Kurland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även Kurland (olika betydelser).
Kurland
Kurzeme
Historiskt landskap och planeringsregion
Księstwo Kurlandii i Semigalii COA.svg
Symbol
Land  Lettland
Area 13 600,7 km² (2013)
Folkmängd 289 916 (2013)
Befolkningstäthet 21 invånare/km²
Landskapet och planeringsregionen Kurlands utsträckning, 1997.
Landskapet och planeringsregionen Kurlands utsträckning, 1997.
Guvernementet Kurlands utsträckning och kretsindelning (på ryska), c:a 1910.
Guvernementet Kurlands utsträckning och kretsindelning (på ryska), c:a 1910.
Hertigdömet Kurland och Semgallens utsträckning, 1740.
Hertigdömet Kurland och Semgallens utsträckning, 1740.

Kurland, på lettiska Kurzeme, är Lettlands minsta landskap, beläget i väster, och numera en av Lettlands planeringsregioner.

Tillsammans med Semgallen utgjorde Kurland från 1561 till 1795 ett eget hertigdöme, hertigdömet Kurland, som var den minsta nation som haft kolonier i Amerika. Hertigdömet var en feodalstat inom Polen-Litauen, och var ockuperat av Sverige från 1701 till 1709. Idag är Kurland en av Lettlands fem planeringsregioner.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

I Kurland ligger de två viktiga hamnstäderna Liepaja (ty. Libau) och Ventspils (ty. Windau). Till sevärdheterna hör den gamla hansastaden Kuldīga (ty. Goldingen). Landskapet är huvudsakligen glesbygd, i norra delen skog, mestadels slättland, som högst 213 meter över havet. Den sista resten av den liviska befolkningen bebor nordvästra Kurland. Historiskt är Kurland benämningen på ett landområde beläget väster och söder om Rigabukten.

Kurland är ett slättland, i flera riktningar genomdraget av lägre höjdsträckningar (70-130 m höga), vilka i regel gick i riktning norr-söder. Den förnämsta av dessa följde Dünas vänstra strand och bildade vattenskillnaden mellan denna flod och Aa. En annan, som skiljes från den förra genom Mitauslätten, följer Windau och går mot norr ända till Kurlands nordspets Domesnäs. Den 340 km. långa, merendels flacka kusten bildar knappt någon enda vik. de enda punkter, där fartyg kunna landa, är Windau, Libau och Polangen. Parallellt med kusten löper långa sandbankar, vilka ofta sträcker sig 10 -15 km. ut i havet och är mycket hinderliga för sjöfarten. Kusterna, hemsökas av flygsand.

Jorden är i allmänhet bördig och består mest av lera. I geognostiskt hänseende tillhör Kurland det devoniska systemet. De nedre lagren består av sandsten, de övre av märgel och kalksten. Jura-systemet uppträder vid Aas och Windaus nedre lopp. Erratiska block finns spridda överallt. De största vattendragen är Duna, Aa, som uppstår genom förening av Muns och Memel och genom en arm, Bolderaa, är förenad med Duna, samt Windau, som vid staden Windau mynnar ut i Östersjön.

Sjöarna, över 300 i antal, täcker 261 kvkm. De största är Usmaiten (42 kvkm.) samt strandsjöarna Papen (18 kvkm.) och [Libausjön] (40 kvkm.) på östersjökusten samt Ångern (50 kvkm.) vid Rigaviken. Klimatet är mildare än i Livland, dock äro vintrarna vanligen mycket kalla.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kurlands äldsta invånare kurer och andra folk assimilierades efter hand med letterna, och kristnades genom Albert av Riga och Tyska orden. 1237-1561 tillhörde Kurland Tyska Orden.[1]

Hertigdömet Kurland bildades 1561. Det var en vasallstat inom Polen-Litauen, den tyska adeln var den styrande klassen. I hertigdömet ingick även Semgallen. Rikets huvudstad var Mitau namnet är idag Jelgava. Gotthard Kettler införde reformationen i Kurland. Dynastin Kettler utslocknade 1737, varefter kejsarinnan Anna lyckades få sin gunstling Ernst Johann von Biron vald till hertig.[1]

Hertigdömet Kurland var den minsta nation som koloniserade Amerika (Tobago) och Afrika (James Island). Kurland hade en kortlivad koloni på Tobago åren 1654-1659 och sedan 1660-1689, se vidare Kurländsk kolonisering av Amerika.

Kurland var ockuperat av Sverige 1701-1709 och styrdes då av en generalguvernör. Karl XII avsåg troligen att införliva detta hertigdöme med det svenska väldet, men slaget vid Poltava ledde till att den ryskvänlige hertigen kunde återvända. Efter detta var Kurland i än högre grad än resten av Polen ett ryskt protektorat och år 1795 införlivades området i Ryssland, där det kvarstod som guvernementet Kurland fram till 1918. Befolkningen bestod 1870 av 675 000 invånare. Av dessa var 79 % letter, 8,8 % tyskar, 8 % judar, 1,7 % ryssar, 1 % polacker, 1 % litauer, samt en mindre grupp liver.

Det kom att ingå i det Baltiska hertigdömet 1918, en tyskstödd statsbildning, som emellertid föll i samband med det tyska nederlaget i första världskriget. Därefter förenades Kurland med omkringliggande lettiskbebodda områden i republiken Lettland.

Området hade tidigare en betydande svensktalande befolkning, varav en återstående rest bebodde ön Runö i Rigabukten ända fram till andra världskriget. Den största befolkningsgruppen vid sidan av letterna utgjordes av balttyskar vilka emellertid överflyttades till Tyskland under och efter andra världskriget. Kurlands norra udde Domesnäs (lettiska Kolkasrags, tyska "Bakenhof") var ett viktigt landmärke på den stora skandinaviska handelsleden österut till Ryssland via floden Daugava (ty. Düna).

Efter självständigheten delades guvernementet i två provinser inom Lettland; Kurland (med huvudstaden Liepaja/Libau) och Semgallen (med huvudstaden Jelgava/Mitau). Dess historia sammanfaller därefter med Lettlands historia. Idag är Kurland en av Lettlands fem landskap planeringsregioner.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 342 
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kurland, 1904–1926.