Långstjärtad rosenfink
| Långstjärtad rosenfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane i vinterdräkt, fotograferad i februari. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Uragus Keyserling & J. H. Blasius, 1840 |
| Art | Långstjärtad rosenfink U. sibiricus Pallas, 1773 |
| Vetenskapligt namn | |
| § Uragus sibiricus | |
| Underarter | |
| |
Långstjärtad rosenfink (Uragus sibiricus) är en östasiatisk fink.
Utbredning och systematik
Idag placeras långstjärtad rosenfink i det egna släktet Uragus men det finns förslag att vissa andra arter av rosenfinkar kanske borde placeras i släktet.
Den häckar i södra Sibirien, norra Kina, södra Sakhalin, Hokkaido, södra Kurilerna och i Nordkorea. Den förekommer året runt i ett område i södra Sibirien, från Kazakhstan till sydöstra Ryssland, medan övriga popualtioner är flyttfåglar.
Fem populationer brukar ges underartsstatus:
- Uragus sibiricus sibiricus - häckar i södra Sibirien till norra Mongoliet och norra Manchuriet. Övervintrar så långt söderut som Turkestan.
- Uragus sibiricus ussuriensis - häckar från centrala Manchuriet till Nordkorea. Övervintrar så långt söderut som nordöstra Kina och Sydkorea.
- Uragus sibiricus sanguinolentus - häckar Sakhalin, Hokkaido och södra Kurilerna. Övervintrar så långt söderut som södra Japan.
- Uragus sibiricus lepidus - häckar i västra Kina, i sydöstra Gansu och södra Shaanxi.
- Uragus sibiricus henrici - häckar i bergsområdena i västra Kina, från sydöstra Tibet till västra Sichuan och norra Yunnan.
Den observeras sällsynt i Europa, men precis som med många andra asiatiska rosenfinkar så förekommer den inom burfågelhandeln och flera observationer bedöms därför som sannolika förrymda exemplar.
Utseende
Den mäter 13-18 cm, har en ganska liten kropp och lång stjärt. Näbben är liten och ljust gulgrå, och benen mörkt rosafärgade. Ovansidan av vingen och stjärten är till största delen svarta med två tydliga vita vingband. Stjärtens ytterfan har vita yttre kanter. Den adulta hanen är rosaröd med mörkstreckad mantel som blir brunare om vintern. Hjässan är sommartid vitaktig och på vintern grå. Den adulta honan är ljust gulbrun med samma ving- och stjärteckning som hanen.
Ekologi
Dess naturliga biotop är tempererad öppen skogsmark, subtropisk eller tropisk fuktig buskmark, tempererad gräsmark och i jordbruksbygd med buskar och träd.
Status och hot
Arten har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden uppskattas vara stabil. Trots att populationsstorleken inte uppskattats så bedöms arten som livskraftig (LC) av IUCN.
Källor
- Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:470-471, ISBN 978-0-7136-7040-0
- ^ BirdLife International 2012 Uragus sibiricus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.