxidutsläpp.[1]

Användning efter land i EU[redigera | redigera wikitext]

Följande tabell visar användningen av flytande biobränsle för transporter enligt land.

Biodrivmedel[10][11]
Bruk 2005 (GWh) Bruk 2006 (GWh) Bruk 2007 (GWh)
No Land Totalt Totalt Biodiesel Bioetanol Totalt Biodiesel Bioetanol
1  Tyskland 21703 40417 29447 3544 46552 34395 3408
2  Frankrike 4874 8574 6855 1719 16680 13506 3174
3  Österrike 920 3878 3878 0 4524 4270 254
4  Spanien 1583 1961 629 1332 4341 3031 1310
5  Storbritannien 793 2097 1533 563 4055 3148 907
6  Sverige 1938 2587 523 1894 3272 1158 2113
7  Portugal 2 818 818 0 1847 1847 0
8  Italien 2 059 1732 1732 0 1621 1 621 0
9  Bulgarien 96 96 0 1308 539 769
10  Polen 481 1 102 491 611 1171 180 991
11  Belgien 0 10 10 0 1061 1061 0
12  Grekland 32 540 540 0 940 940 0
13  Litauen 97 226 162 64 612 477 135
14  Luxemburg 7 6 6 0 407 397 10
15  Tjeckien 33 226 213 13 382 380 2
16  Slovenien 58 50 48 2 160 151 9
17  Slovakien 110 153 149 4 154 n.a. 154
18  Ungern 28 139 4 136 107 0 107
19  Nederländerna 0 371 172 179 101 n.a. 101
20  Irland 9 36 8 13 97 27 54
21  Danmark 0 42 0 42 70 0 70
22  Lettland 34 29 17 12 20 0 20
23  Finland 0 10 0 10 n.a. n.a. n.a.
24  Rumänien - 32 32 0 n.a. n.a. n.a.
25  Malta 8 10 10 0 n.a. n.a. n.a.
26  Estland 0 7 7 0 n.a. n.a. n.a.
27  Cypern 0 0 0 0 n.a. n.a. n.a.
27 EU 34796 65148 47380 10138 89482 67154 13563
n.a. = not available

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den totala tillförseln av biobränslen i Sverige ökade från 120 till 141 TWh mellan åren 2008 och 2010, varav 14 TWh mellan 2009 och 2010. Det är den snabbaste ökningen av bioenergianvändningen som registrerats hittills. Det avslöjas i en prognos från Energimyndigheten som citeras av Svenska Bioenergiföreningen.[12] Ökningen har skett inom alla sektorer, uppvärmning, industri, elproduktion och transporter. Att ökningen var särskilt stor mellan 2009-2010 har samband med väderleken – 2010 var det kallaste året under den senaste tioårsperioden.

Följande tabell visar utvecklingen av användandet av biobränlsen för transporter i Sverige.

Användning av förnybara drivmedel (TWh)[13][14]
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Etanol 0,16 0,25 0,45 0,88 1,54 1,68 1,89
Biogas 0,05 0,06 0,09 0,11 0,13 0,16 0,23
FAME 0,06 0,03 0,04 0,05 0,09 0,10 0,60
Totalt 0,27 0,34 0,58 1,04 1,76 1,94 2,72

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ayhan Demirbas: Biofuels sources, biofuel policy, biofuel economy and global biofuel projections. Energy Conversion and Management 49 (2008) 2106–2116.
  2. ^ Sjaak van Loo och Jaap Koppejan: Hanbook of Biomass Combustion and Co-Firing, sid 218. Twente University Press, Enschede, 2002. ISBN 9036517737
  3. ^ Jonsell, M., Berglund, H., Caruso, A., Rudolphi, J., Svensson, M., Taylor, A., Taylor, AFS., Thor, G., & Victorsson, J. 2013. Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfald. – Fakta skog 7, SLU, Umeå.
  4. ^ [a b] Jonsell, M. & Hedin, J. 2010. GROT-uttag och artmångfald - hur bör man ta hänsyn till vedskalbaggar? – Fakta skog, SLU. Nr 7, 2009.
  5. ^ Kristina Holmgren, Erik Eriksson, Olle Olsson, Mats Olsson, Bengt Hillring och Matti Parikka: Biofuels and climate neutrality – system analysis of production and utilisation. Elforsk rapport 07:35, juni 2007
  6. ^ Daniel Weisser: A guide to life-cycle greenhouse gas (GHG) emissions from electric supply technologies. Energy 32 (2007) 1543–1559
  7. ^ Karlsson, H., Byström, L., Wiklund, J. (2010). ”BECCS som klimatåtgärd - En rapport om koldioxidlagring från biomassa i ett svensk-norskt perspektiv” (PDF). Biorecro. http://biorecro.se/BECCS_Rapport_100922_Biorecro.pdf. 
  8. ^ ”Sverige kan bli bäst på minusutsläpp”. Sveriges Television. 2010. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=108068&a=2169072. 
  9. ^ ”OECD Environmental Outlook to 2050, Climate Change Chapter, pre-release version”. OECD. 2011. http://www.oecd.org/dataoecd/32/53/49082173.pdf. Läst 16 januari 2012. 
  10. ^ Biofuels barometer 2007 - EurObserv’ER Systèmes solaires Le journal des énergies renouvelables n° 179, s. 63-75, 5/2007
  11. ^ Biofuels barometer 2008 - EurObserv’ER Systèmes solaires Le journal des énergies renouvelables n° 185, p. 49-66, 6/2008
  12. ^ Rekordökning för bioenergin, Svebio (augusti 2011).
  13. ^ Energy in Sweden, Facts and figures 2006 ET2006_44.pdf
  14. ^ Energiläget i siffror, Energy in Sweden, Facts and figures 2007 taulukko 25 ET2007_50.pdf

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]