Lorde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Lordi.
Lorde
Lorde Laneway 7 (cropped).jpg
Lorde vid 2014 års Sydney Laneway Festival
Födelsenamn Ella Marija Lani Yelich-O'Connor
Född 7 november 1996 (18 år)
Nya Zeeland Takapuna, Auckland
Genre(r) Electropop, electronica, artpop
Instrument Sång
År som aktiv 2012–nutid
Skivbolag Universal Music, Lava
Webbplats lorde.co.nz

Ella Marija Lani Yelich-O'Connor, känd under artistnamnet Lorde (IPA/ˈlɔrd/),[1] född 7 november 1996 i Auckland-förorten Takapuna, är en nyzeeländsk sångerska och låtskrivare. Lorde upptäcktes vid 12 års ålder av Universal Music Group, vilket ledde till skivkontrakt och så småningom ett samarbete med låtskrivaren och producenten Joel Little. Hennes debutskiva, The Love Club EP, gavs ut kommersiellt i mars 2013 och innehöll låten "Royals", som kom att bli en internationell hit och vann två Grammy Awards. Hennes första studioalbum, Pure Heroine, släpptes i september 2013 och möttes av övervägande positiva recensioner och kommersiella framgångar.

Artistnamnet Lorde (av engelska 'lord', herre) valde hon för att det lät starkt och majestätiskt;[2] E:et lades till för att hon tyckte det lät mer feminint.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Lorde föddes den 7 november 1996[4] i Takapuna, en förort till Auckland,[5] och växte upp i den närliggande orten Devonport[6] tillsammans med två systrar och en bror.[7] Hon är dotter till poeten Sonja Yelich och civilingenjören Vic O'Connor.[8] Hon har kroatiskt och irländskt påbrå.[9] Vid fem års ålder följde Lorde med en vän till en dramagrupp där hon fann ett intresse för sång och skådespeleri.[10] Modern uppmuntrade henne till att läsa böcker.[10][11]

Lordes unika gåva som sångerska upptäcktes och uppmuntrades tidigt i tonåren av Devonportbon Ian McDonald, som arrangerade en direktsänd intervju och show över radio (en duett med sonen och gitarrist Louis) på Jim Moras program Afternoons på Radio New Zealand den 13 augusti 2009.[12]

Lorde studerade vid Belmont Intermediate School,[13] där hon och Louis McDonald blev vinnarna av skolans talangjakt 2009.[14] Efter att McDonalds far hade sett hennes uppvisning kontaktade han Scott Maclachlan, A&RUniversal Music, och skickade över demoinspelningar med Lorde i form av covers på "Warwick Avenue" av Duffy och "Mama Do" av Pixie Lott.[11] När Lorde var 13 år gammal kontrakterades hon av Maclachlan för utveckling. Universal Music anlitade sångcoachen Frances Dickinson att ge henne sånglektioner två gånger i veckan i ett år[15] och hon började arbeta med flera olika låtskrivare men utan framgång.[16][17] Maclachlan berättade för musiksajten HitQuarters: "I grunden tror jag att hon förstod att hon skulle skriva sin egen musik men skulle så småningom behöva någon att hjälpa henne med produktionssidan av det".[16]

Musikkarriär[redigera | redigera wikitext]

Lorde vid Lollapalooza Chile, mars 2014

I december 2011 presenterade MacLachlan henne för Joel Little, låtskrivare och skivproducent samt sångare i punkbandet Goodnight Nurse.[18] Paret spelade in fem låtar för en EP vid Littles Golden Age Studios i Morningside, Auckland och blev klara inom tre veckor.[18] The Love Club EP publicerades ursprungligen på webbplatsen Soundcloud för fri nedladdning i november 2012.[6] Efter 60 000 nedladdningar föreslog Universal Music en kommersiell lansering av EP:n.[16] Den 8 mars 2013 släpptes The Love Club EP digitalt i Australien, Nya Zeeland och USA. EP:n nådde andraplatsen i Nya Zeeland och Australien[19] och har på senare tid sålt platina sju gånger i Australien och en gång i Nya Zeeland.[20][21]

