Long Island

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fyr i Montauk på Long Island .

Long Island är en större ö, 19 mil från väster till öster (yta 3 629 km²; något större än Gotland) i den amerikanska delstaten New York, belägen vid atlantkusten, öster om New York. Det är den största ön inom de 48 sammanhängande amerikanska delstaterna (Alaska och Hawaii har större öar). Ön är mycket tätbefolkad, men befolkningen är ojämnt fördelad, med de västra delarna extremt tätbefolkade.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

New York City och Long Island. Administrativ indelning.

Ön indelas i fyra counties. Från väster till öster är dessa: Kings County (med Brooklyn), Queens County (med Queens), Nassau County och Suffolk County . Administrativt tillhör dock Queens och Brooklyn New York City, varför man i dagligt tal med "Long Island" ofta menar den östra delen av ön innefattande Nassau och Suffolk counties. Huvudort i Nassau County är Mineola, och i Suffolk County Riverhead.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förmodern tid[redigera | redigera wikitext]

Vid tiden för den europeiska kolonisationen av den amerikanska kontinenten var den västra änden av Long Island bebott av Lenapefolket (benämnda som "Delaware" av européerna). Giovanni da Verrazzano var den förste europé som rapporterats ha besökt folket då han kom till New York Bay 1524.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1920- och 30-talen omvandlades Long Island successivt till en förort, och efter andra världskriget växte befolkningen rekordsnabbt, framförallt i Nassau County och i västra Suffolk County.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Long Island är till stora delar urbaniserad. Öns västra del, tillhörande New York, består av tät stadsbebyggelse, men ganska snabbt österut övergår staden till förort och grönområden. Det mesta är villaförorter, till största delen byggda efter andra världskriget. Områden växte då upp snabbt, dels på grund av babyboomen efter kriget, dels eftersom det blev inne att bo "suburban" i och med att bilismen underlättade det. De flesta som flyttade ut var människor från den vita medelklassen, något som är tydligt än idag. På Long Islands östra del ligger mer fashionabla kustorter som The Hamptons (bestående av East Hampton och Southampton) och Montauk. Här har många inom New York Citys societet sina semestervillor. På somrarna märks detta extra tydligt då gräddan från storstaden dras till The Hamptons för att gå på varandras fester. På det viset kan man, något förenklat, säga att en resa från västra till östra Long Island är en klassresa: från Brooklyn, som har områden som är verkligt förslummade, och försummade, genom medelklassens villaförorter på mellersta Long Island, till Wall Street-miljonärernas och överklassens östra Long Island.

Folkmängd år 2000[redigera | redigera wikitext]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Under varumärket Long Island Rail Road (LIRR) har det sedan 1834 bedrivits järnvägstrafik på Long Island. Idag görs det dagligen över 200 000 resor på järnvägen som drivs av Metropolitan Transportation Authority. Från Port Jefferson går färjetrafik över Long Island-sundet till Bridgeport i Connecticut och från Orient Point går färja till New London i Connecticut.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]