Sichuan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sichuan
kinesiska : 四川省?
pinyin: Sìchuān Shěng
Sichuanuniversitetet i Chengdu.Sichuanuniversitetet i Chengdu.
Förkortning: 川/蜀   (pinyin: chuān/shǔ)
Typ av område: Provins
Huvudstad: Chengdu
30°39′49″N 104°04′00″Ö / 30.66361°N 104.06667°Ö / 30.66361; 104.06667
Yta: 487 630 km2
5:e störst i Kina
Folkmängd:* 80 418 200 (2010)
4:e folkrikast i Kina
Befolknings-
täthet:
165 inv./km2
BNP:* 21 182 ¥/inv. (2011)
25:e högst i Kina
Större kinesiska nationaliteter:
Provins-
guvernör
:
Wei Hong
Parti-
sekreterare
:
Wang Dongming
Officiell webbplats
Sichuans läge i Kina.
Sichuans läge i Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-51.aspx
Källa för BNP: http://thechinaperspective.com/topics/province/sichuan/

Sichuan , även romaniserat Szechwan, är en provins i Kina. Den har en yta på 487 630 km² och totalt 80 418 200 invånare (2010). Provinshuvudstad är Chengdu.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Sichuan är på alla sidor omgivet av berg. Centrum utgörs av det fruktbara, tättbefolkade Röda bäckenet, ett tektoniskt sänkningsfält, vars jordmån består av förvittrade röda sandstenar och skiffrar från kritperioden. Det är ett backlandskap, genomflutet av floder, som skurit sig djupt ned och ha stritt lopp. De viktigaste är Yangtzefloden med de fyra bifloderna Minfloden, Lu, Jialingfloden och Wu. Under sommarregnen stiger vattenståndet i Yangtze med ända upp till 22 m och floden är då segelbar till Chongqing. Huvudmassan av befolkningen utgöres av hankineser, vilka genom en intensiv terrassering av jorden hra uppodlat 40% av arealen. Jordbruksprodukterna är ris, vete, hirs, majs, raps, socker, sötpotatis, tobak och te. Dessutom produceras siden och stenkolstjära. Bergsbruket lämnar kol, järn, guld och koppar. I bergstrakterna kring Röda bäckenet lever en del etniska minoriteter, bland annat miao, yi och tibetaner.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sichuan har på grund av sitt avskilda läge på gränsen till den tibetanska högplatån ofta varit den provins som sist införlivats med en ny regim och ofta varit centrum för rivaliserande dynastiska projekt.

Kejsartidens historia[redigera | redigera wikitext]

Sichuans tidigaste historia är höljd i dunkel, men området blev en del av det kinesiska imperiet när Qindynastin underjuvade de här belägna kungadömena Ba och Shu under 200-talet f.Kr. Efter Handynastins fall upprättade en tronpretendent till Han-dynastin år 221 en lokalt kungadöme som är känt som Shu Han.

Under Tangdynastin stod Sichuan under starkt tibetanskt inflytande och blev inte fullständig införlivad med Kina förrän under den följande Songdynastin.

När Mingdynastin förföll i under 1600-talet erövrades Sichuan av en rebellhövding Zhang Xianzhong (1606–1646) som kom från Yan'an i Shaanxi-provinsen och hade öknamnet "Gula tigern". Han ledde sina styrkor från Shaanxi till Sichuan, där han utropade sig själv till kejsaren av Daxi-dynastin (大西王朝). På grund av lokalt motstånd anställde han massakrer på lokalbefolkningen och manchuernas erövring av provinsen ledde också till ett drastiskt fall i befolkningen. Efter det att Qingdynastin konsoliderat sin ställning uppmuntrade myndigheterna invandring från Hubei-provinsen för att återbefolka Sichuan.

På grund av sitt utsatta läge på gränsen till Tibet var Sichuan den enda provins som lydde under en generalguvernör och för att kunna finansiera de lokala militära utgifterna begränsade centralmakten sitt skatteuttag.[1] Under 1720-talet införlivades delar av den tibetanska kham-provinsen med Sichuan.

Det moderna Sichuan[redigera | redigera wikitext]

I slutet av Qingdynastin stod Sichuan i centrum för det lokala motståndet mot dynastin, då de lokala eliterna motsatte sig en förstatligande av de järnvägar som byggts med lokala medel. När trupper som omgrupperats till Wuchang för att undertrycka motståndet i Sichuan istället begick myteri den 10 oktober 1911 utbröt Xinhairevolutionen som störtade dynastin och etablerade Republiken Kina 1912.

Under den republikanska eran sönderföll den politiska kontrollen av Sichuan mellan olika krigsherrar. Det var inte förrän Chiang Kai-shek flyttade Kinas huvudstad till Chongqing, som då tillhörde provinsen, som Sichuan kom under Kuomintang-regeringens inflytande. 1939 avskildes de tibetanska delarna av Sichuan för att bilda Sikang-provinsen.