"Royals" gavs ut som singel från EP:n den 3 juni 2013 och blev en internationell hit. I USA nådde låten förstaplatsen på Alternative Songs, första gången av en kvinnlig artist sedan Tracy Bonham 1996[22] samt på Billboard Hot 100, vilket gjorde Lorde till den yngsta artisten på över 25 år och den första soloartisten från Nya Zeeland någonsin att toppa listan.[23] Låten toppade även listorna i Kanada och Storbritannien.[24] Den blev varmt mottagen bland olika musiktävlingar och vann APRA Silver Scroll Awards 2013, ett låtskrivarpris i Nya Zeeland[25] samt två Grammy Awards i kategorierna 'Best Pop Solo Performance' och 'Song of the Year' under 2014.[26]

Den 27 september 2013 släppte Lorde sitt debutalbum Pure Heroine. Skivan nådde förstaplatsen i Australien och Nya Zeeland samt topp fem i Kanada, Irland, Norge och Storbritannien. I USA nådde Pure Heroine tredje plats på Billboard 200 som bäst och sålde platina enligt Recording Industry Association of America (RIAA) med 1,33 miljoner sålda exemplar.[27] Albumet fick ett varmt mottagande av musikkritiker[28] och nominerades till en Grammy.[26] Det hade i slutet av 2013 sålts i 1,5 miljoner exemplar.[29] Låten "Tennis Court" var Lordes andra singel och toppade singellistan i Australien. Tredje singeln "Team" gjorde även den avtryck på listorna med topp 10-placeringar i Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA.

In april 2014 framförde Lorde "All Apologies" tillsammans med de överlevande medlemmarna i Nirvana under bandets intagningsceremoni vid Rock and Roll Hall of Fame and Museum.[30]

Artisteri[redigera | redigera wikitext]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Under sin uppväxt lyssnade Lorde på soulmusiker som Etta James och Otis Redding såväl som på föräldrarnas favoritskivor av bland andra Cat Stevens, Neil Young och Fleetwood Mac. Hon har uppgett Grimes ovanliga röst, bandet Sleigh Bells och producenten SBTRKT (Aaron Jerome) som framträdande inspirationskällor.[31][32] Hennes musik influeras också av Lana Del Rey, James Blake, Yeasayer, Animal Collective, Kanye West och Prince.

Andra influenser kommer från de tidigare dolda identiteterna hos Burial och The Weeknd; "Jag känner att mystiken är mer intressant", säger hon.[6] Lorde beskriver författare som Raymond Carver, Wells Tower, Tobias Wolff och Claire Vaye Watkins som inspiratörer för hennes låttexter, framförallt deras meningsuppbyggnader.[33]

Image och stil[redigera | redigera wikitext]

Lorde har sagt att eftersom hon inte spelar något instrument är rösten hennes huvudfokus; "Jag spelar inga instrument, så min röst måste ligga i fokus. Mitt röstomfång är mycket viktigt".[34] Lordes sångstil på debutalbumet Pure Heroine har av PopMatters beskrivits som "unik och kraftfullt intressant", som även menar att den ligger "långt över hennes ålder".[35][36]

Allmusic har beskrivit hennes musikstil som en "elegant blandning artisteri, konfessionell sovrumspop och klubbfärdig electro-rock". [37] Hennes sångtexter, som till stor del skildrar till stor del hennes egen ungdom, kritiserar mainstreamkulturen[38] men tar också upp ämnen som social ångest och romantisk längtan.[10]

Lorde har fått beröm för sina scenframträdanden, bland annat från Billboard som menade att hon hade en "väldefinierad scennärvaro" och en "slug" och "orubbligt lugn" attityd.[39] Vidare kommenterade Billboard att hennes framträdanden har "förtroende och uppförande långt över hennes ålder". Vid framträdanden föredrar Lorde kläder som får henne att känna sig "storslagen" och lite "teaterliknande".[34]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Lorde beskriver sig själv som feminist.[40][41] Hon studerade vid gymnasieskolan Takapuna Grammar School i Belmont mellan 2010 och 2013, där hon slutförde år 12.[42][43]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lordes diskografi

