Inlandsis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En inlandsis är en domformad glaciär som täcker en landareal större än 50 000 km². En inlandsis kan täcka en hel kontinent. Karaktäristiskt för inlandsisar är att deras rörelser är radiella och är föga påverkade av bottentopografin.

Idag finns inlandsis på Grönland och Antarktis, där den på Antarktis är störst. Norra Europa och Nordamerika täcktes till stora delar av inlandsis under de nedisningar som skedde under kvartär. Den förste att lansera idén om att Sverige en gång varit täckt av en stor is var geologen Otto Martin Torell.

Inlandsisar idag[redigera | redigera wikitext]

Karta över Grönland som visar inlandsisens tjocklek. GIPS avser den plats där Greenland Ice Sheet Project, borrat fram en 3 km djup iskärna.

Inlandsisen på Grönland[redigera | redigera wikitext]

Inlandsisen på Grönland täcker en yta på 1,7 miljoner km² vilket motsvarar ungefär 80 procent av Grönlands yta. Inlandsisen innehåller 2,8 miljoner km³ is och skulle, om den smälte, leda till en höjning av havsytan med 7,2 meter[1]. Istjockleken är på många ställen över två kilometer och mer än tre kilometer på det tjockaste stället. Medeltjockleken är 2,135 meter[2].

Inlandsisen på Grönland är mer än 110 000 år gammal[3]. Man tror dock att inlandsisen bildades under Pliocen eller tidig Pleistocen genom sammansmältning av inlandsiar och glaciärer. Den utvecklades framförallt under sen Pliocen och mycket snabbt under den första kontinentala nedisningen.

En satellitbild över Antarktis

Inlandsisen på Antarktis[redigera | redigera wikitext]

Inlandsisen på Antarktis är jordens största enskilda ismassa. Den täcker en yta på nästan 14 miljoner km² och innehåller 30 miljoner km³ is. Kring 90% av jordens sötvatten är bunden i denna is. Om isen på Antarktis skulle smälta, så skulle det leda till en höjning av havsytan med 61,1 meter [1]. På östra Antarktis vilar isen på en större landmassa, men den i västra Antarktis vilar på en arkipelag, där havsbotten på vissa ställen når ett djup ner till 2 500 meter.

Spår och effekter av tidigare inlandsisar[redigera | redigera wikitext]

Landhöjning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Postglacial landhöjning

En inlandsis enorma massa inverkar med ett stort tryck på jordskorpan som pressas ner av isens tyngd. Under den senaste nedisningen som skedde under Weichsel uppskattar man att inlandsisen var upp till 3–4 km tjock. Den bör då ha pressat ner jordskorpan drygt 1 000 meter eftersom jordskorpan har ungefär tre gånger större täthet än is[4]. I takt med att isen försvinner uppstår en s.k. isostatisk landhöjning. Det vill säga en landhöjning som är 'passiv' och inte har uppkommit genom till exempel bergskedjebildning. Landhöjningen är som snabbast just när isen försvunnit, därefter avtar hastigheten exponentiellt.

Isräfflor på en berghäll vid vattnet. De tydligaste räfflorna framträder till vänster om tändsticksasken i riktning från vattnet mot betraktaren. Hitom tändsticksasken finns en spricka som går nästan vinkelrätt mot isräfflorna, den sprickan är ingen isräffla.

Isräfflor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Isräfflor

Isräfflor är en ytform som finns på berghällar och avslöjar att området en gång varit täckt av en inlandsis. De har bildats av stenar och block som varit infrusna i inlandsisens botten, men följt med vattenströmmarna när isen smält och repat upp berghällen. Räfflornas riktning avslöjar på detta sätt inlandsisens avsmältningsriktning. Om man på samma häll har isräfflor som korsar varandra betyder det att de inte har bildats vid samma tillfälle, utan kan vara spår efter flera olika nedisningar.

Jordarternas lagerföljd[redigera | redigera wikitext]

I samband med att en inlandsis smälter undan, bildas det olika jordarter, dessa kan till exempel vara morän, glacial och postglacial lera, sand och silt. Genom att studera jordarternas lagerföljd kan man se hur isavsmältningen har skett. Morän är en jordart som bildas i takt med att isen smälter undan. På flera ställen i Sverige har man hittat spår efter två, eller fler, lager av morän i samma profil, vilket man tolkat som att den senaste isen har bildat den översta moränen, och en äldre is har bildat den undre moränen.

Isström[redigera | redigera wikitext]

En del av en glaciär/inlandsis som rör sig snabbare än den omgivande isen kan kallas isström[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://www.grida.no/climate/ipcc_tar/wg1/412.htm#tab113
  2. ^ Encyclopaedia Britannica, Multimedia edition.. 1999 
  3. ^ ”The Summit Ice Cores (GISP2 and GRIP)”. http://www.agu.org/revgeophys/mayews01/node2.html. Läst 2007-06-19. 
  4. ^ Lars-Erik Åse (1987). Känn ditt land 3. Spår efter isen. STF 
  5. ^ "isström". NE.se. Läst 11 december 2012.