Lorde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Lordi.
Lorde
Lorde Laneway 7 (cropped).jpg
Lorde vid 2014 års Sydney Laneway Festival
Födelsenamn Ella Marija Lani Yelich-O'Connor
Född 7 november 1996 (18 år)
Takapuna, Auckland, Nya Zeeland
Genre(r) Electropop, electronica, artpop
Instrument Sång
År som aktiv 2012–nutid
Skivbolag Universal Music, Lava
Webbplats lorde.co.nz

Ella Marija Lani Yelich-O'Connor, känd under artistnamnet Lorde (IPA/ˈlɔrd/),[1] född 7 november 1996 i Auckland-förorten Takapuna, är en nyzeeländsk sångerska och låtskrivare. Lorde blev intresserad av att sjunga och uppträda som barn. I tidiga tonåren upptäcktes hon av Universal Music Group, vilket ledde till skivkontrakt och så småningom ett samarbete med låtskrivaren och producenten Joel Little. Hennes debutskiva, The Love Club EP, gavs ut kommersiellt i mars 2013. Skivan nådde andra plats i Nya Zeeland och Australien.

I mitten av 2013 släppte Lorde sin debutsingel "Royals", som kom att bli en internationell hit. Låten toppade bland annat den amerikanska hitlistan Billboard 100 och gjorde Lorde till den yngsta soloartisten med en singeletta i USA sedan 1987. Senare samma år gav hon ut sitt första studioalbum, Pure Heroine. Albumet toppade listorna i Nya Zeeland och Australien och nådde som bäst tredje plats på Billboard 200 i USA. Singlarna som följde var "Tennis Court", "Team", "No Better" och "Glory and Gore". 2014 släpptes låten "Yellow Flicker Beat" som singel från soundtracket till filmen The Hunger Games: Mockingjay – Part 1.

Lordes musik består av olika undergenrer till electronica, pop och rock, såsom electropop och dream pop. 2013 utsåg tidskriften Time henne till en av världens mest inflytelserika tonåringar, och året därpå tog hon sig in på Forbes lista "30 Under 30".

Artistnamnet Lorde (av engelska 'lord', herre) valde hon för att det lät starkt och majestätiskt;[2] E:et lades till för att hon tyckte det lät mer feminint.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

1996–2008: Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Lorde föddes den 7 november 1996[4] i Takapuna, en förort till Auckland,[5] och växte upp i den närliggande orten Devonport[6] tillsammans med två systrar och en bror.[7] Hon är dotter till poeten Sonja Yelich och civilingenjören Vic O'Connor,[8] och har kroatiskt och irländskt påbrå.[9] Vid fem års ålder följde Lorde med en vän till en dramagrupp där hon fann ett intresse för sång och skådespeleri.[10] Modern uppmuntrade henne till att läsa böcker av olika genrer, vilket inspirerade Lorde till att skriva låttexter. "Jag tror att min mamma influerade min textförfattarstil genom att alltid köpa böcker till mig. Hon kunde ge mig en blandning av barn- och vuxenböcker också, det fanns egentligen inga böcker jag inte fick läsa. Jag minns att jag läste Feed av M.T. Anderson när jag var sex, och att hon gav mig Salinger och Carver vid en tidig ålder, och Janet Frame väldigt ung också."[11]

2009–11: Musikkarriärens början[redigera | redigera wikitext]

Lorde och Louis McDonald uppträder vid The Vic Unplugged, 2010

Den 13 augusti 2009 gästade Lorde Jim Moras radioprogram Afternoons (Radio New Zealand) tillsammans med musikern Louis McDonald.[12] De framförde covers på Pixie Lotts "Mama Do (Uh Oh, Uh Oh)" och Kings of Leons "Use Somebody". Samma år blev hon och McDonald vinnarna av skolans årliga talangtävling.[13] McDonalds far Ian kontaktade sedan Scott MacLachlan, A&RUniversal Music, och skickade över en ljudinspelning med Lorde och Louis McDonald där de framförde "Warwick Avenue" av Duffy samt ett videoband där de tolkade "Mama Do" av Pixie Lott.[11] 2009 kontrakterades hon av Universal Music för att vidareutveckla sin talang.

