Lappsparv

Från Wikipedia
Lappsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSporrsparvar
Calcariidae se text
SläkteCalcarius
ArtLappsparv
C. lapponicus
Vetenskapligt namn
§ Calcarius lapponicus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Honfärgad individ i vinterdräkt.
Honfärgad individ i vinterdräkt.

Lappsparv (Calcarius lapponicus) är en fågel som tillhör familjen sporrsparvar, vilka tidigare fördes till familjen fältsparvar.

Utseende

Den adulta lappsparvshanen mäter 15,5-16 centimeter på längden och honan är något mindre. Lappsparven utmärker sig genom en lång bakklo, som är längre än själva baktån och mindre böjd än hos fältsparvarna. Hos den adulta hanen är hjässa, kind, strupe och övre bröst helsvart. Från näbbroten sträcker sig ett ljust ögonbrynsstreck som löper bakom de svarta örontäckarna ned på halsen. Nacken är rostbrun. Ryggen, skuldrorna och vingtäckarna är spräckliga i svart och rostbrunt. Undersidan är vit, med rostgul anstrykning. Sidorna är tecknade med svarta fläckar. Hos honan saknas det svarta på huvudet, strupen och kroppssidorna, och hennes färg är i allmänhet blekare och mer rostbrun. Hon har ett svartfläckat ljust bröst.[2]

Utbredning och taxonomi

Lappsparven är en flyttfågel som har ett i det närmaste cirkumpolärt häckningsområde från Skandinaviska fjällkedjan, över arktiska Eurasien, i Alaska, Kanada, allra nordligaste USA, och Grönlands västkust. Den övervintrar på stäpperna i Ryssland och Centralasien från Svarta havet och österut till Nordkorea och Japan; i USA, i Danmark, på Brittiska öarna och utmed norra Västeuropas kustområden.[3]

Lappsparven delas upp i tre till fem underarter. Clements et al 2015 erkänner följande tre underarter:[4]

  • C. l. alascensis (Ridgway, 1898) – häckar på Aleuterna och Pribiloföarna, och i Alaska och västra Kanada. Övervintrar i USA så långt söderut som till norra Texas.
  • C. l. lapponicus inkl. subcalcaratus (Brehm, 1826) – häckar från Skandinavien och norra Ryssland till Berings sund, norra Kanada och Grönland. Övervintrar i centrala USA, på stäpperna i Ryssland och Centralasien och västerut till Europa.
  • C. l. coloratus (Ridgway, 1898) inkl kamtschaticus (Portenko, 1937) – häckar i östra Sibirien, på Kamtjatkahalvön och på Kommendörsöarna. Övervintrar bland annat i Japan.

Ekologi

Adult hane i häckningsdräkt.
Calcarius lapponicus

I slutet av april eller början av maj anländer lappsparven till sina häckningsområden. Den häckar företrädesvis på högt belägna, mycket fuktiga fjällhedar och myrar. Boet, som byggs av fina kvistar, gräs och mossa samt inuti är fodrat med fjädrar, placeras på fuktiga ställen på marken, gärna i en fördjupning eller intill en tuva. I början av juni lägger honan fyra till sex gråaktiga, gulaktiga eller ljusbruna ägg, som är mer eller mindre överdragna med mörkare streck och punkter. Äggen ruvas i ungefär två veckor och redan i mitten av juli är ungarna utflugna. Lappsparvarna lever vanligen parvis, men även i små kolonier. På sommaren består deras föda huvudsakligen av insekter. På vintern övergår de till att äta frön.

Status och hot

Lappsparven har ett mycket stort utbredningsområde, världspopulationen uppskattas till hela 150 miljoner individer och den ökar dessutom i antal.[1] Det gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1] I Europa tros det häcka mellan 5,3 och 12,7 miljoner par.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Calcarius lapponicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 394-395. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Externa länkar