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År Pris Kategori Ref.
2013 MTV Europe Music Awards Best New Zealand Act [44]
2014 Billboard Music Awards Top New Artist [45]
[46]
Top Rock Song ("Royals")
Brit Awards International Female Solo Artist [47]
Grammy Awards Song of the Year ("Royals") [48]
Best Pop Solo Performance ("Royals")
MTV Video Music Awards Best Rock Video ("Royals") [49]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rachel Sanders (26 april 2013). ”Listen To This Teen Singer From New Zealand Right Now”. Buzzfeed. http://www.buzzfeed.com/rachelysanders/listen-to-lorde-this-teen-singer-from-new-zealand-right-now. Läst 22 september 2013. 
  2. ^ "How Lorde Chose Her Stage Name". ABC News. 4 mars 2014. Läst 26 augusti 2014.
  3. ^ Von Glinow, Kiki (21 oktober 2013). "Lorde's Real Name Is Not Lorde". Huffington Post. Läst 26 augusti 2014.
  4. ^ Lipshutz, Jason (25 september 2013). "6. Lorde: 21 Under 21 (2013)". Billboard. Läst 6 juli 2014.
  5. ^ "Here Is Lorde's Birth Certificate". The Hairpin. 28 januari 2014. Läst 31 januari 2014.
  6. ^ [a b c] Lipshutz, Jason (6 september 2013). "Lorde: The Billboard Cover Story". Billboard. Läst 20 juni 2014.
  7. ^ "Lorde's little sis releases song". Stuff.co.nz (Fairfax New Zealand). 21 januari 2014. Arkiverad från originalet den 27 juni 2014. Läst 25 januari 2014.
  8. ^ Ehrlich, Brenna (17 juni 2014). "Lorde's Parents Finally Got Engaged — After 30 Years". MTV News. Läst 6 juli 2014.
  9. ^ "Lorde — Beginnings (VEVO LIFT): Brought To You By McDonald's". Vevo. 7 oktober 2013. Läst 7 oktober 2013.
  10. ^ [a b c] Weiner, Jonah (28 oktober 2013). "Lorde: The Rise of Pop's Edgiest Teen". Rolling Stone. Läst 16 december 2013.
  11. ^ [a b] Bernadette McNulty (8 november 2013). "Lorde interview: Dream Teen". The Daily Telegraph (London). Läst 14 november 2013.
  12. ^ Yelich O'Connor, Ella. "Afternoons with Jim Mora". Radio NZ. Läst 26 augusti 2014.
  13. ^ Etheridge, Jess (2 augusti 2013). "Singer now on centre stage: Shore kid makes good at Splendour in the Grass". North Shore Times (Fairfax New Zealand). Arkiverad från originalet den 27 juni 2014.
  14. ^ "Lorde returns to Belmont Intermediate School to judge talent show". Herald Sun. 17 november 2013. Läst 18 november 2013.
  15. ^ Cowley, Pip. "Lorde Q & A". VMusic. Läst 26 augusti 2014.
  16. ^ [a b c] Blumentrath, Jan (21 januari 2014). "Interview with Scott MacLachlan, manager of Lorde". HitQuarters. Arkiverad från originalet den 2 juni 2014.
  17. ^ Cardy, Tom (10 maj 2013). "NZ newest pop star". The Dominion Post. Fairfax New Zealand. Arkiverad från originalet den 27 juni 2014.
  18. ^ [a b] Thorne, Richard (Oktober–november 2013). "Joel Little – Rings Of The Lorde (page 2)". NZ Musician 17 (9): 2. Arkiverad från originalet den 1 juni 2014. Läst 1 juni 2014.
  19. ^ "The Love Club EP". ARIA Charts. Hung Medien. Läst 6 juli 2014.
  20. ^ "The ARIA Report" (1263). Pandora Archive. Australian Recording Industry Association. 12 maj 2014. Sida 4. Läst 20 maj 2014.
  21. ^ "Top 20 New Zealand Albums Chart". Recorded Music NZ. 24 februari 2014. Läst 8 mars 2014.
  22. ^ "Lorde First Woman in 17 Years to Top Alternative with 'Royals'". Billboard. 16 augusti 2013. Läst 12 juni 2014.
  23. ^ "Lorde's Royals becomes first track from New Zealand solo artist to top US Billboard chart". Australian Broadcasting Corporation. 3 oktober 2013. Läst 15 oktober 2013.