2010 började Lorde och McDonald framföra covers mer regelbundet som duon "Ella & Louis". De spelade bland annat vid The Leigh Sawmill Cafe den 15 augusti, Roasted Addiqtion Cafe i Kingsland den 20 augusti, The Vic Unplugged vid Victoria Theatre, Devonport den 27 oktober och Devonstock i Devonport den 12 december. Under tiden hon arbetade med sin musikkarriär studerade hon vid Takapuna Grammar School mellan 2010 och 2013, där hon slutförde år 12.[14][15] Hon valde senare att inte återkomma under 2014 för att slutföra år 13.

2011 anlitade Universal Music sångcoachen Frances Dickinson att ge henne sånglektioner två gånger i veckan i ett år[16] och hon började arbeta med flera olika låtskrivare men utan framgång.[17][18] Vid 14 års ålder började Lorde läsa noveller och lärde sig att "lägga ihop ord". Hon framförde sina egna låtar offentligt första gången under The Vic Unplugged II vid Devonport Victoria Theatres huvudscen den 16 november 2011. I december 2011 presenterade MacLachlan henne för Joel Little, låtskrivare och skivproducent samt sångare i punkbandet Goodnight Nurse.[19] Paret spelade in fem låtar för en EP vid Littles Golden Age Studios i Morningside, Auckland och blev klara inom tre veckor.[19]

2012–13: The Love Club EP och Pure Heroine[redigera | redigera wikitext]

Lorde live vid Decibel Festival i Seattle, september 2013

I november 2012 publicerade Lorde EP-skivan The Love Club EP på webbplatsen Soundcloud för fri nedladdning.[6] Efter 60 000 nedladdningar föreslog Universal Music en kommersiell lansering av EP:n i mars 2013.[17] EP:n nådde andraplatsen i Nya Zeeland och Australien[20] och har på senare tid sålt platina sju gånger i Australien och en gång i Nya Zeeland.[21][22] I juni samma år utgavs låten "Royals" som singel från EP:n. Singeln blev en internationell hit och tillbringade nio veckor i rad på Billboard Hot 100-listans förstaplats. Lorde blev således den yngsta soloartisten med en singeletta i USA sedan Tiffanys "I Think We're Alone Now", 1987. "Royals" vann även pris vid APRA Silver Scroll Awards 2013, ett låtskrivarpris i Nya Zeeland[23] samt två Grammy Awards i kategorierna 'Best Pop Solo Performance' och 'Song of the Year' under 2014.[24]

I september 2013 släppte Lorde sitt debutalbum Pure Heroine. Albumet nådde förstaplatsen i Nya Zeeland och Australien samt topp fem i Kanada, Irland, Norge och Storbritannien. I USA nådde Pure Heroine tredje plats på Billboard 200 som bäst och sålde platina enligt Recording Industry Association of America (RIAA) med 1,33 miljoner sålda exemplar.[25] Albumet fick ett varmt mottagande av musikkritiker[26] och nominerades till en Grammy för 'Best Pop Vocal Album'.[24] Det hade i slutet av 2013 sålts i 1,5 miljoner exemplar globalt.[27]

Från Pure Heroine släpptes ytterligare fyra singlar. "Tennis Court" var Lordes andra singel och toppade singellistan i Australien. Tredje singeln "Team" gjorde även den avtryck på listorna med topp 10-placeringar i Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA. "No Better", som endast fanns med på den utökade versionen av Pure Heroine, och "Glory and Gore" släpptes som de två sista singlarna från albumet. I slutet av september 2013 tillkännagavs det i media att Lordes cover på Tears for Fears "Everybody Wants to Rule the World" hade valts med på soundtracket till filmen The Hunger Games: Catching Fire.

Efter förhandlingar mellan flera olika bolag såsom Sony Music Entertainment och UMG skrev Lorde i november 2013 på ett förlagsavtal med Songs Music Publishing värt 2,5 miljoner amerikanska dollar. Avtalet ger utgivaren rätt att licensera Lordes musik för film och reklam.[28][29]

2014 och framåt: Andra albumet och Mockingjay, Pt. 1 soundtrack[redigera | redigera wikitext]

Lorde vid Lollapalooza i Chile, 2014

I december 2013 meddelade Lorde att hon hade börjat skriva material för sitt andra studioalbum. Hon berättade senare även att det här albumet kommer att vara "helt olikt" sitt debutalbum. Under första halvan av 2014 var Lorde huvudakt på en rad musikfestivaler, däribland Laneway Festival i Sydney, de tre sydamerikanska upplagorna av Lollapalooza i Santiago, Buenos Aires och São Paulo samt Coachella i Kalifornien.

