Kurravaara
| Kurravaara | |
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Kiruna kommun |
| Församling | Jukkasjärvi församling |
| Koordinater | |
| Area | 15 hektar |
| Folkmängd | 57 (2005) |
| Befolkningstäthet | 3,8 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
  Kurravaaras läge i Norrbottens län
|
|
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 31 maj 2008) | |
Kurravaara är en småort i Kiruna kommun, cirka 12 km nordost om centralorten vid Torneälvens strand. Orten kännetecknas, trots sitt ringa invånarantal, av stora fritidshusområden som ger byn en vid utbredning längs älvdalen. Trakterna runt Kurravaara är också kända för sin geologi och sina mineraltillgångar.
Genom det geografiska läget blev byn tidigt en knutpunkt för handelsleder som gick från öst till väst. I Kurravaara möttes tre leder; i norr från norska kusten över Vuolussjöarna, den mellanliggande handelsleden som gick utefter Torne älv och den sydliga handelsleden som gick längs med Rautasälven. Rent naturligt skulle Kurravaara blivit kunglig marknadsplats, men tillståndet gick istället till Jukkasjärvi år 1605. Kungen (Karl IX) var intresserad av att kräva in skatt för statens räkning och kyrkan var intresserad av att ”lapparna” skulle bli kristna och lämna sin hedniska tro.
Industrialiseringen av området skedde långt tidigare än industrialiseringen av övriga Sverige. I trakterna kring bygden finns det spår av gruvbrytning. Man bröt efter koppar som också hittats i Sjangeli, Raggisvaara och Gruvivaara. Kopparfynden ledde till att ett kopparverk stod klart år 1700 vid Vuolusjokis utlopp i Torneälven. Kopparmalmen var uppenbarligent av hög kvalitet eftersom slaggen som finns kvar innehåller knappt någon koppar alls.
Förutom masugnsruiner och slagghögar är en av byggnaderna vid Jukkasjärvi hembygdsgård det enda kvarvarande minnet av smältverksepoken vid Vuolusjoki. Det mesta skingrades vid en auktion i mitten av 1800-talet. Kvar blev en kvarn som brukades ytterligare ett antal år. Av den återstår bara ett par kvarnstenar som finns att beskåda vid Vuolusbäcken. Ryktet säger att det någonstans i Vuolussjöarna ligger ytterligare två kvarnstenar.
[redigera] Noter
- ^ Statistik från SCB: Småorter; arealer, befolkning 2005
Ove Larssons förord till Åke Barcks bok KURRAVAARA genom 300 år.
[redigera] Externa länkar
Kurravaara Hembygdsförenings webbplats
Denna Norrbottens län-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
|
|||||||||||||