  24. ^ "2013 Top 40 Official Singles Chart UK Archive". Official Charts Company. 2 november 2013. Läst 12 juni 2014.
  25. ^ Jenkins, Lydia (16 oktober 2013). "Lorde's Royals wins APRA Silver Scroll award". NZ Herald. Läst 15 oktober 2013.
  26. ^ [a b] "Grammys 2014: Winners list". CNN. 27 januari 2014. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. Läst 25 maj 2014.
  27. ^ Caulfield, Keith (2 juli 2014). "'Frozen,' Pharrell Williams Lead Mid-Year SoundScan Charts". Billboard. Läst 2 juli 2014.
  28. ^ "Pure Heroine". Metacritic. Läst 12 juni 2014.
  29. ^ "2013 Annual Report – Section 4.2 Commentaires sur les performances opérationnelles des métiers" (PDF) (på franska). Vivendi. Sida 22. Läst 25 februari 2014.
  30. ^ "Nirvana Joined By Joan Jett, Kim Gordon, St. Vincent, Lorde at Rock Hall Ceremony". Billboard. 11 april 2014. Läst 9 maj 2014.
  31. ^ Lorde (20 augusti 2013). "Lorde In-Studio w/ Kennedy". Intervju med Lisa Kennedy Montgomery. KYSR. 2:58.
  32. ^ James Lachno (11 september 2013). "Lorde – New Music". The Telegraph. Läst 14 september 2013.
  33. ^ Selby, Jenn. "Lorde Royals Pure Heroine Interview Music Videos – Entertainment (Glamour.com UK)". Glamourmagazine.co.uk. Läst 16 december 2013.
  34. ^ [a b] "Meet Lorde: She's a Talented Teenage Badass". Noisey.vice.com. 27 juni 2013. Läst 16 december 2013.
  35. ^ Sawdey, Evan. "Lorde: Pure Heroine". PopMatters. Läst 16 december 2013.
  36. ^ Barrett, Annie (13 september 2013). "Lorde: Five fast facts about the new alt music 'it' girl". Popwatch.ew.com. Läst 16 december 2013.
  37. ^ Artistbiografi av James Christopher Monger (7 november 1996). "Lorde". Allmusic. Läst 16 december 2013.
  38. ^ Interrante, Scott (10 oktober 2013). "Gold Teeth, White Teeth, and Lorde's 'Pure Heroine'". PopMatters. Läst 4 november 2013.
  39. ^ "Lorde Hypnotizes at First U.S. Show: Live Review". Billboard. Läst 16 december 2013.
  40. ^ Overell, Rosemary (31 januari 2014). "Lorde makes feminism a class issue". The New Zealand Herald. Läst 6 juli 2014.
  41. ^ Blake, Emily (11 juli 2013). "Selena Gomez Hits Back At Lorde: 'That's Not Feminism'". MTV News. Läst 6 juli 2014.
  42. ^ Ryan, Charlotte (2 maj 2013). "Lorde: Behind the success story". The New Zealand Herald. Läst 6 maj 2013.
  43. ^ Ihaka, James; Jones, Nicholas (12 mars 2013). "Kiwi songbird with Universal appeal". The New Zealand Herald. Läst 25 maj 2013.
  44. ^ "Meet the Local 2013 MTV EMA Winners!". Storbritannien: MTV. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2013. Läst 10 november 2013.
  45. ^ Wang, Andrea (9 april 2014). "Billboard Music Awards 2014: Complete list nominees". Los Angeles Times. Arkiverad från originalet den 25 maj 2014. Läst 25 maj 2014.
  46. ^ "Billboard Music Awards 2014: Full Winners List". Billboard. 18 maj 2014. Arkiverad från originalet den 25 maj 2014. Läst 25 maj 2014.
  47. ^ Mokoena, Tshepo (19 februari 2014). "Lorde wins international female solo artist award at 2014 Brits". The Guardian. Läst 19 februari 2014.
  48. ^ "Grammys 2014: Winners list". CNN. 27 januari 2014. Arkiverad från originale den 13 april 2014. Läst 25 maj 2014.
  49. ^ Sacks, Ethan (24 augusti 2014). "MTV VMAs 2014: Lorde wins Best Rock Video over actual rock bands". Daily News (New York). Läst 2 september 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]