För att marknadsföra The Love Club EP och Pure Heroine begav sig Lorde ut på en internationell turné med start i Nordamerika i början av 2014. Därefter följde spelningar i Australien i juli och en andra tur till Nordamerika i augusti. I april samma år framförde Lorde "All Apologies" tillsammans med de kvarstående medlemmarna i Nirvana under bandets intagningsceremoni för Rock and Roll Hall of Fame and Museum.[30]

Den 1 augusti 2014 gjorde Lorde ett kritikerhyllat framträdande vid Lollapalooza i Grant Park, Chicago. Billboard utsåg showen till det femte bästa framträdandet under festivalen[31] medan Rolling Stone kallade den för den bästa delen av Chicagoeventet.[32]

Den 29 september 2014 släpptes "Yellow Flicker Beat" som singel från soundtracket till filmen The Hunger Games: Mockingjay – Part 1. Lorde hade noggrant sett över soundtrackets innehåll och bidrog även med sång på flera av låtarna.[33] Vid hennes artonde födelsedag i november 2014 uppskattades det att Lorde var värd 11 miljoner nyzeeländska dollar.[34]

Artisteri[redigera | redigera wikitext]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Under sin uppväxt lyssnade Lorde på soulmusiker som Etta James och Otis Redding såväl som på föräldrarnas favoritskivor av bland andra Cat Stevens, Neil Young och Fleetwood Mac. Hon har uppgett Grimes ovanliga röst, bandet Sleigh Bells och producenten SBTRKT (Aaron Jerome) som framträdande inspirationskällor.[35][36] Hennes musik influeras också av Lana Del Rey, James Blake, Yeasayer, Animal Collective, Kanye West och Prince.

Andra influenser kommer från de tidigare dolda identiteterna hos Burial och The Weeknd; "Jag känner att mystiken är mer intressant", säger hon.[6] Lorde beskriver författare som Raymond Carver, Wells Tower, Tobias Wolff och Claire Vaye Watkins som inspiratörer för hennes låttexter, framförallt deras meningsuppbyggnader.[37]

Image och stil[redigera | redigera wikitext]

Lorde har sagt att eftersom hon inte spelar något instrument är rösten hennes huvudfokus; "Jag spelar inga instrument, så min röst måste ligga i fokus. Mitt röstomfång är mycket viktigt".[38] Lordes sångstil på debutalbumet Pure Heroine har av PopMatters beskrivits som "unik och kraftfullt intressant", som även menar att den ligger "långt över hennes ålder".[39][40]

Allmusic har beskrivit hennes musikstil som en "elegant blandning artisteri, konfessionell sovrumspop och klubbfärdig electro-rock". [41] Hennes sångtexter, som till stor del skildrar till stor del hennes egen ungdom, kritiserar mainstreamkulturen[42] men tar också upp ämnen som social ångest och romantisk längtan.[10]

Lorde har fått beröm för sina scenframträdanden, bland annat från Billboard som menade att hon hade en "väldefinierad scennärvaro" och en "slug" och "orubbligt lugn" attityd.[43] Vidare kommenterade Billboard att hennes framträdanden har "förtroende och uppförande långt över hennes ålder". Vid framträdanden föredrar Lorde kläder som får henne att känna sig "storslagen" och lite "teaterliknande".[38]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lordes diskografi

