Landhöjning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skylt som visar tidigare havsnivå, Vårdbergsparken i Åbo

Landhöjning är en höjning av jordskorpan jämfört med havsnivån. Den kan vara av olika slag, i områden som varit täckta av inlandsis, bland annat i Skandinavien och Kanada, förekommer postglacial landhöjning. I andra områden, där jordskorpans plattor möts, förekommer orogenisk landhöjning. Motsatsen är subsidiens som resulterar i en minskning av höjden.

Även om landhöjningen handlar om en höjning av landytan i förhållande till havsytan påverkas kustlinjen även av att havsnivån växlat, vilket gör att arkeologer och andra som studerar strandnivåer istället använder begreppet strandförskjutning.

Isostatisk landhöjning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Postglacial landhöjning

Isostatisk landhöjning är landhöjning orsakad av att jordskorpan återvänder till ett mekaniskt viloläge efter att ha befriats från tryck från berg som eroderat bort, eller inlandsis som smält.

Landhöjning efter smält inlandsis kallas postglacial landhöjning. I slutet av senaste istiden var delar av norra Europa och Nordamerika täckta av ett upp till 4 km tjockt istäcke. Isen pressade genom sin tyngd ner jordskorpan i manteln. När isen smälte undan, började landet att stiga igen. På grund av jordmantelns höga viskositet tar denna process tusentals år.

Exemplet i kartorna ovan visar hur den omfattande landhöjningen strax efter att inlandsisen hade smält, i kombination med havsnivåhöjningen, gav upphov till en serie sjöar och hav som blev Östersjön.

Nuvarande landhöjning i Fennoskandien[redigera | redigera wikitext]

Landhöjningen kring Sverige är som störst i Furuögrund vid norra Västerbottens kustland med nio mm per år, samt vid Höga kusten och Kvarken där landhöjningen är ungefär sju millimeter per år. Landhöjningen avtar åt alla håll och är vid norska nord- och sydvästkusten, Danmarks nordkust, Kurland, södra Ladoga, Onegasjön och Kaninhalvön ungefär noll, medan landet sjunker något utanför detta område.[anm 1][1]

Orogenisk landhöjning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Orogenes

Orogenisk landhöjning är en geologisk process som ökar landskapets höjd över havsnivå genom kontinentaldrift. På detta sätt kan bergskedjor bildas.

Jordskorpans rörelser i vertikalled kallas isostasi. Havsytans nivå relativt jordytan påverkas även av ändringar i havens totala vattenvolym, vilken beror på vattenmängden i havet (i motsats till framförallt inlandsisAntarktis) och vattentemperaturen (vattnets volym är temperaturberoende). Jämför eustasi.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Den här redovisade landhöjningen är skenbar landhöjning, det vill säga landhöjningen i förhållande till havet, enligt observationer 1892-1991 och landhöjningsmodellen NKG2005LU (RH 2000 LU). Att havsnivån numera antagligen stiger på grund av klimatförändringar har inte beaktats och har inte hunnit påverka siffrorna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Landhöjning - Presentation”. Svenska Lantmäteriet. 2010-10-22. http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100. Läst 2012-02-23. 

Se även[redigera | redigera wikitext]