Vitstjärtad monal

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lophophorus sclateri)
Vitstjärtad monal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteMonaler
Lophophorus
ArtVitstjärtad monal
L. sclateri
Vetenskapligt namn
§ Lophophorus sclateri
AuktorJerdon, 1870
Synonymer
  • Vitstjärtad glansfasan

Vitstjärtad monal[2] (Lophophorus sclateri) är en asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vitstjärtad monal är en typisk monal med mycket färgglad handräkt i blått, grönt och rödbrunt. Den har dock en mycket karakteristisk avvikande kort tofs av krulliga hjässfjädrar. Hanen är vit på nedre delen av ryggen, övergumpen och övre stjärttäckarna. Stjärten i övrigt är kastanjebrun, dock även den vit i en nyupptäckt population i Arunachal Pradesh i Indien. Honan är mörkbrun och saknar himalayamonalens vita streckning på undersidan samt den vita strupen. Båda könen har vit spets på stjärten. Kroppslängden är 63-68 cm.[1][4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Revirlätet är ett vittljudande klagande och ylande skrik som tydligt stiger i tonhöjd på slutet.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitstjärtad monal delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Lophophorus sclateri sclateri – förekommer från sydöstra Tibet söderut till nordöstra Indien (nordöstra Arunachal Pradesh) och österut till södra Kina (norra Yunnan) och norra Myanmar
  • Lophophorus sclateri arunachalensis – förekommer i norra Indien, i bergsområden i västra Arunachal Pradesh
  • Lophophorus sclateri orientalis – förekommer i nordöstra Myanmar och intilliggande södra Kina (sydvästra Yunnan)

Arten är nära släkt med himalayamonalen (L. impejanus).

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vitstjärtad monal bebor alpängar, rhododendronsnår och branta sluttningar från 3000 till 4200 meters höjd, ner till gränsen till ek- och rhododendronskog, barrskog med tät bambuvegetation, azaleaskog och områden med en och oxbär. Vintertid söker den sig ner till lägre regioner i tempererad skog på 2000-3000 meters höjd. Där den överlappar med himalayamonalen återfinns den generellt på högre nivåer. Under häckningstiden ses den i par men kan bilda grupper vintertid. Fågeln lever av rötter, frön, bark och löv.[1][6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den engelske ornitologen Philip Lutley Sclater (1829-1913).[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2023 Lophophorus sclateri . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 21 december 2023.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M., de Juana, E. & Boesman, P. (2018). Sclater's Monal (Lophophorus sclateri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53483 18 december 2018).
  6. ^ Suresh, K. R.; Singh, P. 2004. A new subspecies of Sclater's Monal Lophophorus sclateri from western Arunachal Pradesh, India. Bulletin of the British Ornithologists' Club 124: 16-27.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]