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År Pris Kategori Ref.
2013 MTV Europe Music Awards Best New Zealand Act [44]
2014 Billboard Music Awards Top New Artist [45]
[46]
Top Rock Song ("Royals")
Brit Awards International Female Solo Artist [47]
Grammy Awards Song of the Year ("Royals") [48]
Best Pop Solo Performance ("Royals")
MTV Video Music Awards Best Rock Video ("Royals") [49]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rachel Sanders (26 april 2013). ”Listen To This Teen Singer From New Zealand Right Now”. Buzzfeed. http://www.buzzfeed.com/rachelysanders/listen-to-lorde-this-teen-singer-from-new-zealand-right-now. Läst 22 september 2013. 
  2. ^ "How Lorde Chose Her Stage Name". ABC News. 4 mars 2014. Läst 26 augusti 2014.
  3. ^ Von Glinow, Kiki (21 oktober 2013). "Lorde's Real Name Is Not Lorde". Huffington Post. Läst 26 augusti 2014.
  4. ^ Lipshutz, Jason (25 september 2013). "6. Lorde: 21 Under 21 (2013)". Billboard. Läst 6 juli 2014.
  5. ^ "Here Is Lorde's Birth Certificate". The Hairpin. 28 januari 2014. Läst 31 januari 2014.
  6. ^ [a b c] Lipshutz, Jason (6 september 2013). "Lorde: The Billboard Cover Story". Billboard. Läst 20 juni 2014.
  7. ^ "Lorde's little sis releases song". Stuff.co.nz (Fairfax New Zealand). 21 januari 2014. Arkiverad från originalet den 27 juni 2014. Läst 25 januari 2014.
  8. ^ Ehrlich, Brenna (17 juni 2014). "Lorde's Parents Finally Got Engaged — After 30 Years". MTV News. Läst 6 juli 2014.
  9. ^ "Lorde — Beginnings (VEVO LIFT): Brought To You By McDonald's". Vevo. 7 oktober 2013. Läst 7 oktober 2013.
  10. ^ [a b] Weiner, Jonah (28 oktober 2013). "Lorde: The Rise of Pop's Edgiest Teen". Rolling Stone. Läst 16 december 2013.
  11. ^ [a b] Bernadette McNulty (8 november 2013). "Lorde interview: Dream Teen". The Daily Telegraph (London). Läst 14 november 2013.
  12. ^ Yelich O'Connor, Ella. "Afternoons with Jim Mora". Radio NZ. Läst 26 augusti 2014.
  13. ^ "Lorde returns to Belmont Intermediate School to judge talent show". Herald Sun. 17 november 2013. Läst 18 november 2013.
  14. ^ Ryan, Charlotte (2 maj 2013). "Lorde: Behind the success story". The New Zealand Herald. Läst 6 maj 2013.
  15. ^ Ihaka, James; Jones, Nicholas (12 mars 2013). "Kiwi songbird with Universal appeal". The New Zealand Herald. Läst 25 maj 2013.
  16. ^ Cowley, Pip. "Lorde Q & A". VMusic. Läst 26 augusti 2014.
  17. ^ [a b] Blumentrath, Jan (21 januari 2014). "Interview with Scott MacLachlan, manager of Lorde". HitQuarters. Arkiverad från originalet den 2 juni 2014.
  18. ^ Cardy, Tom (10 maj 2013). "NZ newest pop star". The Dominion Post. Fairfax New Zealand. Arkiverad från originalet den 27 juni 2014.
  19. ^ [a b] Thorne, Richard (Oktober–november 2013). "Joel Little – Rings Of The Lorde (page 2)". NZ Musician 17 (9): 2. Arkiverad från originalet den 1 juni 2014. Läst 1 juni 2014.
  20. ^ "The Love Club EP". ARIA Charts. Hung Medien. Läst 6 juli 2014.
  21. ^ "The ARIA Report" (1263). Pandora Archive. Australian Recording Industry Association. 12 maj 2014. Sida 4. Läst 20 maj 2014.
  22. ^ "Top 20 New Zealand Albums Chart". Recorded Music NZ. 24 februari 2014. Läst 8 mars 2014.
  23. ^ Jenkins, Lydia (16 oktober 2013). "Lorde's Royals wins APRA Silver Scroll award". NZ Herald. Läst 15 oktober 2013.
  24. ^ [a b] "Grammys 2014: Winners list". CNN. 27 januari 2014. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. Läst 25 maj 2014.
  25. ^ Caulfield, Keith (2 juli 2014). "'Frozen,' Pharrell Williams Lead Mid-Year SoundScan Charts". Billboard. Läst 2 juli 2014.
  26. ^ "Pure Heroine". Metacritic. Läst 12 juni 2014.
