Lorde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Lordi.
Lorde
Lorde Laneway 7 (cropped).jpg
Lorde 2014
Födelsenamn Ella Maria Lani Yelich-O'Connor
Född 7 november 1996 (17 år)
Nya Zeeland Devonport, Auckland
Genre(r) Electropop, electronica, indiepop, artpop, minimal
Instrument Sång
År som aktiv 2012–nutid
Skivbolag Universal Music, Lava
Webbplats lorde.co.nz

Ella Maria Lani Yelich-O'Connor, känd under artistnamnet Lorde (IPA/ˈlɔrd/),[1] född 7 november 1996 i stadsdelen Devonport i Auckland-förorten Takapuna, är en nyzeeländsk sångerska och låtskrivare. Hon släppte sin första EP, The Love Club EP, i mars 2013 och hennes andra singel "Tennis Court" i juni 2013. Lordes debutalbum, Pure Heroine, släpptes den 27 september 2013.[2] Låten "Royals" gick rakt in på förstaplatsen på nyzeeländska topp 40-listan 18 mars och låg kvar där i tre veckor.[3] Den 8 maj 2013 gick EP:n The Love Club in på plats två på albumlistan. I augusti 2013 blev Lorde den första kvinnan att toppa listan Alternative SongsBillboardlistan i USA sedan Tracy Bonham 1996.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lordes debut-EP, The Love Club EP, producerades av Joel Little som hon även skrev texterna tillsammans med. Skivan publicerades ursprungligen på webbplatsen Soundcloud i november 2012[5] innan den släpptes officiellt i mars 2013. Den innehåller fem låtar, bland annat listettan "Royals". Låten tolkades av tjejgruppen Gap 5, ledd av Melanie Blatt, i den nyzeeländska versionen av The X Factor den 27 maj 2013.

Den 27 september 2013 släpptes albumet Pure Heroine.

Image och stil[redigera | redigera wikitext]

Lordes sångröst är enligt musikmagasinet PopMatters "unik och kraftfullt intressant", som även menar att den ligger "långt över hennes ålder".[6][7] Lorde har sagt att eftersom hon inte spelar något instrument är rösten hennes huvudfokus; "Jag spelar inga instrument, så min röst måste ligga i fokus. Mitt röstomfång är mycket viktigt".[8]

Allmusic har beskrivit hennes musikstil som en "elegant blandning artisteri, konfessionell sovrumspop och klubbfärdig electro-rock". Hon har jämförts med artister som Grimes, Lana Del Rey och Sky Ferreira. Musikaliskt sett följde Lordes debutalbum Pure Heroine i samma stil som The Love Club EP, med spår av ambient, artpop,[9] dark wave, electronica, indietronica, minimal och syntpop.[10] Albumets sångtexter är huvudsakligen inspirerade av hennes ungdom och kritiserar mainstreamkulturen.[11]

Lordes musik bygger på electropop, men under sin uppväxt lyssnade hon på soulmusiker som Etta James och Otis Redding såväl som på föräldrarnas favoritskivor av bland andra Cat Stevens, Neil Young och Fleetwood Mac. Hon har uppgett Grimes ovanliga röst, bandet Sleigh Bells och producenten SBTRKT (Aaron Jerome) som framträdande inspirationskällor.[12][13] Andra influenser kom från de tidigare dolda identiteterna hos Burial och The Weeknd; "Jag känner att mystiken är mer intressant", säger hon.[5]

Lorde har fått beröm för sina scenframträdanden, bland annat från Billboard som menade att hon hade en "väldefinierad scennärvaro" och en "slug" och "orubbligt lugn" attityd.[14] Vidare kommenterade Billboard att hennes framträdanden har "förtroende och uppförande långt över hennes ålder". Vid framträdanden föredrar Lorde kläder som får henne att känna sig "storslagen" och lite "teaterliknande".[8]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

EP[redigera | redigera wikitext]

  • 2012: The Love Club EP
  • 2013: Live in Concert

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 2013: "Royals"
  • 2013: "Tennis Court"
  • 2013: "Team"
  • 2013: "No Better"
  • 2014: "Glory and Gore"

Musikvideor[redigera | redigera wikitext]

År Titel Regissör
2013 "Royals" Joel Kefali
"Tennis Court"
"Team" Young Replicant

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rachel Sanders (26 april 2013). ”Listen To This Teen Singer From New Zealand Right Now”. Buzzfeed. http://www.buzzfeed.com/rachelysanders/listen-to-lorde-this-teen-singer-from-new-zealand-right-now. Läst 22 september 2013. 
  2. ^ Hussein Moses (13 augusti 2013). ”Lorde Announces Debut Album "Pure Heroine"”. The Corner. The Corner. http://thecorner.co.nz/2013/08/13/lorde-announces-debut-album-pure-heroine/. Läst 22 september 2013. 
  3. ^ ”Lorde - Royals”. Charts.org.nz. Hung Medien. http://charts.org.nz/showitem.asp?interpret=Lorde&titel=Royals&cat=s. Läst 22 september 2013. 
  4. ^ ”Lorde First Woman in 17 Years to Top Alternative with 'Royals'”. Billboard. 22 september 2013. http://www.billboard.com/biz/articles/news/global/5646336/lorde-first-woman-in-17-years-to-top-alternative-with-royals. Läst 16 augusti 2013. 
  5. ^ [a b] Lipshutz, Jason (6 september 2013). "Lorde: The Billboard Cover Story". Billboard (Prometheus Global Media). ISSN 0006-2510. Läst 6 september 2013.
  6. ^ Sawdey, Evan. "Lorde: Pure Heroine". PopMatters. Läst 16 december 2013.
  7. ^ Barrett, Annie (13 september 2013). "Lorde: Five fast facts about the new alt music 'it' girl". Popwatch.ew.com. Läst 16 december 2013.
  8. ^ [a b] "Meet Lorde: She's a Talented Teenage Badass". Noisey.vice.com. 27 juni 2013. Läst 16 december 2013.
  9. ^ Wheeler, Brad (4 oktober 2013). "In an age of manufactured stars, Lorde is a refreshing change". The Globe and Mail. Läst 14 oktober 2013. "The 16-year-old art-pop sensation..."
  10. ^ Artistbiografi av James Christopher Monger (7 november 1996). "Lorde". Allmusic. Läst 16 december 2013.
  11. ^ Interrante, Scott (10 oktober 2013). "Gold Teeth, White Teeth, and Lorde's 'Pure Heroine'". PopMatters. Läst 4 november 2013.
  12. ^ Lorde (20 augusti 2013). "Lorde In-Studio w/ Kennedy". Intervju med Lisa Kennedy Montgomery. KYSR. 2:58.
  13. ^ James Lachno (11 september 2013). "Lorde – New Music". The Telegraph. Läst 14 september 2013.
  14. ^ "Lorde Hypnotizes at First U.S. Show: Live Review". Billboard. Läst 16 december 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]