Under det kinesiska inbördeskriget 1946-49 var Sichuan en av Kuomintangs starkaste fästen och Chiang Kai-shek lämnade Kina sista gången när han flög från Chengdus flygplats i december 1949. Inte förrän 1950 lyckades Folkets befrielsearmé införliva hela provinsen med den nygrundade Folkrepubliken Kina och det var härifrån som Befrielsearmén inledde sina operationer för att införliva Tibet med Kina, vilket skedde 1951. 1955 upplöstes Sikang-provinsen och förenades med Sichuan.

Sichuan-provinsen drabbades hårt av de politiska kampanjer som fördes under Folkrepublikens år. På grund av partisekreteraren Li Jingquans hårdföra politik var Sichuan en av de provinser där flest invånare svalt ihjäl under det Stora språnget (1958-62) och mellan 8 och 12,5 miljoner beräknas ha mist livet.[2] Under Kulturrevolutionen (1966-76) drabbades provinsens av svår politisk fragmentering och det utbröt regelrätta stridigheter mellan konkurrerade rödgardister.

1997 avskildes staden Chongqing och en rad intilliggande härad för att bilda en storstad på provinsnivå. Provinsen drabbades av en svår jordbävning i maj 2008.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Politik i Sichuan

Den politiska makten i Sichuan utövas officiellt av provinsens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan januari 2013 är Wei Hong.

Administrativa enheter[redigera | redigera wikitext]

Efter det att Chongqing avskildes från provinsen består nu provinseen av en stad på subprovinsiell nivå, 18 stadsprefekturer och tre autonoma prefekturer för olika etniska minoriteter. Den autonoma prefekturerna är glest befolkade, men utgör drygt 60 procent av Sichuans totala yta.

Karta # Namn Administrativt säte Kinesiska
Pinyin
Befolkning (2010)
Sichuan prfc map.png
— Subprovinsiell stad —
9 Chengdu Qingyang-distriktet 成都市
Chéngdū shì
14 047 625
— Städer på prefekturnivå
3 Mianyang Fucheng-distriktet 绵阳市
Miányáng shì
4 613 862
4 Guangyuan Lizhou-distriktet 广元市
Gǔangyúan shì
2 484 125
5 Nanchong Shunqing-distriktet 南充市
Nánchōng shì
6,278,622
6 Bazhong Bazhou-distriktet 巴中市
Bāzhōng shì
3,283,771
7 Dazhou Tongchuan-distriktet 达州市
Dázhōu shì
5 468 092
8 Ya'an Yucheng-distriktet 雅安市
Yǎ'ān shì
1 507 264
10 Deyang Jingyang-distriktet 德阳市
Déyáng shì
3 615 759
11 Suining Chuanshan-distriktet 遂宁市
Sùiníng shì
3 252 551
12 Guang'an Guang'an-distriktet 广安市
Guǎng'ān shì
3 205 476
13 Meishan Dongpo-distriktet 眉山市
Méishān shì
2 950 548
14 Ziyang Yanjiang District 资阳市
Zīyáng shì
3 665 064
15 Leshan Shizhong-distriktet 乐山市
Lèshān shì
3 235 756
16 Neijiang Shizhong-distriktet 内江市
Nèijiāng shì
3 702 847
17 Zigong Ziliujing-distriktet 自贡市
Zìgòng shì
2 678 898
18 Yibin Cuiping-distriktet 宜宾市
Yíbīn shì
4 472 001
19 Luzhou Jiangyang-distriktet 泸州市
Lúzhōu shì
4 218 426
21 Panzhihua Dongqu-distriktet 攀枝花市
Pānzhīhūa shì
1 214 121
— Autonoma prefekturer —
1 Garzê
(för tibetaner)
Kangding härad 甘孜藏族自治州
Gānzī zàngzú zìzhìzhōu
1 091 872
2 Ngawa
(för tibetaner & qiang-folket)
Barkam härad 阿坝藏族羌族自治州
Ābà zàngzú qiāngzú zìzhìzhōu
898 713
20 Liangshan
(för Yi-folket)
Xichang 凉山彝族自治州
Liángshān yízú zìzhìzhōu
4 532 809

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dai, Yingcong. (2009) (på eng). The Sichuan frontier and Tibet: imperial strategy in the early Qing. A China program book. Seattle: University of Washington Press. Libris 11891550. ISBN 978-0-295-98951-8 , s. 8.
  2. ^ Yang, Jisheng; Mosher Stacy, Guo Jian, Friedman Edward (2012) (på eng). Tombstone: the great Chinese famine, 1958-1962. New York: Farrar, Straus and Giroux. Libris 13587977. ISBN 0-374-27793-1  s. 246.