  27. ^ "2013 Annual Report – Section 4.2 Commentaires sur les performances opérationnelles des métiers" (PDF) (på franska). Vivendi. Sida 22. Läst 25 februari 2014.
  28. ^ Beaumont-Thomas, Ben (13 november 2013). ”Lorde signs $2.5m publishing deal, and may write for other artists”. The Guardian. http://www.theguardian.com/music/2013/nov/13/lorde-publishing-deal. Läst 14 november 2013. 
  29. ^ Hampp, Andrew (12 november 2013). ”Lorde Signs $2.5 Million Deal with Songs Music Publishing: Inside the Lengthy Bidding War”. Billboard. http://www.billboard.com/biz/articles/news/5785900/lorde-signs-25-million-deal-with-songs-music-publishing-inside-the-lengthy. Läst 14 november 2013. 
  30. ^ "Nirvana Joined By Joan Jett, Kim Gordon, St. Vincent, Lorde at Rock Hall Ceremony". Billboard. 11 april 2014. Läst 9 maj 2014.
  31. ^ Lipshutz, Jason; Comer, M. Tye (4 augusti 2014). ”Lollapalooza 2014's 10 Best Performances”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/festivals/lollapalooza-festival/6206906/lollapalooza-2014s-10-best-performances. Läst 5 augusti 2014. 
  32. ^ ”Best of the Fest: Lorde”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/music/lists/40-best-things-we-saw-at-lollapalooza-2014-20140804/best-of-the-fest-lorde-20140804. Läst 5 augusti 2014. 
  33. ^ Dionne, Zach (21 oktober 2014). ”Lorde's 'Hunger Games: Mockingjay, Pt. 1' Soundtrack to Feature Kanye West, Chvrches, Charli XCX”. Billboard. http://www.billboard.com/articles/6289238/lorde-hunger-games-soundtrack-kanye-west. Läst 26 oktober 2014. 
  34. ^ Nippert, Matt (7 november 2014). ”Birthday girl Lorde's earnings estimated at $11m-plus”. The New Zealand Herald. http://www.nzherald.co.nz/entertainment/news/article.cfm?c_id=1501119&objectid=11354524. Läst 7 november 2014. 
  35. ^ Lorde (20 augusti 2013). "Lorde In-Studio w/ Kennedy". Intervju med Lisa Kennedy Montgomery. KYSR. 2:58.
  36. ^ James Lachno (11 september 2013). "Lorde – New Music". The Telegraph. Läst 14 september 2013.
  37. ^ Selby, Jenn. "Lorde Royals Pure Heroine Interview Music Videos – Entertainment (Glamour.com UK)". Glamourmagazine.co.uk. Läst 16 december 2013.
  38. ^ [a b] "Meet Lorde: She's a Talented Teenage Badass". Noisey.vice.com. 27 juni 2013. Läst 16 december 2013.
  39. ^ Sawdey, Evan. "Lorde: Pure Heroine". PopMatters. Läst 16 december 2013.
  40. ^ Barrett, Annie (13 september 2013). "Lorde: Five fast facts about the new alt music 'it' girl". Popwatch.ew.com. Läst 16 december 2013.
  41. ^ Artistbiografi av James Christopher Monger (7 november 1996). "Lorde". Allmusic. Läst 16 december 2013.
  42. ^ Interrante, Scott (10 oktober 2013). "Gold Teeth, White Teeth, and Lorde's 'Pure Heroine'". PopMatters. Läst 4 november 2013.
  43. ^ "Lorde Hypnotizes at First U.S. Show: Live Review". Billboard. Läst 16 december 2013.
  44. ^ "Meet the Local 2013 MTV EMA Winners!". Storbritannien: MTV. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2013. Läst 10 november 2013.
  45. ^ Wang, Andrea (9 april 2014). "Billboard Music Awards 2014: Complete list nominees". Los Angeles Times. Arkiverad från originalet den 25 maj 2014. Läst 25 maj 2014.
  46. ^ "Billboard Music Awards 2014: Full Winners List". Billboard. 18 maj 2014. Arkiverad från originalet den 25 maj 2014. Läst 25 maj 2014.
  47. ^ Mokoena, Tshepo (19 februari 2014). "Lorde wins international female solo artist award at 2014 Brits". The Guardian. Läst 19 februari 2014.
  48. ^ "Grammys 2014: Winners list". CNN. 27 januari 2014. Arkiverad från originale den 13 april 2014. Läst 25 maj 2014.
  49. ^ Sacks, Ethan (24 augusti 2014). "MTV VMAs 2014: Lorde wins Best Rock Video over actual rock bands". Daily News (New York). Läst 2 september 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]