Korgvide

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Korgvide
Cleaned-Illustration Salix viminalis.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Malpigiaordningen
Malpighiales
Familj Videväxter
Salicaceae
Släkte Videsläktet
Salix
Art Korgvide
S. viminalis
Vetenskapligt namn
§ Salix viminalis
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Korgvide eller korgpil (Salix viminalis). Även kallad vanlig korgvide.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Korgvide har jämnbreda lansettlika blad som kan bli tio gånger längre än de är breda, men är som regel åtminstone fem gånger längre än breda. Bladets undersida är silkeshårig och trädet har små blomställningar. Arten är inplanterad (hittades första gången 1744) och finns nu förvildad upp till Dalälven och i södra Norge. Den tillväxer snabbt. Årsskotten kan bli 1 till 2 meter långa och är genom sin jämnhet, mjukhet och seghet lämpliga som korgflätningsmaterial. Artnamnet viminalis kommer också ur den latinska betydelsen: lämplig till flätning. Korgvide är en dioik art och blommorna sitter i hängen. På grund av den tidiga blomningen utgör korgvide en viktig resurs för bin.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Korgvide odlades förr i Skåne och norra Tyskland och användes till korgflätning, skyddshäckar på åkerkanter och som bränsle. Nu, (2004), är den inte ovanlig som energigröda. Korgvide planteras också som prydnadsväxt i häckar och gärna nära stränder.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Vetenskapliga[redigera | redigera wikitext]

  • Salix longifolia Lam
  • Salix undulata L

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Gulvide Skåne, Svenskfinland [2]

Hybrid[redigera | redigera wikitext]

Salix × mollisima Elwerd, fyrisvide

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Reddersen J. (2001). ”SRC-willow (Salix viminalis) as a resource for flower-visiting insects”. Biomass and Bioenergy "20" (3): sid. 171–179. 
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 221 [1], Gleerups, Lund 1832–1837, faksimilutgåva]] Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]